Det var ju tänkt att samtalet skulle handla om toppstrider i ligatabellen, om europeiskt cupspel och om nya stjärnanfallare. Men med flytten till London Stadium så har samtalet istället rört sig kring andra och betydligt tråkigare frågor som publikproblem och säkerhetsfrågor.
Det har varit bråkigt på läktarna under West Hams första matcher den här säsongen. Hanteringen av dessa frågor har hamnat mellan stolarna då West Ham till skillnad från övriga klubbar inte själva behöver ta tag i dessa frågor längre, utan de är själva arenans ansvar.
Man får vad man betalar för brukar det heta. Och givet att West Ham betalar i sammanhanget ynkliga £2,5m per år för att få nyttja arenan så finns kanske skäl att misstänka att arenabolaget inte riktigt har de ekonomiska incitamenten att tillhandahålla tillräcklig säkerhet.
Olyckligt inte minst i dessa tider när det faktiskt till sist börjar föras en seriös diskussion inom engelsk fotboll om safe standing.
Det är till London Stadium vi ska idag. Där möts West Ham och Southampton, två klubbar som förra säsongen slogs om europeiska cupplatser på tabellens övre halva, men som har inlett den här säsongen mer darrigt och så här långt befinner sig på tabellens nedre halva.
Det är ändå två lag som befinner sig på olika kurvor. West Hams säsong visar tidiga förtecken till kris. En knapp hemmavinst mot Bournemouth har omgärdats av fyra förluster på fem matcher, varav i synnerhet de två senaste mot Watford och West Brom har varit särskilt demoraliserande.
Southampton har likt West Ham också bara vunnit en match hittills. Men i deras fall pekar kurvan uppåt. De gjorde en bra match mot Arsenal, som de förlorade tämligen orättmätigt, och sedan dess har Southampton tre raka segrar i tre olika turneringar.
Southampton har naturligtvis, till skillnad från West Ham, behövt anpassa sig till en ny manager och ett delvis nytt spelsystem. Det är rimligt att det tar sin lilla tid men positivt är i alla fall att Southamptons spelare verkar ha tagit till sig Claude Puels spelidé – och föredrar den framför Ronald Koemans.
Southampton har blivit mer offensiva under Claude Puel, som har börjat tillämpa en liknande typ av högintensivt presspel som exempelvis Jürgen Klopp och Mauricio Pochettino. Southampton vinner mycket boll och skapar många chanser.
Märkligt nog är det inte så laget riktigt har uppfattats under säsongsstarten där de istället beskrivits som lite tråkiga. Förklaringen till det finner vi i målkolumnen där Southampton hittills bara har gjort fyra mål på sina första fem matcher, med tre hemmamatcher mot Watford, Sunderland och Swansea.
Problemet är inte att Southampton inte skapar målchanser. Hittills har laget skapat 56 chanser mot mål, varav 25 har träffat mål. Det är i själva verket bara Man City och Everton som har skapat fler chanser innan helgens omgång än Southampton.
Däremot har Southampton haft stora problem att göra mål på sina chanser. I det avseendet har Southampton i själva verket varit sämst i Premier League så här långt med en målratio om endast 7,1% – där ligans genomsnitt är mer än det dubbla på 15,3%.
Kanske är det därför ingen tillfällighet att Southamptons uppsving under den senaste veckan sammanfaller så tydligt med att Charlie Austin har fått speltid och ser ut att ha hittat formen med fyra mål på de tre senaste matcherna. Tre matcher som Southampton också har vunnit.
Southampton har blivit mer målmedvetna.
Är alla problem därmed ur världen för Southampton? Nej, det vore kanske för tidigt att säga. Men med Charlie Austin har laget en skicklig anfallare som går att bygga offensiven runt, och det vore ett betydligt större problem om spelet alls inte stämde och inga chanser skapades.
Claude Puels spelidé börjar sätta sig i Southampton, laget ser allt bättre ut, och det är harmoniskt i spelartruppen med flera nya, yngre spelare som visar framfötterna. Southampton kommer bara bli bättre vad den här säsongen lider och är ett lag på uppgång.
Kommer vi kunna säga detsamma om West Ham?