Everton ser ut som ett nytt lag hittills den här säsongen. När Roberto Martinez till sist fick sparken från Everton i slutet av förra säsongen fick han det efter en svit om en vinst på lagets tio senaste matcher och sedan Everton för andra säsongen i rad slutat på tabellens nedre halva. Bara en enda gång under säsongen hade Everton lyckats vinna två matcher i rad.
Den här säsongen har Everton gjort sin bästa start någonsin på en Premier League-säsong och inte sedan 1978 har Everton vunnit fyra av sina sex första matcher. Framgångarna visar sig också i statistiken. Everton har flest skott på mål av alla lag i ligan, näst flest skapade stora målchanser, lägst antal skott mot det egna målet, och bara ett lag har släppt in färre mål än Everton.
Skillnaden i Evertons framställning och prestation på planen mellan de båda säsongerna är så markant att det känns meningsfullt att ställa sig frågan vad som egentligen förklarar skillnaden.
Gareth Barry, som gjorde sin 600:e ligamatch mot Middlesbrough, valde att beskriva Ronald Koeman som den stränge rektorn som tog över en skola i förfall. Enligt Barry hade allt försämrats till bristningspunkten under förra säsongen. Disciplinen i laget var försvunnen, tidshållning och träningsflit borta, självförtroendet på planen likaså.
Ronald Koeman måste alltså ses som ett första huvudsakligt skäl. Under hans ledarskap har Everton återfått sitt självförtroende och sin typiska aggressivitet på planen. Självförtroendet syns både i hur Everton redan vid två tillfällen har lyckats vända underlägen till seger. Men även, inte minst en skillnad från förra säsongen, hur de har lyckats hålla i ledningar matchen ut.
Antalet defensiva misstag, något som plågade Everton likt en farsot förra säsongen, har sjunkit som en sten. Hittills den här säsongen har Everton inte gjort ett enda misstag som har lett till ett skott på det egna målet. Under Ronald Koeman har Everton visat upp en helt annan taktisk disciplin och flexibilitet.
Till skillnad från Roberto Martinez verkar inte Ronald Koeman ideologiskt låst vid ett enda rätt sätt att spela. Där Martinez förordade ett tålmodigt spel över hela planen baserat runt eget bollinnehav har Koeman istället visat sig betydligt mer funktionalistisk. Om situationen kräver det kan Everton både passa kort och spela långt.
Men Evertons pånyttfödelse beror också på spelarna. Inte minst värvningen av Idrissa Gueye har visat sig väldigt lyckad. Gueye har hittills vunnit 62% fler tacklingar än någon annan spelare i ligan samtidigt som endast två spelare har genomfört fler lyckade passningar än honom. Gueye är ett energitillskott på mittfältet på samma sätt som N’golo Kanté var för Leicester.
Yannick Bolasie är en annan spelare som haft stor betydelse. Han har adderat fart, kreativitet och framför allt frenesi till Evertons anfallsspel och gjort lagets offensiv mer mångsidig. Skillnaden är markant mot Evertons tidigare anfallsspel som kunde bli alltför omständigt och ältande av samma mönster om och om igen.
Gueye och Bolasie bidrar naturligtvis på egen hand men deras värde för laget visar sig också på övriga spelare. Med sina intensiva insatser har de blåst energi också i övriga spelare. Romelu Lukaku ser ut som en helt annan spelare än den som avslutade våren som riddaren av sin egen sorgliga skepnad. Gueye har taggat till lagets defensiv som tidigare lät motståndarna köra över dem.
Förlusten mot Bournemouth senast kändes som något av ett olycksfall i arbetet. Spelmässigt såg Everton alltjämt bra ut, där motståndarförsvaret storspelade samtidigt som Bournemouth gjorde mål från avstånd på mer eller mindre sitt enda avslut. Alla lag får sina respektive plumpar i protokollet och nu är det upp till Everton att visa att det inte var mer än just en plump.
Everton underpresterar inte längre. Det är kanske det enklaste sättet att uttrycka skillnaden mellan Everton den här säsongen jämfört med förra säsongen. Nu har Everton en manager som med sin taktik förhöjer snarare än begränsar spelarmaterialet, och en spelidé som faktiskt passar ihop med spelartruppen.
Därmed kan vi räkna med att Everton återigen blir ett farligt hot på tabellens övre halva. Att säga att Everton ska kunna utmana om ligatiteln är naturligtvis ett långskott, även om det inte helt ska avfärdas. Men om det var framför allt sex klubbar som inför säsongen såg sig kämpandes om fyra Champions League-platser så har de nu fått sällskap av en sjunde – Everton.
Ikväll har Everton chansen att sätta ytterligare press på sina sex konkurrenter i toppen av tabellen. Alternativt har Crystal Palace chansen att ytterligare blanda sig i samtalet på tabellens övre halva om de europeiska cupplatserna. Matchen på Goodison Park ikväll går alltså mellan två lag som är placerade femma respektive sjua i tabellen efter sex omgångar.
Febrig fredagskväll på Goodison Park. Jodå, det blir en liten bit fotbollsgodis att se fram emot.