Det var ett av förra säsongens allra största mysterier. De regerande mästarna Chelsea rasade mer eller mindre samman som om någon hade hittat deras enda ring och efter en lång vandring kastat den i en levande vulkan, samtidigt som en alltmer enögd och eldfängd José Mourinho var upptagen med distraherande fejder på annat håll.
Till sist riktades José Mourinhos ilska mot nästan alla. Mot spelarna där han ansåg att framför allt vissa spelare hade förrått honom. Uppenbart i efterhand är att några av Chelseas viktigaste spelare inte uppskattade hans ledarstil. Mot klubbledningen som han inte ansåg hade gjort sitt jobb under sommaren och som vore dumma som sparkade Chelseas bästa manager någonsin.
Men inte mot fansen. Och det är kanske på sitt sätt talande att när Mourinho nu återvänder till Stamford Bridge med sin nya klubb så är han ganska tydlig med att det inte råder några varmare känslor mot spelarna, klubbledningen eller ens ägaren. Mot fansen riktas dock inga hårda ord. Och hårda ord från fansen är heller inte att vänta ikväll.
Det måste självklart vara en märklig känsla för dem. Den manager som mer än kanske någon annan enskild individ personifierar Chelseas storhetstid sedan Roman Abramovich köpte klubben för 13 år sedan. Plötsligt är han manager för Chelseas kanske främsta konkurrent under denna storhetstid. Om det hade varit någon annan hade det kunnat vara en riktigt öm tå.
José Mourinho står dock ovanför sådant bland Chelseas fans. Mourinho fick sparken från Chelsea, men han kommer inte därför gå i pension. Det förstår de flesta. Sedan blev av någon anledning stämningen mellan Chelsea och Man Utd heller aldrig riktigt så infekterad som den blev mellan Chelsea och framför allt Liverpool och Arsenal.
Chelsea och Man Utd befinner sig båda två på liknande positioner i sin respektive utveckling. Båda två har haft en markerad nedgång från vilken de försöker återhämta sig, Man Utds nedgång har dock varit mer permanent. De har båda två anställt nya tränare inför säsongen med ambitionen att vända utvecklingen. För båda har det visat sig vara en inte helt lätt uppgift.
Chelseas kvardröjande problem visar att det var en grov förenkling att ensidigt lasta förra säsongens misslyckande på José Mourinho. Antonio Conte har i mångt och mycket tvingats att brottas med liknande problem som plågade Mourinho, inte minst i samband med stormatcherna. Där finns dock glimtar av riktigt hög kvalitet och Contes trebackslinje fungerar så här långt riktigt bra.
José Mourinho har tagit över ett Man Utd som under de tre åren sedan Alex Fergusons avgång har befunnit sig i allmänt förfall. Det har investerats stora pengar i spelartruppen men det är uppenbart att Mourinho inte har lyckats lösa alla problemen på en gång, eller riktigt har kommit fram till någon idé om exakt hur han vill lösa dem.
Både för Chelsea och för Man Utd är det alltså fråga om att de befinner sig i början av en resa. Som på varje resa kan det ta ett tag att få upp farten, även om det också är viktigt att känna att farten hela tiden ökar upp till vad som är önskad färdhastighet. Det måste finnas punkter längs vägen där det sker en tydlig acceleration, där nästa växel läggs i.
En sådan växel är att vinna en stormatch, få bekräftelsen som kommer av att vinna mot en av sina främsta konkurrenter. Chelsea och Man Utd är de enda av de sex superklubbarna som fortfarande väntar på en sådan växel, ett skäl till att de så här långt in på säsongen betraktas med viss skepsis. Chelsea har tagit stryk både av Arsenal och Liverpool. Man Utd tog stryk mot Man City och fick bara en poäng med sig mot Liverpool.
Kan någon av Chelsea och Man Utd kasta av sig denna skepsis i dagens match mellan de båda lagen? En vinst för Chelsea skulle ge dem en stor boost inför hemmafansen och vara ännu en bekräftelse för Antonio Contes taktiska nytänk. En vinst för Man Utd skulle vara en stor triumf för José Mourinho samtidigt som det vore en rejäl kick för lagets självförtroende inför vinter- och vårsäsong.
Oavgjort skulle vara ett resultat som båda lagen i efterhand kommer förklara sig mer eller mindre nöjda med, kanske framför allt Man Utd, men också ett resultat som kommer hålla kvar båda lagen i ett oklart tillstånd av tveksamhetens kranka blekhet.