Jeopardyämnet “Red Bull i fotbollsvärlden” finns ständigt nära till hands. Särskilt nuförtiden då RB Leipzig utmanar Bundesligaeliten med ett ungt och spännande lag. Ett lag handplockat av deras sportchef Ralf Rangnick, som tidigare ledde Hoffenheim upp genom divisionerna till Bundesliga, och inköpt med energidrycks-miljoner.
När Twitter i förra veckan gick varmt om hur Red Bull var på väg att ta över Swindon var min tanke att skriva om Red Bulls plats i den “Moderna Fotbollsvärlden” och nämna hur Red Bull tidigare kopplats ihop med framför allt Leeds och Nottingham. Men allt vi fick var Tim “Tactics Tim” Sherwood som Swindons nya “Director of Football”.
Det är ytterst oklart om det fanns ett reellt intresse från Red Bull eller om Swindon bara använde Red Bull som ett rött skynke för att lura media, både sociala media och tidningar, att ge mer uppmärksamhet till utnämningen av Tim Sherwood som klubbens sportchef. De gick så långt att de ställde ut burkar av Red Bull på deras presskonferensbord innan för att sedan ta bort dem precis innan presskonferensen började.
Vilket är precis den sorten av “bantz” man kan förvänta sig av en klubb som anställer Tim Sherwood, som är en sån “lad” att hans Tottenham slutade på 69 poäng, och pratar om honom som om han vore Bill Shankly i en täckväst.
Swindon har också hittat en revolutionerande roll för Tim Sherwood. Han är nämligen inte din italienska farbrors version utav en sportchef utan Sherwood kommer enligt Swindons ägare Lee Power vara med på träningarna i träningskläder och vara involverad i allt “…including transfers, the way we play, the formations and the picking of the team”, implying a strong level of day-to-day involvement.” vilket i mångas öron låter precis som en manager.
Enligt Power kommer inte Sherwood inskränka på Luke Williams roll som “head coach”. Flera har påpekat att Sherwoods roll liknar hur man kan anpassa graden av sitt engagemang på Football Manager och att Sherwood i detta fallet har valt att låta Luke Williams, en assisterande manager i praktiken, ta hand om lagets träningar och sköta matchsnacket och antagligen ta hand om lagets träningsmatcher.
Mer udda blir det när Power nämner att Sherwood inte är under kontrakt med klubben utan till synes gör detta pro bono, eller bara tills han hittar ett bättre jobb.
PAL IN POWER
Vem är då Swindons ägare Lee Power? Och hur kommer det sig att Tim Sherwood var best man på hans bröllop?
De som minns den av historieböckerna bortglömda tiden före Premier League kan minnas honom som en lovande anfallare för Norwich City under tidigt 1990-tal. Då bodde han tillsammans med sin lagkamrat Tim Sherwood och bildade en livslång vänskap. Sherwood var blott i början på en framgångsrik Premier League-karriär men Powers karriär tog aldrig riktigt fart och fick avslutas i förtid på grund av sjukdom och brutna ben.
Powers karriär utanför planen har varit desto mer lyckad. Han startade ett tryckföretag som tryckte matchprogram för större fotbollsklubbar och vissa mindre tidningar. Han blev framför allt en agent och satt i styrelsen för Thomas Cook Sport. Hans första roll tillbaka inom fotbollen var som ordförande för Cambridge United, där han också tillfälligt var manager under en period. Därefter var han involverad som direktör för Rushden & Diamonds några säsonger innan de gick under.
Lee Power tog över Swindon på våren under säsongen 2012-13. Efter vissa dispyter med klubbens tidigare ägare Jed McCrory blev Power till slut klubbens majoritetsägare. Hans främsta inflytande på klubben till en början var den stora mängden av spelare som lånades och köptes in från Tottenham.
Ryan Mason, Grant Hall, och Alex Pritchard spenderade säsongen 2013-14 i klubben och dåvarande unga spelare i Tottenham som Jack Barthram, Jonathan Obika, Massimo Luongo, Harry Agombar, John Bostock, och Nathan Byrne kom alla till klubben under perioden från det att Lee Power tog över Swindon till det att Tim Sherwood fick sparken från Tottenham. Powers vänskap till Sherwood hade redan då en sådan stor betydelse för Swindon att han redan då nästan var klubbens sportchef.
