Från en vinter och vår av yttersta missnöje till en sommar av hopp och höjda förväntningar. Förra säsongen hann knappt bli kall innan Man Utd sade tack och adjö till Louis van Gaal och dennes systemfotboll och istället satte sina förhoppningar till José Mourinho och dennes väsentligt mycket mer pragmatiska syn på fotboll.
Det har pratats mycket under sommaren om i vilken utsträckning Mourinho passar in i Man Utds filosofi och om hur det hela utgör ett stort avsteg från klubbens identitet. Något som förvisso bygger på antingen en idealiserad eller en direkt felaktig bild av hur Man Utd agerande under Alex Ferguson. Framför allt är det dock en tankebana som fundamentalt missar att vad som framför allt har varit etsat i Man Utds identitet har varit att vinna – och att allt annat är i längden oacceptabelt.
Det är självklart svårt att hitta någon manager som kommer med ett bättre facit i just det avseendet än José Mourinho. Och i själva verket är det inte alls svårt att se hur väl det hela hänger ihop, en manager vars arrogans i någon mening perfekt matchar arrogansen i den klubb han nu kommit till. En konstruktiv arrogans som ingen av de båda tidigare efterträdarna till Alex Ferguson har varit riktigt i närheten av.
Risken finns så klart med José Mourinho att det slår över i en destruktiv arrogans. Det återstår dock att se. Under sommaren har Mourinho arbetat hårt med att förstärka Man Utds stomme och han får sägas ha gjort det effektivt och framgångsrikt. Eric Bailly är en lovande mittback. Köpen av Paul Pogba, Henrik Mkhitaryan och Zlatan Ibrahimovic har inte enbart gjort Mino Raiola till en rikare man, vilket man ibland skulle kunna tro, utan även Man Utd till ett betydligt bättre fotbollslag.
Med nya TV-avtal, flertalet satsande klubbar, och ett inflöde av ny manager- och spelartalang har klimatet i Premier League hårdnat ytterligare. Det finns fler klubbar med höga ambitioner än vad det finns ligaplatser att rent konkret uppfylla dessa ambitioner. Alltså blir det nödvändigt att omkalibrera vad det innebär att lyckas respektive misslyckas i Premier League.
För Man Utd handlar det i första hand om att ta sig tillbaka till toppen av glasberget. Man Utd har inte lyckats sluta ens bland de tre bästa lagen någon säsong sedan Alex Ferguson slutat som manager. Minimikravet på en lyckad säsong för Man Utd och för José Mourinho är att det blir ändring på detta nu. Naturligtvis finns där också ambitionen att också kunna vinna ligan redan den här säsongen, men om det inte räcker hela vägen att åtminstone vara tillbaka i kampen om ligatiteln igen.
Detta är självklart huvudmålet för Man Utd under säsongen. Uppnås inte detta har Man Utd och José Mourinho misslyckats den här säsongen. Missar Man Utd Champions League är det läge att ännu en gång börja prata fiasko. Cupspelet är inte huvudsaken den här säsongen, om än en viktig bisats. Räkna dock inte med att Man Utd över huvud taget kommer prioritera Europa League den här säsongen, annat än eventuellt i de absolut sista omgångarna i slutspelet.
LINEUP (4-2-3-1):
GK – David De Gea
DR – Antonio Valencia
DC – Chris Smalling
DC – Eric Bailly
DL – Luke Shaw
DM – Michael Carrick
CM – Paul Pogba
RW – Juan Mata
AM – Wayne Rooney
LW – Anthony Martial
ST – Zlatan Ibrahimovic
Försvar – (+++)
Möjligen en svag fyra. Alltjämt något av ett problemområde för Man Utd som förvisso kan luta sig mot en av världens bästa målvakter men har en backlinje, undantaget Shaw, i övrigt fylld med på marginalen-spelare. Valencia är bra som högerback men inte specialiserad. Bailly ser mycket lovande ut men är alltjämt ovårdad. Blind är spelskicklig men svag i positionsspelet. Smalling kompetent men klumpig. Phil Jones är Phil Jones.
Mittfält – (+++++)
Mittfältet ser betydligt bättre ut för Man Utd där det finns både hög spetskvalitet men också en imponerande bredd. Fellaini, Herrera, Schneiderlin, Depay, Lingard och Mkhitaryan är riktigt bra alternativ vid sidan av de som nämns i startelvan. Med Pogba ges mittfältet en helt annan dynamik också centralt i banan.
Anfall – (++++)
Möjligen en svag femma beroende på hur säsongen utvecklar sig. Ibrahimovic är naturligtvis en världsanfallare men kan inte förväntas bära hela säsongen på sina 34-åriga axlar. Viktigt att han får uppbackning av Rooney när det behövs, av Rashford och av Martial.
