En räddad poäng i ligapremiären. Därefter tre raka förluster, varav två riktiga käftsmällar mot Man City och Tottenham på hemmaplan. Det har varit en smått katastrofal inledning på säsongen för Stoke som efter fyra omgångar befinner sig sist i tabellen, med endast en poäng och smått osannolika 2-10 i målskillnad.
Det är i själva verket Stokes sämsta start på en säsong på över 100 år. Vad som kanske är mer oroväckande än själva inledningen på den här säsongen är att det är en fortsättning på förra säsongens avslutning. Mest uppseendeväckande är hur ett lag generellt känt för sin starka defensiv har släppt in fyra mål eller fler i fem av sina senaste tio ligamatcher.
Stokes form följer på tre raka säsonger under vilka laget har slutat på mycket hedrande niondeplatser i ligan. Därmed har självklart också ambitonen och förväntningarna på laget stegrats. Frustrationen har också börjat märkas på läktarna där det alltmer har börjat mullra av missnöje och i vissa fall till och med krav på Mark Hughes avgång.
I ett utsatt läge blir ett starkt ledarskap desto viktigare. Men Mark Hughes ger snarare intryck av att själv ha svårt att hantera pressen. I förra matchen mot Tottenham blev han utvisad redan i första halvlek, en match som Tottenham därefter rusade iväg med. Lika huvudlöst som Mark Hughes agerade vid sidan av planen agerade spelarna därefter på planen.
Lika oroande är självklart rapporter att spelartruppen i någon mening har börjat ifrågasätta Mark Hughes, och då i synnerhet hans förmåga att bidra till en bra defensiv. Det leder till frågeställningen för Stokes klubbledning om Mark Hughes i själva verket har förutsättningarna att lyfta Stoke ur sin svacka och utveckla laget vidare.
Samtidigt är det svårt att blunda för förutsättningarna. Stoke har haft mängder med allvarliga skador på nyckelspelare. Inte minst har detta märkts i försvaret där det är över ett halvår sedan som exempelvis Jack Butland, Ryan Shawcross och Glen Johnson spelade samtidigt. För närvarande är dessutom viktiga offensiva pjäser som Xherdan Shaqiri och Ibrahim Afellay borta.
Det är inte ett läge i vilket man nödvändigtvis sparkar en manager för svaga resultat. Stokes kris är knappast heller så akut att det riktigt motiverar några omedelbara åtgärder i ledningsfrågan. Men det går ändå att ställa vissa taktiska frågeställningar till Mark Hughes.
För det första har det experimenterats taktiskt med laguppställningen under inledningen av säsongen, vilket kan verka desto märkligare i ett läge där viktiga spelare dessutom är skadade. I ett sådant läge vore det kanske klokare att hålla sig till det taktiska 4-2-3-1-system som faktiskt har fungerat väldigt väl för Stoke de senaste säsongerna.
För det andra börjar det bli nödvändigt att omvärdera Gianelli Imbulas roll i laget. Det börjar framstå som ett politiskt imperativ att fortsätta spela sin £18m-värvning trots att han konsekvent presterar alldeles för svagt. Stokes backlinje lämnas alltför ofta oskyddad bakom Imbula som inte heller lyckas bidra framåt.
Det börjar dock bli dags att svälja stoltheten. Joe Allen i en mer framskjuten roll på planen fungerar inte heller det särskilt bra, Allen är bättre i en mer tillbakadragen roll som nu upptas av Imbula. Jon Walters inledning på säsongen har varit katastrofal. Konsekvensen har blivit att Stokes kreativitet och anfallsspel har gått i träda.
Inte så konstigt kanske med både Shaqiri och Afellay på skadelistan. Men då blir det desto märkligare att hålla Bojan Krkic utanför laget. Krkic har under det senaste året varit en av Stokes mest kreativa spelare, och borde kunna passa alldeles utmärkt ihop med Wilfried Bony, låneförvärvet från Man City. Nu befinner sig Stoke istället i något slags taktiskt limbo.
Inte tillräckligt disciplinerade defensivt. Men inte heller tillräckligt investerade offensivt. Stuck in the middle.
Kanske är det i någon mening också en reflektion av det reformationsarbete som Stoke genomgått de tre senaste åren. En ny spelidé har gradvis införts samtidigt som gamla värderingar lever kvar både i laget samt i och runt klubben. Mark Hughes har onekligen satt sitt avtryck på Stoke men det är också ett lag som lever kvar i skuggan av Tony Pulis.
Den skuggan kommer bli alldeles särskilt påträngande för Stoke och Mark Hughes under den kommande veckan. I två ligamatcher i rad ställs man nämligen mot andra Tony Pulis-byggen. Först idag, på bortaplan mot Crystal Palace, och därefter nästa helg hemma mot West Brom och det gamla spöket i egen hög person. Två väldigt viktiga matcher för Stoke.
Som måste börja dra snabbare än sin egen skugga om de vill ta sig tillbaka in i den här säsongen.