Det brukar sägas att det är den andra säsongen som är den absolut svåraste för en nykomling i Premier League. Om så vore fallet så är det inget som syns för Bournemouth. Laget imponerade stort förra säsongen och har så här långt fortsatt i samma hjulspår den här säsongen. Flera lag ser ut att vara i risk för nedflyttning, Bournemouth ser så här långt inte ut att vara ett av dem.
Inför dagens möte med Tottenham ligger Bournemouth på elfte plats i tabellen och har redan jobbat upp ett fempoängsförsprång ned till det förhatliga nedflyttningsstrecket. De har producerat några imponerande resultat hittills under säsongen, bland annat vinster mot West Brom och Everton, och nu senast en 6-1-mangling av Hull City. Vinst mot Tottenham och Bournemouth vinner två raka ligamatcher för första gången sedan mars.
Eddie Howe får mycket av äran för Bournemouths framgångar. Till stor del välförtjänt naturligtvis. Trots det kan man så klart fråga sig i vilken utsträckning extra mycket uppmärksamhet riktas på Howe just för att han är en av ytterst få engelska managers i Premier League, och därtill en ung, lovande och därför än så länge oförstörd manager.
Den kombinationen av att vara ung och engelsk har i vilket fall som helst inneburit att Eddie Howe förs fram som en ledande kandidat till några av de mest prestigefyllda jobben inom engelsk fotboll. Smickrande naturligtvis, men smicker kan också vara bedrägligt. Det är alltid en fara att underskatta omgivningens betydelse för en lyckad managerinsats, och i Bournemouth har Howe själv varit med och format den organisation som stödjer honom.
En av de mest bisarra idéerna har varit att Eddie Howe ska ta över som Englands näste förbundskapten. Det går att ifrågasätta vilken meritering en trots allt ung och relativt oerfaren manager som Eddie Howe faktiskt har för det jobbet, men desto mer relevant vore att inte betrakta Howe som helt fel för det jobbet, utan jobbet som förbundskapten som vid den här tiden helt fel för Howe.
Eddie Howe är bara 38 år gammal. Han har potentiellt väldigt många år kvar som manager, och en synnerligen lovande framtid om han sköter sina kort rätt och fortsätter utvecklas och vara framgångsrik. Howe riskerar sabotera allt detta om han tar på sig ett jobb som redan har saboterat karriären för så många managers. Eddie Howe bör rimligtvis ha åtminstone två årtionden kvar innan han borde fundera på förbundskaptensposten.
Mer intressant är att Eddie Howe också nämns som en inte bara möjlig utan kanske till och med trolig ersättare till Arsene Wenger inom kort. Det är han i och för sig inte först med. Det var inte länge sedan som Roberto Martinez sågs som next in line till det jobbet, men bara några år senare är det en idé som snarare väcker löje än intresse.
Huruvida Arsenaljobbet över huvud taget är tillgängligt inom kort är självklart ren spekulation. Även om det finns goda grunder att tro att det ligger något i dessa spekulationer. Allt fler indikationer antyder att pensionering står på Arsene Wengers dagordning. Blir dessa indikationer verklighet så kommer Eddie Howes namn finnas med i diskussionen som möjlig efterträdare.
Man kan med goda skäl fråga sig varför. Något som ofta betonas är de spelmässiga likheter som finns mellan Howe och Wenger. Båda prioriterar en liknande taktik, baserat på ett snabbt, tekniskt passningsspel. Offensiv betonas före defensiv. Anfallsspelet är båda lagens styrka som dock uppvisar en viss benägenhet att omintetgöras av brister i försvarsspelet.
Det här är en brist som har orsakat mycket veklagan under de senaste åren bland Arsenals supportrar, och som många menar har kostat Arsenal ett flertal titlar. Eddie Howes likheter med Arsene Wenger beskrivs som en dygd men bör lika gärna kunna ses som en belastning. Har man varit frustrerad med sitt lags brister under så lång tid, varför då vilja anställa en ny manager som uppvisar samma slags brister?
Det råder ingen tvekan om att Eddie Howe som Arsene Wengers ersättare vore ett mycket vackert och romantiskt beslut av Arsenal. Men lika lite tvekan råder om att det vore ett fantastiskt riskabelt beslut. Det vore naturligtvis Arsenals rena motsvarighet till Man Utds beslut att anställa David Moyes som ersättare till Alex Ferguson. Vilket inte nödvändigtvis betyder att det vore fel beslut, eller nödvändigtvis får samma utfall.
Det kan ändå finnas goda skäl, både för Arsenal och för Eddie Howe, att studera just hur det gick för Man Utd och David Moyes. Det vackra beslutet kan vara värt att fatta ändå, men världen är inte alltid vacker. Eddie Howe är inte Moyes, och Man Utd är inte Arsenal, men David Moyes var objektivt sett mer meriterad för Man Utd-jobbet än vad Eddie Howe i samma läge skulle vara för Arsenaljobbet.
Eddie Howe måste visa att han kan få sina lag att hävda sig mot Premier Leagues bästa klubbar, både i ligaspelet och i cupspelet. Hittills är det inte något han riktigt har hunnit med att visa, och det är inte nödvändigtvis heller något man har kunnat begära så här långt, men för att vara aktuell för Arsenal måste han visa med Bournemouth att han kan gå tå mot tå med Man City, Man Utd, Liverpool och Tottenham.
Han har chansen idag.