Om den tendensen håller i sig så borde det så klart båda gott i Europa League för de engelska klubbarna där, från Manchester och Southampton. För Southampton ser det ljust ut med slutspelschansen, och de kan i praktiken säkra avancemang ikväll genom att vinna mot Sparta Prag. Men även en förlust skulle fortfarande ge dem matchboll i sista omgången.
Det ser inte riktigt lika ljust ut för Man Utd, även om chanserna fortfarande måste bedömas som goda. Men det är definitivt press på Man Utd inför kvällens match mot Feyenoord på Old Trafford. Förlust för Man Utd och de är utslagna ur Europa League, om inte Fenerbahce samtidigt ser till att snubbla på sig själva hemma mot Zorya.
Den pressen känner förmodligen också UEFA av. De har gjort en stor sak den här säsongen av att marknadsföra Europa League med att Man Utd deltar i turneringen. Det vore ett hårt slag för UEFA om inte Man Utd är med i turneringen under våren. Här är det naturligtvis fritt fram för vilken som helst cyniker att börja smida dolkstötslegender.
Annars är det lite halvskumma förutsättningar för Man Utd. Vinst ikväll och det räcker med oavgjort borta i sista omgången för att vara säker på slutspel, gruppseger vid vinst med två mål. Oavgjort ikväll och Man Utd måste å andra sidan vinna borta mot Zorya i sista omgången för att gå vidare till slutspel, då som grupptvåa.
Samtliga scenarier utgår från att Fenerbahce vinner ikväll. Lättast för Man Utd vore så klart att vinna båda matcherna. Då är man garanterat vidare till slutspel, som gruppsegrare om inte Fenerbahce samtidigt vinner borta mot Feyenoord i sista omgången. Det kan faktiskt räcka med vinst ikväll, även vid förlust i sista omgången, men då får inte Feyenoord vinna mot Fenerbahce.
Men att vinna på beställning i Europa League är lättare sagt än gjort. Och är det något Man Utd dessutom har upptäckt den senaste månaden så är det att det är lättare sagt än gjort att vinna hemma på Old Trafford på beställning. Laget har tappat tre matcher och sex poäng under den tiden, och det har till och med börjat mullras om otur runt Old Trafford och Man Utd.
Vilket snarare leder tanken till Eric Cantonas gamla stryktipsreklam där han klart och tydligt deklarerar att tur inte har något med saken att göra. En betydligt mer produktiv inställning. Tur skapar man. Det är inte otur att inte lyckas stänga matcher man dominerar på hemmaplan för att sedan släppa in ett kvitteringsmål. Det är oskicklighet i någon form.
Just sådan oskicklighet för övrigt som Man Utd visade upp i sitt första möte med Feyenoord den här säsongen. I den allra första omgången av Europa League. Även i den matchen körde Man Utd fast i ett mycket välorganiserat försvarsspel från Feyenoords sida, för att sedan visa sig alldeles för sårbara i sitt eget försvarsspel.
Sådan oskicklighet har inte Man Utd råd med i den här matchen. Förvisso har Man Utds spel börjat se bättre och bättre ut under den senaste månaden, definitivt betydligt bättre än vad som var fallet i mitten av september. Men det gäller samtidigt för Man Utd att visa upp samma skärpa i Europa League som de gjort i ligaspelet. Annars vinner inte Man Utd mot Feyenoord.
Och förlorar Man Utd mot Feyenoord så är de alltså med största sannolikhet utslagna ur Europa League. Vilket onekligen vore ett fiasko utav närmast episka proportioner, för både Man Utd och för UEFA. Man Utds och José Mourinhos inställning till Europa League har så klart varit ett frågetecken från start. Ikväll är det dock för första gången skarpt läge för den frågeställningen.
Det finns en något kokett föreställning om hur Europa League borde vara betydelsefullt för engelska klubbar. Och jag håller helt med om att det borde vara på det viset. Men det är inte på det viset, och varenda människa vet det, även om vissa spelar ovetande. Och det är inte särskilt givande att låta hur man tycker att något borde vara, dölja hur detta något faktiskt är.
