Det andades höga förhoppningar om framtiden i början av sommaren sedan Everton både fått nytt ägarskap i form av Farhad Moshiri, med en påstått helt ny transferbudget att arbeta med, och en ny manager sedan Everton sparkat en alltmer vilsekommen och misslyckad Roberto Martinez, efter en säsong som slutat i vad som utifrån förhoppningar och förutsättningar bara kan beskrivas som fiasko.
Ronald Koeman blev Evertons nye manager och det var en anställning som på samma gång imponerade som väckte förundran. Å ena sidan framstod det som klokt på gränsen till slugt att nypa en manager från ett konkurrerande Premier League-lag som slutat ovanför dem i tabellen. Å andra sidan var Ronald Koeman heller inte något namn som särskilt tydligt angav tonen vad gällde klubbens nya ambitioner.
Återstoden av sommarsäsongen har egentligen inte gett några nya eller tydliga signaler heller. Bara några veckor inför ligapremiären hade Everton fortfarande bara värvat en målvakt, Fulhams Maarten Stekelenburg. Värvningarna därefter har samtliga hämtats från Premier League, förvisso bra spelare men till hyfsat höga priser och utan att det alldeles uppenbart lyfter Everton som lag. Hittills har kanske lagts mer energi på att behålla de spelare man har än att värva nya.
Evertons förutsättningar är å andra sidan inte de att de behöver förstärka så väldigt mycket. Redan med den spelartrupp Everton hade tillgång till så hade de alla möjligheter att hävda sig på tabellens övre halva. Vad som krävs är en manager som kan placera sina spelare i ett effektivt och ändamålsenligt taktiskt system. Under Roberto Martinez var Everton oförlåtligt defensivt naiva, något vi kan förvänta oss bli raka motsatsen under Ronald Koeman.
Kanske är det vid sidan av fotbollsplanen som vi ser de tydligaste effekterna av Evertons nya ambitioner. Farhad Moshiri har ändrat klubbens ledningsstruktur och tillsatt en director of football. Tillsättningen var i någon mening sensationell då Everton lyckades nypa Steve Walsh från Leicester, den ansvarige för Leicesters spelarrekrytering under senare år, allmänt ansedd som den kanske främsta anledningen till deras framgångar.
Både spelarköpen under sommaren och Evertons prestationer under såväl försäsong som under ligapremiären, tyder på ett helt nytt taktiskt upplägg för Everton inför den här säsongen, till stor del baserat runt samma idé som Leicester. En välorganiserad defensiv, press högt upp i planen, och ett anfallsspel som framför allt är snabbt och direkt. Idrissa Gana Gueye har en roll liknande N’golo Kanté, och Yannick Bolasie är en mycket spännande värvning för ett sådant system. Det gör också Everton mindre byggt runt Romelu Lukaku som ryktas bort.
Spelplanen har förändrats i Premier League. Livet blir svårare och marginalerna mindre för en klubb som Everton. En något sämre säsong kan innebära tämligen många skillnader i tabellplacering. Att lyckas den här säsongen för Everton måste innebära att bryta de senaste säsongernas apati och ta sig tillbaka upp på tabellens övre halva och tillbaka till Europa. En riktigt lyckad säsong för Everton ser dem åtminstone utmana om Champions League-platserna igen. En cuptitel vore också ett mått på en lyckad säsong för Everton, något de tvivelsutan kan uppnå.
LINEUP (4-2-3-1):
GK – Maarten Stekelenburg
DR – Seamus Coleman
DC – Ashley Williams
DC – Phil Jagielka
DL – Leighton Baines
DM – James McCarthy
CM – Idrissa Gana Gueye
RW – Gerard Deulofeu
AM – Ross Barkley
LW – Yannick Bolasie
ST – Romelu Lukaku
Försvar – (++++)
Everton har förvisso tappat John Stones, men att döma av hur Ronald Koeman planerar spela försvarsspel med Everton så måste inte det vara något allvarligt tapp för dem. Ashley Williams passar i så fall bättre in i det systemet. Everton har bra spelare på samtliga positioner i sitt försvar och backlinje, och vi kan räkna med att det organiseras betydligt bättre den här säsongen.
Mittfält – (+++)
Den lagdel i Everton som framför allt inte imponerar. Mycket beror på hur man gör gränsdragningen mellan mittfält och anfall. Ross Barkley är en mycket talangfull offensiv mittfältare men måste visa att han kan hålla ihop sina prestationer under en hel säsong. Idrissa Gana Gueye är ett inspirerat tillägg på centralt mittfält. Men där bakom är det förhållandevis tunt för Everton.
