Dags för England att ge sig in i ringen igen. Med en ny förbundskapten i Sam Allardyce men i övrigt i grund och botten samma fotbollslag som var med och förnedrade sig själva mot Island i EM-slutspelet för ganska exakt två månader sedan. Nu är det alltså dags för VM-kval och att försöka ta sig till VM i Ryssland om två år.
Det pratas naturligtvis mycket om hur England ser sig själva som världsmästare även fast verkligheten är en helt annan. Det är ju som det är med det men kort sagt kan man ändå säga att England definitivt är världsmästare på i alla fall två saker. Att klara sig genom VM- och EM-kvalgrupper. Samt att göra fiasko i själva mästerskapen.
Nu är det alltså dags för ännu ett kval. Kan England skaka av sig sommarens fiasko lika lätt som de skakade av sig VM-fiaskot för två år sedan? Det följdes ju upp av ett perfekt genomfört EM-kval i vilket England vann samtliga matcher de spelade. Då som nu inleddes kvalspelet med en tuff match. Schweiz borta för två år sedan, Slovakien borta den här gången.
Det är svårt att inte se paralleller mellan England och Sverige under upptakten till detta VM-kval. Båda landslagen kommer stukade från sommaren och ett misslyckat mästerskap. Båda landslagen har bytt förbundskapten, i det ena fallet planerat sedan tidigare och i det andra fallet inte oväntat men heller inte planerat.
Både England och Sverige har dessutom fått jobba med en kulturförändring i själva landslagen. Sverige har behövt bryta upp den negativism, slutenhet och det sura minspel som präglat landslaget under flera år. För England handlar det om en negativism av ett annat slag. Att försöka få de engelska spelarna att spela i landslaget med glädje och trygghet igen.
Vissa skillnader finns däremot. Sverige måste försöka hitta sin bäring igen och anpassa sig sedan landslagets stora fixstjärna tillsammans med flera äldre trotjänare har valt att tacka för sig. England å andra sidan kan bygga vidare med samma spelare de hade tillgång till innan EM. Ingen tongivande spelare har avslutat sin landslagskarriär.
Sam Allardyce har också tagit ut en välbekant VM-kvaltrupp som inte innebar några större förändringar jämfört med EM-truppen. Det finns naturligtvis en logik i detta. Att inte börja experimentera för mycket på en gång inför vad som faktiskt är en både viktig och tuff VM-kvalmatch. Utrymme för experimentation finns senare.
Samma resonemang verkar återfinnas i valet av taktisk uppställning. England ser ut att tillämpa en 4-2-3-1-uppställning ikväll, samma typ av uppställning som de flesta spelare är välbekanta med från sina klubblag. Helt säkert ett led att få spelarna att känna en större trygghet i att spela i landslaget. Och att spela dem i samma positioner som i sina respektive klubblag.
Varje landslagscykel kan sägas pågå i två år, det vill säga innehållandes själva kvalspelet och det därpå följande mästerskapet. En förbundskapten kommer rimligtvis inför varje landslagscykel ha en ungefärlig uppfattning om vilka spelare han kommer använda sig av under denna cykel. Detta lär inte förändras i någon väldig utsträckning.
Det ger naturligtvis viss förtur åt de spelare som nu är med i Allardyces VM-kvaltrupp. Om de inte rakt av gör bort sig så har de goda chanser att vara med längs hela resan. Men allt går inte att förutse. Och det kan vara lite intressant att fundera kring fem spelare som inte är med i den här VM-kvaltruppen, men som definitivt borde ges chansen under denna landslagscykel:
Marcus Rashford. För ett år sedan visste vi knappt vem den här spelaren var något hårdraget. Sedan dess har han både hunnit med att bli uttagen i EM-truppen och därefter ”petas” tillbaka till U21-landslaget. Men det är uppenbart att det är en stor talang och det vore slöseri om inte Rashford får fler chanser under de kommande två åren.
Matt Targett. Mycket talar för att Luke Shaw är det ordinarie alternativet som Englands vänsterback under en överskådlig framtid. Targett har börjat ta platsen före Ryan Bertrand i Southampton och borde därmed ligga på gränsen till landslaget. Givet Shaws skadehistorik vore det inte fel att coacha in fler spelare på den positionen.
Rob Holding. Det har gått snabbt för Holding men det är han ju knappast ensam om. Värvades till Arsenal under sommaren och fick på grund av skador göra omedelbar debut, utan att för den sakens skull göra bort sig. Med två mittbackar i landslaget över 30 år bör en prioritet vara att börja spela in också yngre mittbackar.
Joe Gomez. I grund och botten samma resonemang kring Gomez som kring Holding. Englands backlinje var den på pappret svagaste lagdelen inför och under EM och det är något som Sam Allardyce behöver jobba med på längre sikt. Gomez har haft allvarliga skadeproblem men kan spela både mittback och vänsterback vid behov.
Nathan Redmond. Något som Sam Allardyce verkar satsa på som Roy Hodgson glömde bort är att faktiskt använda sig av yttermittfältare och försöka bredda spelet. Ett problem är så klart att England inte har ett överflöd av just sådana spelare. Redmond är dock en av dem, har ett par bra säsonger bakom sig, och ser ut att kunna utvecklas bra i Southampton.
Fokus här har legat på lite yngre spelare. Det känns naturligt och självklart att mer etablerade spelare som Ross Barkley, Jack Wilshere, Mark Noble med flera, även de ges chansen att spela sig in i landslaget, beroende på hur det går för dem under säsongerna som kommer. Det kommer naturligtvis i viss utsträckning påverkas av skador och avstängningar.
Viktigt för Sam Allardyce att få en bra start på som förbundskapten. Dessutom är ett VM-kval betydligt mer svårforcerat än ett nutida EM-kval. Det finns inte riktigt utrymme för några större misstag. En förlust för England ikväll vore alltså illa på flera sätt.