Show me the numbers, Mrs Landingham!
Peter Hyllman
CIES Football Observatory har en mångårig tradition av att berika fotbollen med en mer vetenskaplig ansats i dess diskussioner. Helt nyligen har de tagit ett grepp över frågan om transfersummor, och hur mycket olika klubbar har överbetalat respektive underbetalat för spelare, som annars mest har fått den klassiska tabloidbehandlingen.
Vad CIES Football Observatory, genom forskarna Raffaele Poli, Loïc Ravenel och Roger Besson, har gjort är att konstruera en modell som uppskattar transfervärdet för spelare som flyttar mellan de fem stora europeiska ligorna. Genom att därefter jämföra detta transfervärde med spelarnas faktiska köpesumma kan man avgöra om en klubb har överbetalat eller ej.
Modellen baseras på en mängd objektiva faktorer; såsom spelarens ålder, position, status, prestation, återstående kontraktslängd, likaväl som klubbens status och resurser. Under de tre senaste åren har deras modell uppvisat en korrelationsgrad närmare 80% med faktiska transfersummor, vilket inte är jättestarkt men ändå fullt godkänt.
https://www.football-observatory.com/IMG/sites/mr/mr16/en/
Vad modellen säger sig inte ta hänsyn till är subjektiva faktorer. Transferrykten tas alltså inte med i beräkningen. Andra subjektiva faktorer som inte räknas med, och som kan förklara varför korrelationen inte är högre, är den säljande klubbens vilja att sälja och den köpande klubbens behov av att köpa, det vill säga klubbarnas relativa förhandlingsposition.
Utifrån den säljande klubbens perspektiv har då CIES Football Observatory satt samman en lista på vilka spelare som har varit de bästa affärerna, det vill säga de spelare som inbringat en faktisk köpesumma väsentligen högre än det uppskattade transfervärde som modellen genererat. En lista vars innehåll kanske inte helt har speglats i sommarens återkommande transferdiskussioner.
![MPV]()
Det är så klart fördelen med en mer vetenskaplig ansats. Den tenderar att ge en mer saklig och helhetlig beskrivning av verkligheten. Den begränsar sig inte till vad som råkar vara populärt, häftigt, opportunt, nyhetsmässigt, eller aktuellt för stunden. CIES Football Observatorys metod har helt säkert sina brister, likt alla metoder, men det är med marginal den bästa befintliga metoden.
Visst är det så att engelska klubbar har en benägenhet att betala en premium för sina spelarköp. Men det är ju inte riktigt så ensidigt som diskussionen vill få oss att tro. Spanska, italienska, franska och tyska klubbar utgör nästan hälften av lagen på den där topplistan. Kanske en effekt av att även de tvingas betala en premium när Premier League-klubbarna kan erbjuda så höga summor.
Tottenham och Liverpool är de enda av de engelska superklubbarna som inte kommer med på listan. En funktion av ägarnas prioriteringar? Eller ett tecken på att de är de enda av dessa klubbar att verkligen förtjäna den inte helt självklara benämningen av strategiskt, långsiktiga lagbyggen, eller att inte betraktas som så kallade köpelag?
Publicerad 2016-09-07 14:00