Deus vult. Det stod väl nästan skrivet någonstans. Tony Pulis gör i helgen sin 1,000:e match som manager. Och just i denna match tar han sitt West Brom tillbaka till den klubb och den arena som gjorde honom till både ett hushållsnamn och ett otäckt sagomonster man använder för att skrämma barn till lydnad – Stoke City.
Missnöjet har fått fotfäste i båda dessa klubbar, om än på olika sätt. I West Brom är supportrarna och möjligen också klubbledningen missnöjda med metoderna. I Stoke verkar man förvisso vara nöjda med metoden men å andra sidan desto mer missnöjda med resultaten. West Brom befinner sig just nu på tabellens övre halva, Stoke fast förankrade i botten.
Ironiskt nog har de båda klubbarna bytt position i detta vågspel. Förut var det West Brom som beklagade resultaten men å andra sidan gladdes åt den fotboll som erbjöds under Tony Mowbray, Roy Hodgson och Roberto Di Matteo. Och Stoke gladdes förvisso åt sin tabellposition men tröttnade alltmer på vad som uppfattades som en andefattig fotboll.
Tony Pulis framstår som den gemensamma nämnaren. Och en annan form av ironi gäller så klart honom. För om West Brom-fansen verkar ha fått nog och öppet sjunger att ”Tony Pulis- you’re football is shit!” så ger Stokefansen å sin sida ett bestämt intryck av att sakna honom. Gräset är som bekant alltid grönare på andra sidan staketet.
West Brom och Tony Pulis gav förvisso häromsistens sina belackare lite på nöten genom att skicka in fyra mål på West Ham. Detta hör ju knappast till vanligheterna. Desto vanligare har det däremot börjat bli att Stoke släpper in fyra mål under en och samma match, något som har hänt under tre av de fyra, och sex av de elva senaste matcherna.
Det är kanske inte att undra på om både hemmafansen och bortafansen under morgondagens match på Britannia Stadium gärna såg att det var Mark Hughes som hoppade på West Broms spelarbuss efter matchen, och Tony Pulis blev kvar i Stoke. Pulis för att täta till Stokes defensiv samtidigt som West Brom säkert längtar efter Mark Hughes snyggare fotboll.
Ett improviserat managerbyte av det slaget står kanske inte på agendan men skulle väl teoretiskt ändå kunna bli en möjlighet inom en tid. För både Mark Hughes och Tony Pulis, om än av lite olika anledningar, hänger ju minst sagt ganska löst i det så kallade säckaracet. Både West Brom och Stoke kan således vara klubbar som ser sig om efter manageralternativ.
Mark Hughes borde vara den som ligger sämst till. Där finns alla intryck av en manager som helt och hållet har tappat greppet både om sitt lag och om situationen som sådan. Att förlora matcher är en sak, att förlora matcher på det sätt som Stoke har förlorat dem är en helt annan sak. Förlusten i Ligacupen mot Hull bidrog knappast till husfriden.
Tony Pulis är pålitlig och förutsägbar. Under totalt åtta säsonger i Premier League har han aldrig slutat sämre än på fjortonde plats, men heller aldrig bättre än på elfte plats. I detta tabellens ingenmansland kan ingen höra dig skrika. Det är ett vacuum i vilket inget syre finns för vare sig vackra drömmar eller stora ambitioner.
Men kanske är inte Pulis helt immun för missnöjet. Möjligen för att det den här gången kommer både från läktarna och från styrelserummet. Köpen av Matt Phillips och Nacer Chadli antyder i alla fall att där finns en ambition att börja spela en mer ambitiös och expansiv fotboll. Kanske inser Tony Pulis att det inte längre räcker att enbart överleva – där måste också finnas något att leva för.
Tony Pulis lär inte få sparken i första taget, åtminstone inte med West Brom så högt upp i tabellen som de trots allt är för närvarande. Vilket i och för sig inte utesluter att han själv väljer att avgå på grund av interna konflikter med klubbledningen. Å andra sidan står inte så många andra Premier League-klubbar på kö för att anställa honom, så han avvaktar nog helst.
För Mark Hughes känns situationen dock mer omedelbar. Det känns inte som om han eller Stoke riktigt kommer klara av att absorbera ännu en femte raka förlust bara i ligaspelet. I så fall kommer det vara mycket sannolikt att Mark Hughes blir den förste tränaren i Premier League den här säsongen att få lämna sin klubb.
Och vore det inte en fotbollshistoriens ironi om Tony Pulis i sin 1,000:e match som manager såg till att slå den sista spiken i kistan åt sin egen efterträdare i Stoke?!