Anfall – (++++)
Romelu Lukaku är en högklassig anfallare. Frågan är emellertid om Everton får behålla honom den här säsongen. Men bredvid och bakom Lukaku finns det flera skickliga anfallare som gör sig bra i ett snabbt anfallsspel, såsom Yannick Bolasie, Gerard Deulofeu och Kevin Mirallas.
TRANSFERFÖNSTRET – (+++)
Det tog lite tid för Evertons transferfönster att verkligen komma igång men under senare veckor har de blivit mer aktiva. Maarten Stekelenburg var en bra målvaktsvärvning. Idrissa Gana Gueye fyller en viktig funktion på mittfältet, Ashley Williams förstärker backlinjen samtidigt som Yannick Bolasie ger Everton en ny dimension i sin nya anfallsidé. Det är inga rasande spektakulära värvningar, men det kan visa sig vara mycket funktionella värvningar.
NYCKELFAKTORER
Nyckelspelare: Romelu Lukaku
Lite vanskligt kanske att utnämna till nyckelspelare en spelare som inom några veckor kan komma att lämna klubben. Hittills verkar det dock inte bli av. Har varit bra för Everton tidigare, men kan höja sig till lysande.
Frågetecken: Gareth Barry
Skicklig spelare, men till åren kommen. Kan han visa sig själv och laget att han håller för ännu en säsong så kan han komma att bli riktigt betydelsefull för Everton den här säsongen.
Utropstecken: Gerard Deulofeu
Teknisk och mycket skicklig spelare som stundtals visar goda prov på riktigt hög kvalitet. Har potentialen att lyfta Everton en dimension men måste bli starkare antingen fysiskt, psykiskt eller både och då han har haft en tendens att hamna utanför laget efter nyår.
Kritisk framgångsfaktor: Hemmaformen
En anledning att så många av Evertonfans totalt tappade tålamodet med Roberto Martinez var att Everton bara lyckades vinna sex hemmamatcher förra säsongen, fem mot lag i botten av tabellen. Det här är ett facit som helt enkelt måste förbättras om Everton ska kunna ta sig upp mot tabellens övre halva.
VAD TALAR FÖR EVERTON?
En i grunden riktigt bra spelartrupp med en stomme av spelare som spelat ihop under längre tid. En mycket stark backlinje som är betydligt bättre organiserad den här säsongen än tidigare säsonger. Ett snabbt, kreativt och kraftfullt anfall som kan dominera en matchbild.
VAD TALAR MOT EVERTON?
Ett något tunt centralt mittfält. Frågetecken kring spelarnas mentalitet som har haft en tendens att svikta vad säsongen lider. Tuff konkurrens där varje snedsteg kan kosta flera tabellplaceringar.
SÅ GÅR DET!
Hyllman (#9). Ronald Koeman har kallats för Hollands David Moyes, och det väljer jag i sammanhanget att betrakta som ett positivt omdöme. Vi kan räkna med att Evertons återkommande defensiva akilleshäl under senare år kommer att vara åtgärdad. Samtidigt finns tydliga tecken på att Everton anammat en tydligare offensiv spelidé. Jag tror Everton rör sig tillbaka upp på tabellens övre halva, även om laget ännu inte är felfritt, men om alla stjärnor står i rätt position kan Everton bli ett lag som utmanar om Champions League-platserna. (8-11)
Linhem (#9). Koeman var mirakelman i Saints och det lär behövas även i Everton som sällan göra stora satsningar. Baines och Coleman är väldigt passande till Koeman, särskilt om han fortsätter med en trebackslinje. Johnny Stones hade passat bra i en trebackslinje, Ashley Williams och en åldrande Jagielka gör den stabil men inte alltför rörlig. Härlig defensivt mittfält om de petar Gary Barry till förmån för Gueye och McCarthy. Kan Deulofou vara lika bra hela denna säsong som han var förra hösten? En Deulofou i form, Bolasie, och Barkley kan bli ligans roligaste anfall med eller utan Lukaku. (6-10)
EVERTON SOM TV-SERIE: NYPD Blue
Det har gjorts en hel del betydligt tuffare och skitigare polisserier efter NYPD Blue men det här var föregångaren som rensade terrängen åt sina efterföljare, där polisyrket inte var något idealiserat önsketänkande utan även yrkets smutsigare sidor lyftes fram. En till stora delar karaktärsdriven serie som i och för sig inte saknar sina skönhetsfläckar. En stabil outsider på en lista över de bästa polisserierna som har gjorts.