Det var något olika budskap som vidareförmedlades från Jürgen Klopps och José Mourinhos respektive presskonferenser. Hela världen kommer att titta på den här matchen, menade Klopp med en positiv syn på saken. Säsongen avgörs inte i den här matchen, menade å andra sidan Mourinho i ett betydligt mer avvaktande tonläge.
Det går att invända flera saker om denna rapportering. Att båda två förmodligen skulle hålla med om varandras påståenden. Att båda två helt säkert hade mer att säga än så och att svaren i sin tur är beroende av de frågor som ställs. Oavsett detta säger det ändå något att det är på det där viset media väljer att sammanfatta dem båda.
Det är så klart ingen hemlighet att det är Liverpool som går in till den här matchen med betydligt större skäl till optimism. Inte bara för att de har hemmaplan. Utan också för att de ligger bättre till i tabellen, har inlett säsongen betydligt bättre än Man Utd, samt framför allt till skillnad från Man Utd har hittat och genomfört en tydlig och effektiv spelidé.
Liverpool är i uppgång och Man Utd i nedgång. Sådant är det allmänna narrativet, och för all del också i viss utsträckning verkligheten. Runt Liverpools uppgång råder ingen som helst tvekan. Man Utds motor hostar och spottar sedan Alex Ferguson lämnade klubben, och fortsätter göra så under José Mourinho även om där också börjar synas tecken på att vinden ska vända igen.
Temat av uppgång och nedgång är aktuellt också för de båda tränarna. Klopp ses som managern med de moderna metoderna där nyhetens behag gör honom upplevt felfri. Mourinho å andra sidan ses som gårdagens nyheter vars metod och modus vivandi har förlorat all fräschör. Perception är inte alltid verklighet, men perception påverkar alltid verkligheten.
Det är på sitt fascinerande att kontrastera de båda personligheterna. För i Jürgen Klopps på samma gång genuint och kalkylerade entusiasm och yviga kroppsspråk på sidlinjen hittar vi en direkt motsvarighet till José Mourinho, så som Mourinho faktiskt var för tiotalet år sedan när samma beteende retade gallfeber på inte minst Liverpools supportrar.
Nu för tiden agerar Mourinho betydligt mer stillsamt för att inte säga direkt buttert vid sidlinjen. Det har varit så under en längre tid. Vid någon punkt i tiden upphörde Mourinho med sina levande charader, kanske när det inte längre sågs som charmigt. Det leder till frågan hur Klopps beteende, när det inte längre är nytt, kommer se ut respektive uppfattas om ytterligare tiotalet år.
Men just detta tema av uppgång och nedgång, vad avser både klubbar och tränare, innebär att när José Mourinho säger att den här matchen inte kommer avgöra säsongen så kan han faktiskt ha helt fel. Åtminstone vad gäller Man Utds säsong. En förlust skulle bekräfta detta tema av Man Utd och Mourinho på nedgång relativt sina konkurrenter. Det mer än något faktiskt poängavstånd skulle göra det svårt för Man Utd att vända säsongen till succé.
En vinst för Man Utd och Mourinho skulle å andra sidan förpassa det temat till skräphögen för en avsevärd tid framöver. Det skulle ingjuta energi och optimism i Man Utds begynnande lagbygge på ett sätt som ingen annan ligavinst riktigt kan göra på samma sätt. Mourinho har ännu ingen riktig skalp som Man Utd-manager, det här vore hans första. Det mer än att Man Utd går upp på samma poäng som Liverpool skulle ge deras säsong en boost.
Liverpool kommer fortsätta mala på oavsett hur det går ikväll. De har den lyxen i och med att de har hittat en så tydlig spelidé. Med en sådan spelidé kommer stabilitet. Man Utd och José Mourinho saknar en tydlig spelidé, är i bästa fall på jakt efter den spelidé som flytt, och saknar främst av den anledningen en sådan stabilitet.
Matcher av den här karaktären, och kanske främst vad gäller just detta jättemöte mellan Englands båda historiska giganter, är alltid marinerade i en lavin av klyschor och plattityder. En av de främsta klyschorna brukar vara hur form och taktik tydligen ska spela mindre roll, till skillnad från blood and guts och en stiff upper lip får man anta.
Det ligger förvisso något i att form och det här temat med uppgång och nedgång inte alltid har så mycket att säga om hur det kommer gå i matcherna mellan Liverpool och Man Utd. Tvärtom har det genom historien ofta varit så att det lag som för tillfället befinner sig i nedgång har haft en benägenhet att vinna märkligt ofta mot laget på uppgång.
Under 1980-talet gick exempelvis Man Utd förhållandevis ofta segrande ur dusterna med det betydligt bättre och under tidsperioden helt dominerande Liverpool. Rollerna var närmast de omvända under 1990-talet och stora delar av 2000-talet. Då var det Liverpool som ofta hade en benägenhet att ge sötebror på käften.
Men i någon utsträckning får man också säga bullshit på det där. För jag tror den här matchen mellan Liverpool och Man Utd, mer än många tidigare matcher lagen emellan, i hög utsträckning kommer bero på hur väl de båda lagen lyckas genomföra sina respektive matchplaner. Hur väl Liverpool lyckas pressa sönder Man Utds försvarslinje i uppspelsfasen och återvinna boll jämfört med hur väl Man Utd lyckas spela sig genom den pressen.
Och det är mycket svårt att komma ifrån känslan att när det kommer till just sin matchplan så ligger Liverpool och Jürgen Klopp helt enkelt längre fram i sin utveckling än vad Man Utd och José Mourinho gör för närvarande. Det ger inte nödvändigtvis Liverpool segern, men det ger Liverpool och Jürgen Klopp favoritskapet, även om det som Danny Murphy säger är en större och viktigare match för Man Utd och José Mourinho.
Återstår att se hur båda lagen hanterar det. Under flodljusen på Anfield. Vilken match för en måndagskväll. Och i den lilla utsträckning som det här historiska stormötet kanske började tappa något i lyster så finns det återigen alla möjligheter i världen att rivaliteten klubbarna emellan återigen antar episka proportioner, såsom aktiva konkurrenter i ligaspelet och med ligans två förmodligen största personligheter vid sidan av planen.