Nu tror jag Man Utd kommer göra allt vad som står i sin makt för att ta sig till slutspel. Inte för att jag tror att José Mourinho hyser någon större kärlek till Europa League. Utan just för att jag tror att de absolut vill undvika den väldiga fiaskostämpel som skulle komma att belasta dem om de misslyckades, allra helst som laget under Mourinho precis har börjat visa tecken på framsteg.
Problemet med detta är dock detta. Att värdet med Europa League för dem alltså ligger mer i att undvika det negativa i att inte längre vara med, snarare än det positiva i att faktiskt vara med. Uttryckt annorlunda är Europa League en turnering i vilken Man Utd egentligen inte har något att vinna, men däremot allt att förlora. Det är ingen bra grund att stå på mentalt.
Men kanske är detta också en situation Man Utd och José Mourinho har lyckats skapa åt sig själva. Genom ett cyniskt förhållningssätt, vissa skulle till och med säga ett direkt negativt förhållningssätt, till Europa League. Vad som kunde vara en möjlighet görs till en belastning. Mourinho har ifrågasatts som taktiker under senare år, men har åren även sprungit förbi honom som psykolog?
Föreställningen bakom frågeställningen är att den moderne managern är mer positiv och har karaktären av glädjespridare än vad Mourinho framstår som. För den moderne managern – här nämns så klart Pep Guardiola, Jürgen Klopp, Antonio Conte, Diego Simeone med flera som exempel – vore det bara skitkul att få spela fotboll och oj vilken utmaning med Europa League!
Men för att föreställningen ska gälla måste vi hålla det för rimligt att Guardiola, Klopp, Conte med flera faktiskt skulle ha ett sådant förhållningssätt till Europa League, och prioriteringen gentemot ligaspelet. Men är det rimligt? Attityden att det är ”skitkul med matcher” är i alla fall inget vi har sett i Guardiolas och Klopps inställning till det inhemska cupspelet.
Med den utgångspunkten blir alltså frågeställningen följande: Tror vi att Man City, Chelsea, Liverpool, Arsenal med flera, om de befann sig i exakt samma position som Man Utd nu gör, med allt fortfarande ståendes på spel i ligaspelet, faktiskt skulle förhålla sig till Europa League och agera på ett fundamentalt annorlunda sätt än vad Man Utd nu har gjort?
Om svaret är ja, så är det ett problem som är specifikt för Man Utd och i det här fallet en brist i José Mourinhos ledarskap. Om svaret är nej, det vill säga andra klubbar och managers skulle inte agera annorlunda, så är det snarare att betraktas som ett fel med Europa League och som ett kollektivt systemfel i de engelska klubbarnas incitamentsstruktur.
Det är en incitamentsstruktur som med tiden har gjort det alltmer okej för engelska klubbar att förlora fotbollsmatcher. Om det så är i Ligacupen, FA-cupen, Europa League, eller i vissa fall till och med i Champions League. Men det är inte okej. Det är aldrig okej! Normalisering är ett frekvent ord i dessa dagar, här har vi den engelska fotbollens motsvarighet.
Åker Man Utd ur Europa League i gruppspelet vore det ett gigantiskt fiasko, en pest på deras hus. Det är inte okej. Det är inte ”bra för ligaspelet” eller vilken som helst annan rationalisering som är så populär i dessa dagar. Den klubb som tänker på det viset är redan förlorare. Den har möjligen bara inte riktigt fattat det själv ännu.
En sann storklubb lyckas inte alltid vinna. Men den försöker alltid vinna. Det är ett manifest som José Mourinho blandade in i cementen i Chelsea för tolv år sedan, med stor framgång. Hans jobb är att göra detsamma i Man Utd med en spelartrupp som under tre års tid har tappat många viktiga karaktärer, tagit in ett flertal tveksamma karaktärer, samt utvecklat en dysfunktionell lagkultur.
Den tredje punkten således i José Mourinhos arbetsbeskrivning, vid sidan av taktiker och psykolog – arkitekt!