Det här brukar normalt sett vara ungefär den tidpunkt under varje säsong då det börjar produceras texter om att nu är det upp till bevis för Arsenal, att de måste visa vad de vill med den här säsongen och så vidare. Med andra ord sådant som brukar reta gallfeber på många Arsenalsupportrar.
Normalt sett följer ju detta på en allt annat än imponerande säsongsinledning för Arsenal, och det vore kanske fel att säga att den här säsongen har börjat på något annat sätt. Alltså hamnar vi återigen just i situationen att att behöva undra vad som egentligen är att vänta av Arsenal den här säsongen.
Tidpunkten är så klart heller ingen tillfällighet då det är startpunkten för Champions League, som alltid en av säsongens särskilda värdemätare. Och det är naturligtvis inte vilken match som helst som Arsenal inleder med utan det är deras tuffaste match under gruppspelet – PSG i Paris.
När man pratar om att Arsenal måste bevisa sig så gäller detta naturligtvis inte minst just i Champions League. Det var länge sedan Arsenal lyckades ta sig förbi åttondelsfinalerna, närmare bestämt sex år sedan, och en anledning till det har varit att de vid flera tillfällen har schabblat till gruppspelet och slutat tvåa.
Arsenal har än en gång hamnat i en fullt hanterbar grupp. Utöver PSG står Basel och Ludogorets för motståndet. Det bör vara en grupp som Arsenal måste ha den enda rimliga målsättningen att vinna. Det främsta hindret i vägen för den målsättningen är just PSG.
Det kan synas som en tuff inledning att tvingas börja på bortaplan mot just PSG. Vi såg dock förra säsongen att det omvända inte behöver vara någon fördel, snarare tvärtom. Kanske är det i själva verket att inleda tufft, komma in i turneringen och ha lagt det värsta bakom sig redan från början.
För ett år sedan hade PSG utan tvivel betraktats som formidabelt motstånd men i nuläget är deras status en annan. PSG:s säsongsinledning har varit allt annat än friktionsfri, de har tappat viktiga spelare som Zlatan Ibrahimovic och David Luiz, och Unai Emery ger intryck av att i viss mening trampa vatten.
PSG anställde Unai Emery huvudsakligen på grund av dennes framgångar i europeiskt cupspel. Ett inte helt intuitivt resonemang kan tyckas då Emery förvisso har haft stora framgångar i Europa League, men aldrig i Champions League vilket är ett helt annat bollspel.
Både PSG och Arsenal har haft varsin tämligen skakig start på säsongen. Vilket känns normalt för Arsenal men mindre normalt för PSG. PSG känns svagare än tidigare. Även om det är en på förhand tämligen öppen match så finns där en känsla av Arsenal som favoriter.
Arsenal känns som ett lag på uppgång, om än kanske inte med det mest branta uppförslutet. Det känns framför allt som ett mer komplett lag med en mer väloljad harmoni mellan sina olika lagdelar. Det saknas definitivt inte kvalitet i Arsenals lagdelar och laget har sin tydliga spelidé.
Nu är det förvisso inte första säsongen det är möjligt att säga just detta om Arsenal, och ändå så tenderar de att göra oss besvikna på antingen det ena eller det andra sättet. Vad utöver mer än förhoppningar och önsketänkande säger att det blir annorlunda den här säsongen?
Det går så klart att fråga sig vad som måste förändras och förbättras för att det den här säsongen ska bli annorlunda. Vad är det alltså vi måste förvänta oss av Arsenal i Champions League den här säsongen som de inte har lyckats prestera tidigare säsonger?
Att dominera gruppspelet. Visst har Arsenal stundtals haft en väldigt tuff motståndare i gruppspelet. Men man har också gett ett intryck av att försöka glida igenom sina grupper, vilket har försatt dem i krångliga situationer. Samt försatt dem på hälarna i turneringen som helhet. Det håller inte den här säsongen utan varje match måste spelas på full gas.
En disciplinerad defensiv. En återkommande stötosten för Arsenal och en fatal svaghet i europeiskt cupspel. Det är inte ett ständigt närvarande problem för Arsenal men i avgörande lägen och i utsatta positioner har det blivit för mycket naiv juniorfotboll över Arsenals defensiv. Precis sådant som europeiska motståndare väntar på att utnyttja. En naivitet som bidragit till Arsenals uttåg ur turneringen de två senaste säsongerna. Granit Xhaka och Skhodran Mustafi är två viktiga förstärkningar i detta avseende.
Ett effektivt anfallsspel. Komplementet till defensiven. Arsenal har i själva verket aldrig haft något större problem med att faktiskt skapa målchanser men i de stora och avgörande matcherna har det också bränts alldeles för många lägen. Laget har varit produktivt men alldeles för ineffektivt. Arsenal må ha förstärkt defensiven men har rent materiellt inte förstärkt offensiven så här är ett område där Arsenals offensiva spelare helt enkelt måste höja sig.
Lyckas Arsenal få dessa tre hörnstenar på plats så har de all möjlighet i världen att uppnå vad som är en rimlig målsättning för Champions League den här säsongen – att ta sig till kvartsfinal. Väl i kvartsfinal kan naturligtvis det mesta hända och det är inte meningsfullt att ha målsättningar därifrån redan nu, även om ambitionen alltid ska vara att vinna.
Det är möjligen med all rätt som Arsenal och Arsene Wenger betraktar det som en bedrift bara att ständigt delta i Champions League, och regelbundet ta sig till slutspel. Men det begränsar klubben och laget både kulturellt och mentalt att betrakta detta som en bedrift god nog.
Arsenal är måhända inte bland de allra främsta favoriterna när den här upplagan av Champions League ska till att börja, men får de ordning på de tre nämnda hörnstenarna så får de betraktas om en av säsongens outsiders, och det finns garanterat ingen motståndare i turneringen som kommer att betrakta Arsenal som en bekväm lottning.
Men – det är som sagt inte första säsongen vi sitter och påpekar samma behov och brister. Vad Arsenal och Arsene Wenger alltså har att bevisa är att det den här säsongen faktiskt inte bara är snack hur laget har utvecklats och blivit mer komplett.