Ett av många tvärsäkra påståenden som gjordes inför säsongen var att Hull var det på förhand klart svagaste laget i Premier League. Kanske till och med den på förhand svagaste nykomlingen hittills under Premier League-eran. En ägare på sjukbädden, ingen definitiv manager, och en spelartrupp endast bestående av snällt räknat 16 spelare. Inte ens fullt lag med andra ord.
Men under säsongsinledningen har det också varit ett påstående som man har hållit på att sätta i halsen. Inte för att det i någon formell mening var direkt felaktigt, på pappret är Hull onekligen ligans svagaste lag. Men fotboll spelas på gräs och på planen har Hull inte varit i närheten av ligans svagaste lag. Två vinster på de tre första matcherna talar sitt tydliga språk.
Ligapremiären var naturligtvis strålande. Att besegra de regerande mästarna på hemmaplan gav råg i ryggen. Det följdes upp av en vinst mot Swansea, en tänkbar nedflyttningskonkurrent. Därefter svindlande nära en poäng och hållen nolla mot Man Utd efter en med ett enda undantag i 92:a minuten närmast perfekt genomförd defensiv insats.
Kanske vore det dumt att låta sig överraskas över att Hull är defensivt välorganiserade. Mike Phelan, Hull för närvarande ställföreträdande manager, har trots allt ägnat 14 år av sitt fotbollsliv som tränare och assisterande manager under Alex Ferguson i Man Utd, en erkänt uppskattad och skicklig tränare, inte minst i just defensivt avseende.
David Moyes gjorde en del misstag under sin dödsdömda tid som manager för Man Utd. Men hans kanske första och definitivt största misstag var att inte behålla Mike Phelan i klubben. Där grävde han helt säkert sin egen grav. Den alltjämt öppna frågan är om Hull undviker att upprepa Moyes misstag och faktiskt gör Phelan till deras ordinarie manager.
Jag sa redan inför säsongen att det skulle krävas en mycket modig manager att våga ta ansvaret för Hull. En klubb vars ägare ligger på sjukbädden, som håller på att säljas till nya ägare, som har en spelartrupp om totalt 16 spelare men som samtidigt, möjligen med anledning av det förestående ägarbytet, verkar ha ålagt sig själva något slags transfermoratorium.
Mike Phelan ser ut att inte bara ha modet att ta på sig uppgiften, kanske den här säsongens svåraste uppgift, utan därtill den faktiska kompetensen att i alla fall ha möjlighet att lyckas med den.
Med bara två dagar kvar av transferfönstret är det dock bråda dagar för Hull om de alls ska hinna förstärka spelartruppen. Här har de satt sig själva i en allt annat än avundsvärd position att tvingas agera i allra sista stund. Även här har dock Mike Phelan en unik fördel i och med att han rimligtvis har kvar goda relationer med Man Utd och kännedom om spelarna i den klubben. Räkna med några lånaffärer däremellan.
Samtidigt är det inte bara att värva. Mike Phelan och Hull står nämligen inför något av ett dilemma eller balansgång. Å ena sidan finns det ett fysiskt och påtagligt behov av att faktiskt förstärka spelartruppen, då det helt enkelt inte är möjligt att genomföra en säsong med 16 spelare. Å andra sidan har lagandan varit Hulls främsta egenskap under säsongens tre första matcher.
På sätt och vis kan Hulls problem och utsatta position faktiskt vara en tillgång för laget som svetsar sig samman för att trotsa alla de som tvivlar. Att använda motgång och svårigheter som motivationsfaktor är en allt annat än ovanlig managementmetod. Det skapar lojalitet inom gruppen och en hög arbetsetik där alla drar sitt strå till stacken.
Helt självklart är det med andra ord inte att det nödvändigtvis är någon fördel netto för Hull att värva fler spelare, i alla fall inte över ett visst antal nya spelare. Dels kan nya spelare rubba den väldigt starka gruppdynamiken som Hull verkar ha lyckats skapa. Dels kan ett flertal nya spelare minska den känsla av ”urgency” som varje Hullspelare nu måste känna.
Men som Curtis Davies, lagets kapten och strålande mittback, också konstaterade efter Hulls match mot Man Utd så kan man bara klara sig så långt på känsla. Till sist måste man faktiskt ha ben eller ork också. Det är helt orimligt att förvänta sig att Hull ska kunna vidhålla sitt poängsnitt från dessa tre första omgångar, naturligtvis kommer poängsnittet normaliseras ju längre säsongen lider.
Det handlar alltså om att agera för Hull under dessa två dagar men också att agera smart. Inte bara värva för värvandet skull. Mike Phelan har säkert sina idéer i det aveendet. Nu gäller det så klart bara att Hull samtidigt agerar så smart att de faktiskt gör Phelan till permanent manager. Hans arbetsintervju har pågått i tre veckor och han har spikat den.
Något annat beslut vore en travesti.
:::
Ikväll är det dags för första omgången av Football League Trophy, eller EFL Trophy, eller Checkatrade Trophy. Den där med B-lagen.
:::
TRANSFERKOLLEN
Sofiane Boufal, Southampton (++++). Väldigt spännande värvning av Southampton från franska Lille. Har stundtals beskrivits som en ny version av Eden Hazard och stundtals jämförts med Florian Thauvin. Två minst sagt skilda liknelser. Tekniskt överbegåvad med frågetecken kring l’attitude. Men Claude Puel borde kunna det här med ungdomar från franska ligan.
Nacer Chadli, West Brom (+++). Något oväntad värvning av Tony Pulis som värvar den flyfotade yttermittfältaren från Tottenham. Inte riktigt tillräcklig disciplin för Mauricio Pochettino har det pratats om, men nu ska han alltså passas in i Pulis fotbollstänk? Ingen omöjlighet så klart, Pulis har om inte annat sina idéer gällande det här med kantspel.