LINHEM: Är Jaap Stam The Championships Pep Guardiola?

Sedan tidigare har George Elek, fotbollsanalytiker för Squawka och co-host för den duktiga Football League-podden “Not the Top 20“, jämfört Jaap Stams Reading med Louis Van Gaals Man Utd. I det senaste avsnittet av nämnda podcast pratar de också inledningsvis om Reading och deras vinst i helgen.

Jag vill följa upp med att säga att Reading enligt mig påminner starkt om Swansea under Paulo Sousa, och senare med Brendan Rodgers. Det vill säga ett kortpassningspelande lag med en stark defensiv identitet. Ett lag som i högre grad använder sitt bollinnehav för att kontrollera en match och inte för att komma till mängder av avslut. Vilket också förklarar varför de leder The Championship överlägset sett till bollinnehav. Mer statistik i slutet!

Men det som framför allt gjort att folk fått upp (läsglas)ögonen för Reading är att de tidigare smugit i övre-mittendelen av tabellen men nu ligger på tredje plats efter fyra raka segrar i ligaspelet. Och det kan inte bortförklaras med att de har en het anfallare som öser in mål eller någon spelare överhuvudtaget som lockat intresse från större klubbar. De är nästan samma lag som slutade på 17:e plats ifjol och rutinerade yttern Garath McCleary är deras bästa målskytt med sex mål på femton ligamatcher.

De har den gamla mittbacksgiganten Jaap Stam som manager och olikt Jaap Stams egna spelstil är laget typiskt holländskt. Lagets förfader är de olika youtube-klippen där Johan Cruyff förklarar dygderna i 3-4-3-formationen och på släktträffar är Steve McClarens Derby din systers pojkvän som försöker för hårt att passa in.

De senaste åren innan Stam kom till Reading spenderade han i Ajax och där träffade han också Readings nuvarande sportchef Brian Tevreden. Tillsammans har de gjort flera fina och framför allt billiga nyförvärv: Liam Moore har varit en lovande mitt-/högerback i Leicester i flera säsonger men var inte lika pålitlig eller gammal nog för Ranieris Leicester.

Roy Beerens och Joey van der Berg är två holländare som kanske inte har glänst men som kan spela på flera olika positioner och som Stam litar på. John Swift plockades från Chelseas lånarmé efter ha imponerat ifjol i Brentford och är nu Readings kreatör på mittfältet.

Det är förstås inte förvånande att hans Reading nästan uteslutande spelar 4-3-3. Mer förvånande är hur bra vissa spelare har passat in. Han har hjälpt Al-Habsi bli en bättre spelande målvakt, Liam Moore har fått det förtroende som “spelande mittback” han aldrig fick i Leicester, Garath McCleary har fått frihet att spela mindre som en klassisk ytter och mer som den Ronaldo-wannabe han bör vara, och flera spelare har imponerat i flera olika roller. Det är Total Voetbal, you Berk!

Kanske mest imponerande, vilket Reading-bloggen Tilehurst End visualiserar, är att de också kan anpassa sig taktiskt till motstånd och sina egna skadebekymmer. Mot Burton i helgen var de utan sin naturliga nia Kermorgant, utan sin mest naturliga defensiva mittfältare/extra mittback i van der Berg, och utan sin främsta kreativa mittfältare John Swift ändrade Stam sin 4-3-3 till 3-5-2. Moore fick axla ett ännu större ansvar med bollen som en libero i stort sett, Roy Beerens fick en (speedad) trequartista-roll, och Garath McCleary fick spela på topp tillsammans med unge anfallaren Dominic Samuel som gjorde sitt första ligamål för Reading.

REQUIRED READING

Reading leder The Championship i bollinnehav med ett snitt på 59,3%, vilket är nästan tre procentenheter före Fulham. I en annan artikel som jämför Reading med Barca tar Martin Laurence upp det att Bournemouth 2014-15 med 56,4% är det enda laget de senaste tre säsongerna i The Championship som snittat över 55% bollinnehav över en hel säsong.

Delvis beror det på som Laurence nämner att lag i toppen av Championship, åtminstone de senaste säsongerna, är mer direkta. Burnley och Hull som topplag är mer Atletico Madrid, än Barcelona till exempel. Men det beror också på att Championship, som andradivision, saknar den etablerade eliten som de flesta högstadivisionen har.

Även lag som till stor del defineras av sitt spel utan bollen, Liverpool och Tottenham, har högt bollinnehav eftersom de är topplag som dominerar nästan alla sina matcher. I The Championship har det klart bästa laget Newcastle, som folk redan förhastat förklarat som ligasegrare, inte mer än 53%. The Championship har visserligen ett par riktiga bottenlag; Hi Rotherham, nice Jackett! Men ännu fler lag som ligger på nedre halvan men är övertygade att de bara är lite momentum från en playoff-push.

