Det har vimlat av många väldigt bra spelare i Premier League under de snart 25 år som engelsk fotboll har samlats under det paraplyet. Där har också under en längre tid funnits ett överflöd av pengar som inte motsvarats av ett överflöd i allmän kompetens.
Det betyder att flera spelare har kommit till Premier League vars rykte har sprungit långt före deras faktiska kvalitet. Nu har marknadsföringsapparaten i Premier League dock genom åren gjort ett både grundligt och ganska bra jobb med att dölja dessa skavanker.
Det finns naturligtvis mängder med spelare som inte riktigt har motsvarat bilden av dem. Här håller jag mig däremot till sådana spelare som konsekvent har lyfts upp till superstarnivån och som lyfts fram som några av ligans allra främsta spelare – men som kanske har varit mer stil än substans.
Det betyder inte på något sätt att det är dåliga spelare. De styr dessutom inte helt och hållet själva över hur de framställs, så att skylla dem för att de är överskattade vore bara fånigt. Icke att förglömma att vad jag anser vara överskattat kanske inte råkar vara allas samstämmiga uppfattning.
Sedan kommer vi aldrig att få veta riktigt hur nära Steven Gerrard befann sig den här listan.
(5) Jamie Vardy, Leicester
Det finns en viss risk att jag är lite elak här, framför allt att jag baserar min bedömning på för kort tid. Men givet att Vardy har tagit en landslagsplats och allmänt sett betraktas som en av Premier Leagues främsta anfallare för närvarande, så är det lite svårt att skaka av sig känslan att Vardy är en i själva verket begränsad anfallare som förra säsongen hade en väldigt bra period, en anfallare som är snabb men inte så mycket mer.
(4) Robinho, Man City
Var en av de allra första signaturvärvningarna sedan Abu Dhabi köpt Man City och lovat att göra dem till en europeisk storklubb. Man kan lugnt säga att det blev en första lektion i hur stora pengar inte garanterade kvalitet. Robinho kom med ett mäktigt rykte från Real Madrid men det var helt säkert inte någon tillfällighet att den spanska superklubben ville bli av med honom. Robinhos första säsong i Man City var inte helt underkänd, men hans tid i England spårade ur fullständigt under hans andra säsong.
(3) Fredrik Ljungberg, Arsenal
Var en viktig spelare för Arsenal under klubbens kanske främsta period någonsin. Det är ändå svårt att komma ifrån känslan att Ljungberg var i första hand en funktionell spelare som levde mycket på andras briljans, och att hans stjärnstatus hade minst lika mycket med marknadsföring att göra som med fotboll. Ett intryck som helt säkert inte blir mindre om man betraktar honom utifrån en svensk horisont. Levde gott mot för tiden naiva försvar i engelsk fotboll, och det är lite svårt att se honom vara ens nästan lika effektiv i dagens fotboll.
(2) José Manuel Reina, Liverpool
Hyllad målvakt i Liverpool under den så kallade Big Four-eran och en målvakt som vann flera så kallade golden gloves. För detta var han dock också högst betjänt av ett en välorganiserat och stundtals defensivt inriktat lag framför honom. Nämndes ofta i samma andetag som Petr Cech och Edwin van der Sar under den här perioden men i mina ögon var han inte en målvakt av samma kaliber som dem. Bra målvakt naturligtvis, men där var för många omotiverade hängningar av tvätt i känsliga lägen, och för många misstag längs marken, för att han skulle ge samma trygga känsla av kvalitet.
(1) Ruud van Nistelrooy, Man Utd
Kontroversiell uppfattning kan hända, men även under de första åren i Man Utd när van Nistelrooy allmänt uppfattades som Premier Leagues allra främsta målskytt tillsammans med Thierry Henry så hade jag mina tvivel. Det råder ingen tvekan om att han var en gudabenådad målskytt, framför allt inne i straffområdet, men han slog mig alltid som alldeles för ensidig som anfallare och redan efter något år så fanns en tydlig tendens att detta gjorde Man Utds anfallsspel mer endimensionellt och förutsägbart. Det blev tydligt hur beroende van Nistelrooy var av David Beckhams bolleverans när den senare lämnade klubben. Det var ingen tillfällighet att van Nistelrooys tid i Man Utd sammanföll med klubbens svagaste period under Alex Ferguson i Premier League.