När Man City under gårdagen presenterade sitt senaste bokslut så hade ordförande Khaldoon följande att säga om Man Citys utveckling: ”I believe the 2016-17 season represents the beginning of a critical new phase in the evolution of Man City.” Vilket framför allt betonar vilka förhoppningar Man City har på Pep Guardiola som manager.
Man Citys hela ambition ända sedan Abu Dhabi köpte klubben har varit att etablera sig som en europeisk storklubb. Det är ingen hemlighet att den klubb som mer än någon annan har fått tjäna som förebild för Man City och dess klubbledning är just Barcelona. Både vad avser spelet på planen och vad avser klubbens långsiktiga arkitektur.
Ska man använda imitation som strategi så ska man naturligtvis försöka imitera de allra bästa. Barcelona motsvarar onekligen det kravet. Det är en strategi som Man City har omsatt i operativ handling genom att anställa Barcelonas tidigare chefsgarnityr. Ferran Soriano som VD och Txiki Begiristain som director of football.
Pep Guardiola var alltid den sista byggklossen i strategin. Managerikonen som skulle ge Man City en fotbollsmetod från huvud, axlar, knän och tår på samma sätt som han tidigare har gett Barcelona och Bayern München. Mer intressant som fråga än om Guardiola kommer klara sig i Premier League är om han kommer kunna revolutionisera Man City på samma sätt som Barcelona.
Det blir därför naturligt att man använder sig just av Barcelona som måttstock. Och det var på sitt typiskt att Barcelona och Man City skulle lottas i samma grupp. Guardiola själv har försökt hålla nere förväntningarna och sagt att Man City inte kan konkurrera i Champions League ännu och att dessa möten är ett sätt att inventera hur stort avståndet faktiskt är.
Men det långsiktiga värdet Man City försöker skapa genom att imitera har kanske mindre att göra med exakt hur spelet ser ut på planen, och mer med klubbens akademi. På samma sätt som La Masía har varit och är en hörnsten i Barcelonas dominans sedan 2008 är den underliggande idén hos Man City att deras akademi ska vara central i deras långsiktiga lagbygge.
Akademin är navet runt vilket Man Citys så kallade hållbara rekryteringsstrategi snurrar. En strategi med målsättningen att Man City från och med 2021 ska ha en spelartrupp bestående av till hälften hemväxta spelare, det vill säga spelare som när de blir 21 år redan har befunnit sig ett antal år i klubben. Det är en minst sagt ambitiös målsättning.
Akademin är på samma gång en hypermodern utbildningsanstalt för unga spelare och ett rekryteringsargument. Den har gett Man City möjligheten att attrahera några av världens främsta och mest spännande unga talanger, och med andra ord verkligen börja rekrytera globalt både i de allra yngsta och i de något högre åldrarna.
Kelechi Iheanacho är den mest påtagliga produkten från akademin så här långt, men där finns flera i hälarna på honom. Brahim Diaz, Brandon Barker, Tosin Adarabioyo, Manu Garcia, Bersant Celina, Patrick Roberts, Enes Ünal med många fler är exempel på en mycket bred ungdomskull som kan resultera i ett flertal a-lagsspelare. Ju bredare bas desto bredare spets.
Rent fysiskt finns också en konkret närhet mellan Man Citys a-lag och klubbens akademi som saknas i många andra klubbar. Akademin ligger i direkt anslutning till Etihad Stadium och de båda anläggningarna förenas av en som man får förmoda tämligen symbolisk gångbro. Tanken är självklart att skapa en känsla och kultur av närhet och gemenskap.
Rent faktiskt har dock någon sådan närhet mellan akademi och a-lag hittills inte fått något riktigt utrymme i Man Citys storklubbsprojekt. Vad Man City självklart hoppas och i någon utsträckning tror är att Pep Guardiola under sin tid i klubben ska lyckas komplettera akademins rent fysiska närhet med en rent faktisk närhet.
Guardiolas långsiktiga uppdrag är således att förverkliga Man Citys rekryteringsstrategi och under de kommande fem åren leverera på målsättningen att halva spelartruppen ska vara hemväxt från och med 2021. Detta naturligtvis i kombination med hans kortsiktiga uppdrag att få Man City att vinna i både England och Europa.
Det har diskuterats till leda varför dessa båda uppdrag blir svårare att kombinera i Man City än vad som var fallet i både Barcelona och Bayern München. Ett relativt sett tuffare konkurrensläge, en hårdare granskning utifrån, alla yttre omständigheter. Det vore utan några som helst tvivel Pep Guardiolas största bedrift i sin karriär.
Men det finns också inre frågetecken. Pep Guardiola har förvisso alltid lyft fram unga spelare men under hans tre år i Bayern München lyfte han inte upp en enda spelare från den egna akademin. Hans intensitet och förbränningstakt har också i båda tidigare fall lett till att han inte har kunnat vara kvar i klubben längre än 3-4 år vilket så klart gör det osäkert om han blir kvar i Man City ända till 2021?!
Samtidigt har Pep Guardiola en helt annan ställning i Man City än vad han hade i Bayern München och kanske till och med i Barcelona. Man City är en klubb som både till arkitektur och kultur är konstruerad runt idén om Pep Guardiola som manager. Och fansen sitter definitivt med i bandvagnen. Betydligt längre fram i tiden kan det faktiskt bli ett problem för Man City, men här och nu är det en stor styrka.
Förhoppningen som finns på Pep Guardiola, som nu har tagit över i en så kallat ny kritisk fas i Man Citys historia, är att Man City ska bli bättre än Barcelona. Att kopian ska bli något så unikt som bättre än originalet. Man City är troligtvis inte där ännu, men de är helt säkert heller inte riktigt så långt ifrån som de flesta skulle vilja mena.
Ikväll och om två veckor får vi en uppfattning om avståndets storlek. Det är heller inte oviktiga matcher för Man City. Poängtappet mot Celtic betyder att Man City måste undvika förlust ikväll om de ska kunna ha en realistisk förhoppning om att kunna vinna gruppen och undvika en potentiellt tuff slutspelslottning.
Vill det sig riktigt illa, och Man City förlorar båda matcherna mot Barcelona, eller inte vinner någon av dem, så kan det faktiskt bli så att Man City måste bege sig till Borussia-Park och Mönchengladbach och vara piskade att undvika förlust bara för att alls kvalificera sig för slutspelet. Matcherna mot Barcelona är alltså inte bara en testkörning – det är skarpt läge!