Ligacupen har under lång tid varit en cupturnering i vilken åtminstone de stora engelska klubbarna i huvudsak har valt att lufta unga spelare och rollspelare i truppen som normalt sett inte får jättemycket speltid. Kvällens match på Anfield mellan Liverpool och Tottenham ger på förhand intrycket av att vårda den traditionen.
Jürgen Klopp valde att vila spelare som Danny Ings, Marko Grujic, Ovie Ejaria, Kevin Stewart och Trent Alexander-Arnold från U23-matchen mot Everton i helgen, vilket tyder på att de kommer fylla någon funktion ikväll. Mauricio Pochettino ser ut att resonera på ett liknande sätt med Cameron Carter-Vickers, Harry Winks, Georges-Kevin Nkoudou, Marcus Edwards med flera.
Det är inte något fel med detta så klart. Tvärtom är det möjligt att fråga sig när dessa spelare alls ska få spela om de inte ens får speltid i Ligacupen. Det handlar inte minst om att övertyga dessa spelare om att dörren till a-laget inte är stängd. Det är alltså inte enbart en fråga om att vila ordinarie spelare utan också om att värna husfriden.
Balansgången är ändå krånglig för både Liverpool och Tottenham. För även om Jürgen Klopp och Mauricio Pochettino båda två ser ut som om de precis svalt en munfull av månadsgammal mjölk varje gång Ligacupen kommer på tal så är det heller inte en turnering de bara kan sopa under mattan. En förlust kan vara okej, men inte att förlora hur som helst.
Som vanligt är spelschemat en betydande faktor. Vi fick inte minst en indikation på det i helgen när både Chelsea och Liverpool vann sina matcher samtidigt som fem av de sex klubbar som deltog i europeiskt cupspel förlorade eller tappade poäng. Det verkliga eller inbillade värdet av att kunna fokusera enbart på ligaspel ska inte underskattas.
Mot det värdet väger Ligacupen tämligen lätt. Men både för Liverpool och för Tottenham är det en cup de borde ta på allvar. Båda två är naturligtvis med i titelstriden men men ligatiteln är sannerligen inte någon säkerhet för någon av dem. Fotboll på den här nivån handlar dock om att vinna titlar, för alla inblandade, och då kan man inte bara slänga iväg chanserna.
Det borde inte minst vara viktigt för Liverpool som den här säsongen inte heller har europeiskt cupspel att brottas med. Ett tufft spelschema borde sannerligen inte vara något som begränsar dem, snarare vore Ligacupen ett bra sätt att ge spelarna fler matcher. Vid sidan av ligaspelet har Liverpool både incitament och möjlighet att satsa fullt ut på cupspelet den här säsongen.
Läget är mer besvärligt för Tottenham. De har till synes redan problem att brottas med kombinationen av ligaspel och Champions League, efter att ha tappat onödiga poäng mot Bournemouth i helgen. Att addera Ligacupen till det frestar helt säkert inte. Samtidigt bör inte heller Tottenham vilja slänga bort möjligen till en cuptitel.
Det hela kompliceras dessutom för Tottenham av att de befinner sig i en tuff period. Vinsten mot Man City var en triumf men därefter har Tottenham inte lyckats vinna i tre raka matcher och därtill inte lyckats göra ett enda mål på sina två senaste matcher. Det är rent mentalt inte något bra läge att ta en cupförlust mot en av sina främsta konkurrenter.
Lägg till i den beräkningen att Tottenham dessutom är på väg in i en mycket intensiv period av sex raka matcher i Premier League och Champions League som var och en är såväl riktigt tuff som betydelsefull. Det är en period som kan komma att forma Tottenhams hela säsong. Det är inte en period man vill börja med att vara halt och lytt redan ur startblocken.
Både Liverpool och Tottenham har stolt historik i Ligacupen. Liverpool är i själva verket den klubb som vunnit turneringen flest gånger, och därtill flest gånger i rad. För Tottenham är det deras senaste titel över huvud taget sedan de besegrade Chelsea i finalen 2008. De har också varit i två finaler sedan dess, 2009 och 2015.
Pratet om sådana här cupmatcher är alltid ett slags spel där det på ena eller andra sättet ska berättas varför matchen är oviktig på förhand eller varför förlusten inte spelade någon roll i efterhand. På något märkligt sätt har det under de senaste åren för vissa engelska klubbar, definitivt för fansen, blivit alltmer okej att förlora fotbollsmatcher.
Det är inte okej. Och det är inte särskilt svårt att se ett samband med hur engelska klubbar under dessa år har börjat prestera sämre. Börjar man acceptera lägre kvalitet och förväntningar på ett område så sprider det sig blixtsnabbt till organisationens övriga delar. Det finns inga faktiska fördelar med halvhjärtade insatser.
Det måste vara varje engelsk storklubbs målsättning att vinna varenda match de spelar. Självklart kommer de inte lyckas med detta, men det måste ändå vara målsättningen och inställningen, annars kommer de oundvikligen att vinna färre matcher än de behöver och lika oundvikligen också börja förlora matcher de inte vill förlora.
Det kommer inte längre att debatteras i det brittiska parlamentet när engelska storklubbar spelar ungdomsspelare i Ligacupen. Den tiden är förbi, den striden är vunnen eller förlorad beroende på hur man väljer att vilja se det. Men för engelska klubbar som ser relationen till fansen och magin på läktarna som viktigt så måste det vara viktigt att vinna cuper och fotbollsmatcher.
Det utesluter inte att de större klubbarna spelar ungdomsspelare och roterar sina startelvor, efter behov. Men det ställer krav på att de gör det bättre och gör det smartare än vad de har gjort under senare år, och på att rotationen inte reflekterar lägre ställda krav på insats och värdet på vinsten. Ikväll får vi se om Liverpool eller Tottenham lyckas bäst i den balansgången.
Eller om de lyckas lika bra. Kvällens övriga matcher är Arsenal – Reading, Bristol City – Hull, Leeds – Norwich, samt Newcastle – Preston. Hoppet lever med andra ord fortfarande om ett Rose Derby den här säsongen.