Att döma av hur vi diskuterar fotboll är det uppenbart att vi förväntar oss en konkret utväxling av vårt engagemang. Visst är det naturligt – ett engagemang kräver ju någon slags belöning för att berättigas.
De mindre självklara frågorna dyker upp när vi försöker att fastslå vilka detaljer som är direkt avgörande för detta, och när vårt engagemang egentligen är tillräckligt för att ställa krav på hur en fotbollsförening utför sitt arbete.
En av många frågor som jag aldrig funnit ett dugligt svar till är exakt när man kan anse att en fotbollsklubb står i skuld till en supporter – eller egentligen till vem som helst – förutsatt att ett ekonomiskt eller känslomässigt engagemang finns. Vad är det i slutändan som avgör om våra åsikter och krav egentligen är relevanta?
Supporterskapet är ett utbyte av stöd och engagemang, mot olika belöningar som underhållning, sportslig framgång och till och med möjlighet att identifiera sig med någonting. En logisk (men för all del intressant) följd av utbytet är att vi relativt snabb börjar känna oss lämpade att ställa högre krav på vad vi får ut som supportrar.
Vårt engagemang borde ju rimligtvis även innebära att våra åsikter får större betydelse, och någonstans där anser vi oss berättigade till att kunna ställa allt större krav på de fotbollsklubbar vi stödjer. Underhållning, titlar och spännande satsningar framstår närmast som en skyldighet från fotbollsklubb till supporter.
Men utifrån vilket bidrag gäller denna skyldighet? Supporterskap kan som bekant ta varierande skepnader.
Vi får ur ren idealistisk synpunkt resonera oss fram vad som egentligen är rimligt att förvänta sig i detta utbytet mellan supporter och fotbollsklubb.
De flesta verkar överens om att deras intresse åtminstone berättigar någon slags utväxling, det är dock sällan man får svar på exakt vad för utväxling och varför de känner sig ha rätt till den. Efter en titt i ett typiskt diskussionsforum kan vi snabbt dra slutsatsen att mer eller mindre alla anser sig dugliga till att producera åsikter och ställa relativt skarpa krav, trots att de själva ger väldigt varierande bidrag till sina fotbollsklubbar.
Detta går naturligtvis i linje med den demokratiska andan, men känns intuitivt inte särskilt rimligt.
Mitt intresse höjs där någon påstår att detta utbyte inte varit tillräckligt fördelaktigt för supportern – exempelvis när laget förlorar det lokala derbyt, fel spelare värvas, eller när fotbollen inte är så sprudlande offensiv som den kan vara. Kan exempelvis jag från nordligaste Sverige kräva Arsène Wengers omedelbara avgång om Premier League-titeln uteblir, trots att jag varken ger Arsenal ett kontinuerligt ekonomiskt stöd eller ens regelbundet besöker London? I min mening är mitt konkreta bidrag för magert för att kräva en Premier League-titel i slutet av maj. Frågan är om jag ens hade kunnat göra det som säsongskortsinnehavare.
Jag kan inte påstå att mitt stöd kommer bidra till en eventuell Premier League-titel, varken direkt eller indirekt. Jag känner inte att jag är i position att kräva det.
I en tidigare gästblogg resonerades detta utifrån ett rent kunskapsperspektiv, kort sammanfattat att de med begränsad insyn drar mindre träffsäkra slutsatser, och därför saknar trovärdighet att skjuta alltför skarpt med sina åsikter. Engagemangsperspektivet kan vara ytterligare en väg att nå slutsatser i ämnet.
Likväl vore det fel att påstå att supporterskap endast är ett privilegium för folk med goda ekonomiska möjligheter, då supporterskap idealiskt bör vara för alla. Även ett rent känslomässigt eller teoretiskt stöd bör ha rätt till utväxling, och det är väl här vi kan börja ana en viss komplexitet i frågan.
Att uppmärksamma var gränslinjen går där man förväntar sig valuta för sitt engagemang är logiskt, främst för att det lägger grund till vår egen uppfattning om hur relevanta våra åsikter och krav är. Är den som presterar ett större ekonomiskt eller känslomässigt engagemang mer berättigad att ställa dessa krav, och bör deras trovärdighet stå i proportion mot deras bidrag till klubben?
Möjligen missar jag poängen – det kanske är så enkelt att bara betala avgiften och därefter få rättigheter att kräva det ena och det andra. I mina ögon saknar dock supporterskapets stora frågor fortfarande goda svar.
Av: Simon Pääjärvi