Det kan gå snabbt inom fotbollen. Inte minst kan det gå snabbt att gå från att anses vara en av världens främsta talanger till att anses vara en överbetald, överskattad floppspelare. Men det var mer eller mindre precis vad som hände Raheem Sterling sedan han valde att lämna Liverpool för att istället pröva sin lycka i Man City.
Perception är ibland viktigare än verklighet. Men perception är för den sakens skull inte verklighet. Det här är ofta svårt att förstå, inte minst kanske för fotbollsfans. Det skedde naturligtvis inte någon substantiell förändring i Raheem Sterling som fotbollsspelare. Han blev vare sig objektivt bättre eller sämre av själva flytten. Bara uppfattningen om honom förändrades.
Men perception kan naturligtvis ha stor betydelse för prestation. Om en halv fotbollsvärld ylar att en spelare är usel och överskattad så är det svårt för spelaren, allra helst en ung spelare, att bara bortse från det. Och det verkar onekligen som om Raheem Sterling under det senaste året, både i Man City och i EM, har brottats med rejäla självförtroendeproblem.
Frågan var hur Raheem Sterling skulle passa in i Pep Guardiolas idéer med Man City. En frågeställning som inte precis blev mindre när Man City värvade Leroy Sané från Schalke, och Nolito från Celta. Men åtminstone så här i början av den nya säsongen har Raheem Sterling sett ut som en helt ny spelare, med ett helt nytt självförtroende, arguably Man Citys så här långt bäste spelare.
Det finns naturligtvis många möjliga förklaringar till förändringen i Raheem Sterlings framträdande. Dels bara fördelen i att få spela i ett fokuserat och välorganiserat fotbollslag ska inte underskattas. Dels det för spelare, allra helst en ung spelare, så viktiga att bara få veta att tränaren, i det här fallet Pep Guardiola, har förtroende för honom.
Men där finns också en taktisk förklaring. Pep Guardiola säger åt sina ytterbackar att röra sig in på centralt mittfält när Man City har bollen, vilket drar med sig en motståndare att följa den spelaren. Det ger Sterling betydligt mer yta att arbeta på, en motståndare mindre som täcker honom, och därmed väsentligt lättare att utmana och ta sig in i straffområdet.
Inte att undra på att Pep Guardiola har uppmanat Raheem Sterling att visa större mod och initiativ när han väl får tag i bollen. Och Sterlings fart och kreativitet gör livet väldigt svårt för motståndarförsvarare. Och effekten har varit tydlig. Han har redan tvingat fram ett antal straffar, har skapat flera mål för Man City, och har själv hamnat i ett flertal bra avslutslägen.
Raheem Sterling har varit så bra så här långt under säsongen att det är svårt att se att han skulle riskera att tappa sin plats även när Leroy Sané blir fullt tillgänglig. Ett alternativ är alltså att Sané hålls på bänken, åtminstone inom ramen för ett normalt rotationsförfarande. Ett annat frestande, om än något mer riskabelt, alternativ borde vara att spela både Sané och Sterling, på varsin kant.
Under Pep Guardiola ser Raheem Sterling helt plötsligt ut som en spelare som utan tvekan faktiskt var värd de £49m som Man City betalade Liverpool för honom. Än en gång ser med andra ord perceptionen av Sterling ut att vara på väg att förändras. Den här gången till det bättre. Förhoppningen är så klart att prestationen slår följe även den här gången, över säsongen som helhet.
Kritiken mot Raheem Sterlings prestationer under det senaste året kan inte sägas ha varit oberättigad. Men vad kritiken kan sägas ha blundat för är sammanhangets betydelse. Vilket inte på något sätt är ett ovanligt fenomen när det kommer till spelarkritik.
Kvällens match mot Steaua Bukarest finns egentligen inte så mycket att säga om. Rumänerna var precis så svaga som man hade skäl att anta redan innan den första matchen. Man City är naturligtvis redan klara för Champions League, och har bara att spela av den här matchen, betrakta den som ännu en försäsongsmatch, alternativt som en improviserad testimonial åt Joe Hart.
Det enda spänningsmomentet gäller måhända huruvida Man Utds supportrar har visat sig lika företagsamma inför den här matchen på Etihad som Dynamo Bukarests supportrar var i samband med det första mötet.
:::
TRANSFERKOLLEN
Brendan Galloway, West Brom (++). Evertons talangfulle vänsterback såg ut att vara på väg på lån till Newcastle, men West Brom kapade den affären genom att låna honom istället. Mest förvånande är så klart att Tony Pulis åtminstone för stunden verkar ha börjat omvärdera sin mittbacksfetisch också på ytterbackspositionerna.