Oktoberuppehållet har precis börjat och redan har det skördat sina två första offer för säsongen. Först bekräftades det att Aston Villa sparkade Roberto Di Matteo inför lagets svaga inledning i The Championship. Bara några timmar senare meddelade Swansea vad många anade inför helgen, att Francesco Guidolin fick sparken och ersätts med Bob Bradley.
Det är inte precis första gången som Swansea väljer att följa i Aston Villas fotspår. Tvärtom är det lätt att få intrycket av att Swansea har valt som medveten strategi att kopiera Aston Villas fjolårssäsong. Vilket sett till sammanhanget får anses vara en modig och annorlunda metod. Men Swansea ser sig ju gärna som just en annorlunda fotbollsklubb.
Men likheterna är slående. Båda anställer en ny tränare under våren som håller dem kvar i Premier League den säsongen. Därefter säljer båda klubbarna iväg sina respektive nyckelspelare under sommaren utan att ersätta dem. De vinner i ligapremiären mot en nykomling för att därefter sluta vinna. Spelet och lagmoralen brister och under hösten sparkar de sin tränare.
Kanske är det så att Aston Villa och Swansea båda två råkar vara helt annorlunda klubbar, fast på helt samma sätt. Något oroväckande för Swansea kan tyckas, givet hur det hela slutade för Aston Villa.
De gräver till och med i samma mylla efter sin ersättare. Aston Villa begav sig till den franska ligan och grävde fram Remi Garde, en brobyggare när de i själva verket behövde en brandsläckare. Swansea beger sig också till Frankrike. Le Havre och Ligue 2 närmare bestämt. Där fanns alltså Bob Bradley, tidigare förbundskapten i USA och Egypten.
Kan Bob Bradley lyckas med vad Remi Garde aldrig riktigt hade någon chans att lyckas med, och hålla Swansea kvar i Premier League? Hans tid i Le Havre har inte varit utan sina problem och hans facit hittills den här säsongen är en vinst på åtta matcher i Ligue 2. Därifrån till Premier League kan tyckas som ett litet steg för människan, men ett gigantiskt kliv för Bob Bradley.
Det innebär inte att han ska avfärdas. Huruvida någon är rätt person är ofta mer en fråga om situation än om tidigare formella meriter. Survival of the fittest snarare än survival of the strongest. Om Bradleys egenskaper passar ihop med klubben och dess situation är detta troligtvis mer betydelsefullt än en mer meriterad och namnkunnig tränare.
Bradley beskrivs ofta som en tränare väldigt medveten om detaljerna på samma sätt som Pep Guardiola och José Mourinho. Men framför allt pratar hans tidigare spelare om Bradleys förmåga att betona lagsammanhållning och kollektivets betydelse för individen. Ovärderliga värderingar kan man tycka för ett spretigt och till synes demoraliserat Swansea.
Det går alltid att diskutera storleken på förbundskaptensjobb relativt klubblag, men Bob Bradley är utan någon som helst tvekan på väg att ta på sig sitt absolut största uppdrag hittills som klubblagstränare. Och att göra sina första steg som tränare i England med ett lag i Premier Leagues nedflyttningsstrid hör till livets mer otacksamma uppgifter.
Bradley har dock ett bra facit i sina tidigare uppdrag att få sina respektive lag att prestera tämligen bra i tuff konkurrens och svåra omständigheter. Lyckas han med detsamma i Swansea så kommer han onekligen ha gjort sig ett namn inom engelsk fotboll, och då inte enbart som den förste amerikanske managern att leda en Premier League-klubb.
The Yanks are coming!
Hade Bob Bradley fått chansen som manager för Swansea om inte klubben fått nya amerikanska ägare i somras? Nej, förmodligen inte. Det skulle så klart kunna hållas emot honom. Men det kan i själva verket lika gärna ses som en fördel att där redan från början finns en positiv relation mellan Bradley och hans arbetsgivare. Han är deras man.
Nu brukar Swansea i och för sig lyftas fram som en av de här klubbarna där det inte spelar så stor roll vem som är manager. Jag är i och för sig inte säker på att jag rakt av köper den beskrivningen men i den utsträckning det var så förut så är det inte längre på det viset nu. Det är mycket förtroende som nu investerats i att Bob Bradley ska lyfta Swansea och rädda dem kvar i Premier League.
Och kanske är det också en lärdom gällande den svagare sidan av det mer kontinentala systemet i vilket den klassiske brittiske managern har reducerats till någon slags head coach-funktion. Det riskerar bli för otydligt och för kraftlöst gentemot spelartruppen. Francesco Guidolin verkade inte riktigt ha personligheten att kunna kompensera för detta.
Bob Bradley måste visa att han har den personligheten och att han har kompetensen att hävda sig i Premier League. Annars är risken överhängande att Swansea fortsätter sin imitation av Aston Villa och gör dem sällskap i The Championship nästa säsong.