De senaste fem årens förmodligen mest framgångsrika klubb på ungdomssidan inom engelsk fotboll. Å andra sidan är John Terry fortfarande Chelseas enda och senaste spelare att komma från klubbens egna led och etablera sig som en a-lagsspelare.
Den motsättningen har blivit alltmer frustrerande också inom de egna leden under de senaste åren. Och kanske var det den enda kritik som Chelseas supportrar egentligen hade mot José Mourinho under dennes tid i klubben, även under hans andra sejour, att han inte bara misslyckades utan syntes ovillig att ge chansen till yngre spelare.
Samma supportrar bör alltså rimligtvis ha haft förhoppningar om att detta skulle kunna komma att förändras med Antonio Conte. Men efter att ha ägnat en sommar åt att inventera spelartruppen ser det ut som om Conte på samma sätt som Mourinho har valt att prioritera erfarenhet före ungdom.
Mycket är en logisk följd av Chelseas agerande på transfermarknaden under sommaren. Man lyckades behålla Diego Costa och värvade samtidigt Michy Batshuayi. Det innebar bland annat att Bertrand Traoré, som var en av få ljuspunkter i Chelseas katastrofala fjolårssäsong, istället för att ta nästa steg med a-laget skeppades ut på lån till Ajax.
Ett liknande scenario utspelade sig för Tammy Abraham, en av Chelseas mest lovande unga anfallare. Han var med på Chelseas försäsongsturné och gjorde goda intryck på Antonio Conte. Men till sist blev det ändå en utlåning till Bristol City i The Championship.
N’golo Kanté värvades från Leicester och blev tämligen omgående en central spelare på Chelseas mittfält. Conte verkar ha hittat sitt favoritpar på centralt mittfält i just Kanté och Nemanja Matic, vilket bland annat har inneburit att Cesc Fabregas har hamnat på bänken. Men det innebär också väsentligt mindre speltid för Ruben Loftus-Cheek och Nathaniel Chalobah.
På sista dagen av transferfönstret värvade Chelsea Marcos Alonso från Fiorentina och David Luiz från PSG. Framför allt värvningen av Alonso som vänsterback innebär att Antonio Conte kan flytta över Cesar Azpilicueta till högerbacken. Därmed blir Branislav Ivanovic ett alternativ som mittback. För Ola Aina blev plötsligt möjligheterna till spel betydligt mindre.
Situationen blir inte mindre komplicerad av att Chelsea inte har tillgång till europeiskt cupspel den här säsongen. Antalet matcher är således färre och det blir inte lika lätt att rotera som hade varit möjligt att göra i exempelvis ett gruppspel i Europa League.
Chelsea kommer helt säkert inte vilja rotera i ligaspelet. Riskerna är helt enkelt för stora, i synnerheten med mängden konkurrenter i toppen av tabellen och kvaliteten på dessa konkurrenter. Det är också matcher då lagets ordinarie spelare förväntar sig att spela. Desto viktigare givet ovanstående är så klart också för Chelsea att se till att deras frånvaro från europeiskt cupspel endast blir ettårig.
Det går med andra ord inte att klandra Antonio Conte för att han prioriterar som han gör. Läget är vad det är. Kraven på honom är naturligtvis också väldigt höga. Möjligen är det ingen som förväntar sig en ligatitel redan första säsongen men börjar det se ut som om Chelsea missar Champions League igen så är helt plötsligt hans jobb i fara.
Det är kanske i själva verket det enda rimliga perspektivet. Första säsongen handlar om att få Chelsea tillbaka på rätt köl igen, och framför allt tillbaka ut i Europa och till Champions League. Alla andra hänsyn får ge vika för just detta grundläggande. Därefter, när man uppnått detta, kan man jobba vidare utifrån en position av styrka.
Så här långt har det fungerat. Chelsea är enda laget tillsammans med Man City att alltjämt ha en perfekt resultatrad, utan ett enda poängtapp. En vinst mot Swansea ikväll skulle förlänga den raden, föra upp Chelsea på samma poäng som Man City, och förstärka känslan av att Chelsea är en av den här säsongens givna titelkandidater.
Under de tre första omgångarna är det i själva verket Chelsea som under långa stunder har sett ut som Premier Leagues mest dynamiska lag. Trots allt fagert tal om José Mourinho och Pep Guardiola. Det har pratats mycket om Chelseas fördel i att enbart kunna koncentrera sig på ligaspelet den här säsongen. Men här tror jag Chelsea har ytterligare klar fördel.
Strålkastarljuset är så ensidigt riktat mot Manchester att de mer eller mindre kommer kunna agera helt ostört under stora delar av säsongen. De slipper den ofta störande sideshowen.
:::
Huddersfield rusar fram i toppen av The Championship. 16 poäng efter sex omgångar, således obesegrade. Fyra poäng ned till tabelltvåan och till playoff-strecket. Det är naturligtvis långt kvar av säsongen, men Huddersfield framstår som ett av den engelska fotbollens mest intressanta lag.
:::
Dagens match i The Championship erbjuder annars ett annat perspektiv på det här med bredden i engelsk fotboll. När Aston Villa möter Nottingham Forest är det första gången som två Europacupmästare möter varandra i sitt lands andradivision. Tre Europacuptitlar tillsammans. Nu gäller det att klösa sig tillbaka till Premier League.