Det är också noterbart att Swindons mest framgångsrika säsong under Powers ledning var när de slutade fyra och tog sig till playoff säsongen 2014-15 då flera av lagets nyckelspelare var bland de ovan nämnda tidigare Tottenhamspelarna. Swindons kraftlösa uppföljning nästa säsong kan till stor del skyllas på att man inte lyckades ersätta Massimo Luongo, Nathan Byrne, Wes Foderingham, Andy Williams, och Ben Gladwin.
Lee Power hävdar att Swindon då hade divisionens minsta budget och nu har en av League Ones dyraste trupper men ser man på 2014-15:s trupp bestående av nuvarande Championshipspelare och jämför den med den nuvarande truppen av anonyma ungdomar och tidigare amatörspelare skulle jag gissa på motsatsen. Att man inte har lyckats ersätta de “Sherwoodgodkända” spelarna man plockade in från Tottenham eller lyckats hitta ett nytt nonleague-fynd likt Ben Gladwin är den största anledningen till att man nu ligger i botten av League One.
Jag skulle också vilja hävda att Mark Cooper som tog dem till fjärdeplatsen oförtjänt fick sparken sedan han inte lyckades återupprepa bedriften med en därefter plundrad trupp. Det var minst lika oförtjänt när Lee Power själv temporärt tog över som manager efter ha sparkat Cooper.
COOL HAND LUKE
Swindons nuvarande head coach Luke Williams har bara sitt jobb då Lee Power stötte på en del motstånd under sin mest megalomaniska period som ställföreträdande manager och för att Luke Williams skötte jobbet klart bättre än Mr Power genom att vinna sex av tio matcher och hålla hotet om nedflyttning på flera poängs avstånd i slutet på förra säsongen.
Luke Williams har tidigare bara varit ungdomstränare i Brighton och i Swindon har han varit en ständigt assisterande manager, vilket han ser ut att återgå till under Tim Sherwood. Chansen finns förstås att Luke Williams lämnar självmant, eller offras när Sherwoodexperimentet går åt skogen men då Luke Williams skrev på ett femårskontrakt i mars är det antagligen bäst om Luke Williams blir kvar i sin kompromissroll som antingen head coach eller assistent till Sherwood.
TACTICS TIM IN FULL EFFECT
Sherwood har bara varit Swindons sportchef eller smygmanager i en ligamatch, men Sherwoodeffekten var tydlig när de slog Charlton med 3-0 på hemmaplan. Sherwood, en sportchef med taktiska förmåner, valde dock att göra vissa förändringar.
Han spelade inte lagkaptenen Nathan Thompson för att han var skadad och spelade istället påhittade Brandon Ormonde-Ottewill som vänsterback. Han flyttade tillbaka vikarierande mittbacken Conor Thomas tillbaka till innermittfältet och spelade Lloyd Jones, inlånad från Liverpool, som mittback och Jones belönade Sherwood med ett sällsynt mål.
Han spelade ledande assistläggaren Michael Doughty på högerkanten vilket flyttade John Goddard in i mitten och Sean Murray ut på vänsterkanten där tidigare Iandolo hållit till. Dessutom fick Luke Norris chansen istället för en ofta mållös Nathan Delfouneso. Det mest imponerande var dock att han petade Anton Rodgers framför ögonen på hans pappa Brendan Rodgers som befann sig i Swindon för dagen.
Charlton valde några dagar efter denna 0-3 förnedring av Sherwoods pojkar att sparka Russell Slade som ett offer till fotbollsgudarna i förhoppningen att även deras ägare skulle vara polare med en man, en myt, en manager lika genial som Tim Sherwood. Eller så var det ännu ett desperat försök av Charltons katastrofala ägare och styrande att försöka skifta fokus från sig själva.
Av: Peter A. Linhem, @linhem