Förra säsongen avslutades på ett alldeles fantastiskt sätt för West Ham. Ända in i slutomgångarna var man faktiskt med i kampen om en Champions League-plats. Samtidigt spelade man sina allra sista matcher på klassiska Upton Park och man stängde arenan med en närmast euforisk 3-2-vinst över Man Utd, en match som var en Premier League-klassiker så fort slutsignalen ljöd.
West Ham hade en ny och mycket uppskattad manager i Slaven Bilic, som gick betydligt bättre hem hos supportrarna än sin företrädare. Laget lyckades bra i ligatabellen och West Ham hade några av ligans allra mest spännande spelare i truppen. Allt känns bra. Konstigt är det med andra ord inte om förväntningarna på West Ham inför den här säsongen är skyhöga.
Ägare och klubbledning har gjort sitt bästa för att mata dessa förväntningar, vävandes en berättelse om hur klubben går in i en ny era med flytten till en ny arena, och med nya ambitioner på fotbollsplanen. Viktiga ingredienser i denna berättelse har varit uttalade och underförstådda löften om stjärnvärvningar och europeisk cupfotboll.
Höga ambitioner är självklart bra. Men det finns också en risk om verkligheten inte riktigt lyckas spegla dessa löften om guld och gröna skogar att det resulterar i besvikelse och desillusion. Några större stjärnvärvningar blev inte av den här sommaren, och den europeiska cupfotbollen slängdes bort lika lättvindigt den här säsongen som förra säsongen.
West Ham brottas med ett par punkter den här säsongen. Dels flytten till en ny hemmaarena och risken att jobba med känslan att under säsongen behöva spela 38 bortamatcher. Dels med frågetecken om var det egna laget egentligen står i termer av faktisk spelstyrka, var förra säsongen en god representation av denna styrka eller var det ett lag med maximal utdelning?
Lagets stora frågetecken gäller defensiven. West Ham må ha slutat förra säsongen som sjua men hotade alltså om Champions League-platser ända in i slutomgångarna. Att man inte lyckades ta Champions League-platsen berodde i slutänden på lagets defensiv. West Ham släppte in 51 mål i ligaspelet, vilket var 16 mål fler än Man Utd på femteplats.
Vad är en lyckad säsong för West Ham? Kanske är det just utifrån det ovanstående perspektivet man får betrakta den frågan. En lyckad säsong för West Ham vore helt enkelt att bevisa för omvärlden, och för sig själva, att förra säsongen inte var någon tillfällighet. Att återigen ge toppklubbarna en fajt, att etablera sig på tabellens övre halva och kriga framgångsrikt om de europeiska cupplatserna.
En lyckad säsong för West Ham innebär även att prestera väsentligt bättre i cupspelet än vad man har lyckats göra under senare år. West Ham är en klubb som bör kunna vinna både Ligacupen och FA-cupen.
LINEUP (4-2-3-1):
GK – Adrián
DR – Alvaro Arbeloa
DC – Winston Reid
DC – James Collins
DL – Aaron Cresswell
DM – Cheikhou Kouyate
CM – Mark Noble
RW – Sofiane Feghouli
AM – Andre Ayew
LW – Dimitri Payet
ST – Andy Carroll
Försvar – (+++)
West Ham har ett välorganiserat försvar med sina främsta styrkor i mittförsvaret. Det var ett olyckligt experiment med Michail Antonio som högerback men Slaven Bilic ser ut att ha övergett det. Olycklig skada på Cresswell som blir viktig när han kommer tillbaka.
Mittfält – (++++)
Maffigt mittfält för West Ham. Defensivt och centralt har West Ham en mycket bra kombination med Kouyaté och Noble, både bra bollvinnare och bollfördelare. Payet var en av förra säsongens stora utropstecken och kan bilda ett mycket intressant radarpar med Ayew. Feghouli och Antonio lär konkurrera om platsen till höger.
Anfall – (+++)
Mycket kommer bero på Carrolls fysiska form. Carroll såg ut som en ny anfallare under försäsongen och början på säsongen och vore en utmärkt anfallare i West Hams spelsystem. Men han har märkligt svårt att hålla sig hel. I syfte att balansera detta har West Ham värvat mängder av anfallare, utan att riktigt ha värvat någon som känns helt övertygande.