Över en hel säsong vore det väldigt imponerande statistik. Även om man förstås kan ifrågasätta det egenvärdet i bollinnehav så är det en annan sak när bollinnehavet är grunden i din spelstil. Det är också bara Barcelona, PSG, och Bayern München, i de stora ligorna, på senare år som över en hel säsong brukar snitta över eller på gränsen till 60%.

Antagligen är Readings uppflyttningschanser starkt kopplade till om de kan bibehålla spelövertaget över sina motståndare i kommande matcher eller om deras motståndare kan börja lyckas använda det emot dem som Leicester.

Vad som verkligen skiljer Reading från alla dessa stora bollinnehavselefanter är att Reading inte ligger i toppen av mer offensiv statistik. Reading (12,9) är bara tionde lag i skott per match, lika nära botten (10,1) som de är toppen (15,5). De är lika mediokra på att faktiskt träffa mål ofta, och vad det gäller “skapade chanser” ligger de på nedre halvan.

Det är först efter tre raka segrar med sammanlagt 8-0 i målskillnad som de är ett lag på övre halvan sett till gjorda och insläppta mål, och ett lag poängmässigt i närheten av Brighton och Newcastle i tabellen. Det mest oroande är antagligen att Ben Mayhews “effektivitetsgrafer” enbart bedömer Reading vara mer utav ett mittenlag som haft flyt/ohållbart tagit mer poäng än vad de borde ha gjort hittills.

Frågorna man får ställa sig är om Reading bara är ett mittenlag som framgångsrikt eller turligt närmat sig playoff-strecket tack vare en tydlig och framgångsrik spelstil? Eller ett lag på uppgång som först på de senaste matcherna lyckats leverera offensivt och som kommer utmana i toppen resten av säsongen?

Oavsett är det bättre än Readings senaste säsonger av att sluta på nedre halvan och oroa sig över nedflyttning för att lagets bästa spelare lämnar och ersätts av billigare alternativ.

ÖVRIGT

Newcastle har vunnit åtta raka ligamatcher, Dwight Gayle leder skytteligan med 13 mål på 13 matcher, Jonjo Shelvey och Matt Ritchie ligger i delad ledning i assistligan. Men det är inte klart än! Det är inte ens december, tabellen ljuger tills nyår! På andra sidan tabellen ligger Rotherham elva poäng ifrån säker mark, inte ens Kenny Jackett verkar kunna hålla dem på det torra.

Scunthorpe leder fortsatt League One och har vunnit sex raka ligamatcher. Framför allt leder fortfarande deras ytter Josh Morris skytteligan med 14 mål. Sheffield United ligger tvåa bakom dem med fyra raka vunna ligamatcher, som om de vore ett lag som inte alltid är favorittippat men ändå missar playoff-spelet. Deras hemvändare Billy Sharp är tvåa i skytteligan. Blades John Fleck, son till Norwich-legendaren Robert, leder assistligan.

Swindon har förlorat två raka ligamatcher sedan Timmy Sherwoods inledande bragdvinst.

Som uppföljning till min Grimsby-text vill jag nämna att de nu ligger sexa och Omar Bogle har börjat göra mål igen! Dock ligger han bakom John Akinde i skytteligan som gjort 15 av Barnets 24 ligamål. Det finns dock bara ett lag som har Darren Ferguson som manager i League Two och det Doncasterlaget har gjort flest mål av alla.

Carlisle ligger tvåa i tabellen och de galna nästan-skotska Carlislefansen älskar sin manager Keith Curle bortom all fattning. Varning för en förhastad tatuering.

Alberto Cavasin har fått sparken från Leyton Orient (22:a i League Two) efter mindre än två månader och åtta förluster på tio matcher i alla turneringar. De är Orients åttonde sparkade manager sedan Becchetti tog över 2013-14. Orient är också nu blott det andra Football League-laget någonsin som förlorat nio av sina tio första hemmamatcher, enligt BBC.

Managernytt: Steve “utgången färskost fylld paprika” Evans är ny manager i Mansfield. Russell Slade har fått sparken som manager i Charlton och ersatts av Karl Robinson. David Flitcroft är sparkad av Bury, och Ian Holloway är tillbaka i QPR efter drygt tio år sen sist och tillbaka efter några mindre stolliga säsonger i The Championship.

Av: Peter A. Linhem, @linhem