TRANSFERFÖNSTRET – (+++++)
Det här transferfönstrets stora vinnare. Man har värvat minst sagt väldigt bra och man har dessutom gjort det snabbt och i god tid innan säsongen hann börja. José Mourinho kan sina sommarsäsonger. Ett frågetecken kan sättas vid backlinjen där det fortfarande finns möjlighet att förstärka laget substantiellt inför en lång tuff säsong.
NYCKELFAKTORER
Nyckelspelare: Henrik Mkhitaryan
Zlatan Ibrahimovic kommer bli en viktig spelare, men han kommer inte kunna göra allt själv. Kan Mkhitaryan prestera från sin position vad han lyckades med i Dortmund har Man Utds anfallsspel möjlighet att lyfta sig en dimension jämfört med nuläget.
Frågetecken: Wayne Rooney
Måste visa att funderingarna som funnits de senaste åren om att hans karriär är på väg utför är ogrundade eller i alla fall överdrivna. Måste återfinna bollbehandling, tempo och bestämdhet framför motståndarmålet, och hitta ett bra samarbete framför allt med Ibrahimovic.
Utropstecken: Eric Bailly
Har börjat säsongen bra men måste hålla i det och utvecklas. Lyckas han med det så ser helt plötsligt en i övrigt halvskakig lagdel i Man Utd betydligt bättre ut på en gång. Påminner så här långt mycket om en kalvig Nemanja Vidic, vilket ska ses som ett gott omdöme.
Kritisk framgångsfaktor: Målskyttet
Man Utd gjorde bara 49 mål förra säsongen, färre mål än någon tidigare säsong sedan 1980-talet. Man Utd har ännu inte riktigt lyckats slita sig ur den avvaktande spelstil som Louis van Gaal manglade in i laget, men ska Man Utd lyckas uppnå sina målsättningar den här säsongen måste målen komma och framför allt anfallsspelet flöda snabbare och mer direkt än förut.
VAD TALAR FÖR MAN UTD?
Ett i grunden bra fotbollslag förstärkt med ett antal världsspelare på för laget viktiga positioner. Ett lag och en klubb vars ego till sist har fått den manager det behöver. Ett lag inte i behov av någon längre startsträcka. Kommer kunna fokusera mer konsekvent på ligaspelet än det europeiska cupspelet.
VAD TALAR MOT MAN UTD?
En förhållandevis svag backlinje. Ett lag alltjämt sökandes efter självförtroende. Behov av anpassning till ny manager och ny spelidé. Behov av felmarginal i en liga som inte längre tolererar någon felmarginal.
SÅ GÅR DET!
Hyllman (#3). José Mourinho har inte ägnat sig åt några projekt, processer eller alltför komplicerade filosofier. Han ägnar sig åt det enda självklara för en klubb som Man Utd, att lägga de senaste årens medelmåttighet bakom sig och omedelbart ta sig tillbaka till toppen av tabellen igen. Därmed har Man Utd gjort en rejäl kraftmarkering under sommaren. Nu måste samma kraftmarkering göras också på planen. Säsongsinledningen har visat ett Man Utd som sakta har börjat återfinna någon av sin tidigare swagger, även om laget inte saknar svagheter. Det räcker kanske inte hela vägen, men det kommer förmodligen räcka långt. (1-4)
Linhem (#2). När Man Utd värvade Pogba kändes det inte fotbollsrelaterat. Mer som ett stort företag som köper upp en mindre konkurrent eller en filmstjärna som skriver på för att göra mellanmjölkiga Marvelfilmer. Kombinationen av honom, Zlatan, och Mourinho behöver vara lyckad för Man Utd som behöver bevisa att de är ett stort lag på planen; inte bara ett starkt varumärke som säljer mycket tröjor. Jag tror Mkhitaryan med sina djupledslöpningar och fina spelsinne kan passa in bra i skuggan av medspelare som får mer bevakning på och utanför planen. Utan Mourinho hade försvaret (särskilt avsaknaden av en bra ytterback) sett svagt ut. (1-5)
MAN UTD SOM TV-SERIE: The Shield
Vic Mackey är gängpolisen i ett av Los Angeles tuffare områden som inleder seriens pilotavsnitt med att mörda en poliskollega som fått i uppdrag att infiltrera hans team. På tal om mörka karaktärer som man sedan ändå vinner någon slags sympati för. Mackey är den typiske antihjälten, som misstänker auktoriteter och byråkrater, helst styr över sig själv och sin sammansatta strike force utan yttre inblandning, och som fäster större vikt vid att få saker gjorda än att det hela tiden ser snyggt ut och går enligt regelboken.