TRANSFERFÖNSTRET – (+++)
Ett blandat transferfönster för West Ham. Kvantiteten är det sannerligen ingen brist på, West Ham var en av de mer aktiva klubbarna under sommaren. Och sett till bredden har West Ham gjort några smarta värvningar till mer eller mindre alla lagdelar. Det borde göra laget mer stabilt. Å andra sidan lyckades man aldrig riktigt värva den där spelaren som man ville värva, som klart och tydligt skulle höja laget.
NYCKELFAKTORER
Nyckelspelare: Dimitri Payet
Det har varit tydligt under början av den här säsongen just precis hur viktig Payet faktiskt är för West Hams spel. Ska West Ham uppnå samma höjder som förra säsongen så krävs det att Payet också gör det.
Frågetecken: Andy Carroll
Det börjar bli tröttsamt att hela tiden ställa sig samma frågor kring Carroll. Det är klart och tydligt en anfallare med mycket stor potential. Men hans ständiga skadebekymmer är knappast vare sig tillfälligheter eller enbart otur. Kan han hålla en hel säsong?
Utropstecken: Sofiane Feghouli
Om Feghouli lyckas acklimatisera sig i sin nya klubb och sitt nya land så har West Ham helt plötsligt ett mycket farligt anfallshot även från höger. Lyckas Feghouli motsvara sin talang så kan West Ham mycket väl ha gjort en av säsongens värvningar, för andra säsongen i rad.
Kritisk framgångsfaktor: Nya arenan
Hemma är där hjärtat är, brukar det heta. West Ham har en ny arena men det är inte helt säkert att lagets och klubbens hjärta ännu riktigt har hunnit lämna Upton Park. Hur West Ham lyckas anpassa sig till sin nya arena och få den att kännas som hemmaplan kommer till stor del styra hur West Ham presterar den här säsongen.
VAD TALAR FÖR WEST HAM?
En bred spelartrupp med inslag av mycket hög kvalitet. En positiv stämning runt klubben efter succén förra säsongen och efter inflyttningen till en ny arena.
VAD TALAR MOT WEST HAM?
Svårt att motsvara förväntningarna som följer på förra säsongen. Samtidigt som hemmamatcherna sker i en ny miljö. Konkurrensen i ligan har tätnat samtidigt som West Ham har förstärkt på bredden, utan att riktigt lyckas förstärka sin spetskompetens.
SÅ GÅR DET!
Hyllman (#6). Det är rimligt att ställa sig frågan om förra säsongens West Ham var ett utfall av genuina framsteg, eller ett utfall av ett medelmåttigt fotbollslag som råkade ha maximal utdelning i termer av poäng. Mer uppenbart är dock att West Ham har blivit ett bättre fotbollslag under sommaren, i synnerhet på mittfältet och i anfallet. Däremot finns det den här säsongen liksom förra säsongen tydliga frågetecken kring lagets defensiv. West Ham krigar om de europeiska cupplatserna även den här säsongen, och borde kunna bli farliga i cupspelet. (5-8)
Linhem (#8). Enligt studier och experter tenderar lag att spela sämre inledningsvis på en ny hemmaplan. Om West Ham ska vara lika bra som ifjol och konkurrera om Europaplatser behöver de göra sig hemmastadda direkt. Ett tidigt problem är dock skador och att Dimitri Payet (som inte har bäst fysik) spelat hela sommaren. Andre Ayew och Antonio är som huvudspelare ligans bästa ytterduo. Apropå dålig fysik – Andy “Ibiza-DJ” Carroll lär som vanligt vara skadad majoriteten av säsongen och West Ham behöver en pålitlig 15+mål-anfallare då Sakho och Valencia tyvärr inte levt upp till sina inledande prestationer. (5-9)
WEST HAM SOM TV-SERIE: Spartacus
En i mina ögon tämligen underskattad serie liksom West Ham i mångt och mycket är en underskattad fotbollsklubb i denna moderna fotbollsvärld som ibland verkar leva i illusionen att fotbollen grundades i början av 1990-talet. En färgstark, spektakulär och minst sagt grafisk serie liksom West Ham har sin egen benägenhet för spektakularitet. Om den lilla men starka människans kamp för frihet mot en förtryckande överhet. West Ham för sin egen kamp mot Premier Leagues överheter.