2016 har varit ett riktigt skitår för Crystal Palace. De inledde året på femte plats i Premier League för att därefter under våren falla hela vägen ned till femtonde plats, endast fem poäng från nedflyttningsstrecket. Vad som blev en farlig flirt med nedflyttningsstriden har hittills under hösten utvecklats till en stadig romans med Crystal Palace på sjuttonde plats precis över strecket.
Crystal Palaces formkurva påminner mycket om hur det har sett ut för Alan Pardew i dennes tidigare klubbar. En väldigt stark inledning som därefter mynnar ut i mediokritet. Men med Crystal Palace ser det ännu värre ut. Lagets poängsnitt per match under 2016 är 0,70 – vilket placerar Crystal Palace i botten av alla lag i Premier League och Football League.
Det här har försatt Alan Pardew i en brydsam situation. Crystal Palace har naturligtvis högre förhoppningar än att behöva brottas i botten av tabellen, med den spelartrupp klubben ändå har. Sex raka förluster i ligan har tagit saken till sin spets och det pratas alltmer ihärdigt och ofrånkomligt om att Alan Pardew är på väg att få sparken.
Kritiken mot Alan Pardew är det sätt på vilket lagets struktur och defensiva organisation verkar ha brutit samman. Crystal Palace är sällan utspelade i sina matcher men faller på egna misstag, lika möjliga att undvika som svåra att förklara. Det skulle så klart kunna ses som en förmildrande omständighet för Pardew, men inte när samma sak upprepas i match efter match.
Alan Pardew har kanske inte heller hjälpt sin egen sak med några i efterhand mindre lyckade uttalanden. Inför matchen mot Swansea menade han att det var en prioritet att hålla nollan. Crystal Palace släppte in fem mål. Han sa också att Crystal Palace hade tränat på fasta situationer. Fyra av de fem insläppta målen tillkom på fasta situationer.
Just fasta situationer har varit Crystal Palaces akilleshäl. Hittills har laget släppt in 13 mål på fasta situationer. En per match således och exakt hälften av lagets totala insläppta mål under säsongen. Utöver målen har ytterligare 25 farliga chanser skapats mot Crystal Palace på fasta situationer. Crystal Palace är sämst i ligan i båda dessa avseenden.
”Detta är inte oss” har så här långt varit Alan Pardews mantra om det här förhållandet, trots att det för varje match som spelas blir alltmer uppenbart att det faktiskt är dem. Men det är naturligtvis sant i den meningen att den uppfattning vi har haft om Crystal Palace har varit i första hand som ett välorganiserat och försvarsstarkt fotbollslag.
Men vad Pardew kanske egentligen säger är att detta inte är han. Crystal Palace har ändrat sitt sätt att spela den här säsongen med en mer offensiv balans och mer fokus på eget bollinnehav. Det har samtidigt gjort dem mer sårbara defensivt. Kanske har Pardew känt sig tvingad till en taktisk kompromiss givet det hörbara missnöje som fanns om Crystal Palaces spel under våren.
Det skulle i så fall kunna förklara Pardews tendens att distansera sig själv från Crystal Palaces tillkortakommanden. Efter matchen mot Man City menade han att laget var taktiskt väl förberett för Man Citys fasta situationer men att laget hade bjudit på ett mål. Efter förlusten mot Swansea var det en inbytt spelares fel som inte vidarebefordrade instruktioner till övriga spelare.
Vad som fungerar beror således på den goda kollektiva tanken samtidigt som vad som går fel beror på individuella spelarmisstag eller omständigheter utanför Pardews kontroll. Möjligen förståeligt givet att Pardew rimligtvis är medveten om att han själv börjar bli alltmer ifrågasatt, men inte heller något som lär fostra lojalitet och ansvarstagande i spelartruppen.
Det sägs nu att Alan Pardew ska ha de två kommande matcherna på sig att rädda sitt jobb, först borta mot Hull och sedan hemma mot Southampton. En inställning jag normalt sett har svårt att förstå. Antingen har en klubbledning förtroende för sin manager. Eller så har man redan tappat förtroendet och då agerar man.
Det känns som ett tämligen binärt förhållande. Allt annat sänder i själva verket rätt konstiga implikationer. Som om en klubbledning som tappat förtroendet för sin manager efter två matcher skulle ha ett orubbligt förtroende? En klubbledning som vill framstå som professionell snarare än som en vindflöjel måste rimligtvis lyfta blicken och se längre framåt än så.
Det finns tydligt utrymme för Alan Pardew att förbättra Crystal Palaces prestation och tabellsituation. En analys av lagets expected goals, både gjorda och insläppta, placerar i själva verket Crystal Palace i mitten av tabellen, med förvisso färre gjorda men framför allt betydligt färre insläppta mål. Åtgärdar Crystal Palace och Pardew sina defensiva misstag vore mycket löst.
Den större frågan, som Crystal Palaces klubbledning har att ta ställning till, är däremot om Alan Pardew har kompetensen att reformera Crystal Palaces spelidé i mer offensiv riktning utan att samtidigt kompromissa lagets defensiva organisation i sådan utsträckning att det resulterar i just dessa dyrbara defensiva misstag.
Det finns i själva verket inte så mycket som historiskt talar för det. Pardews tid i Crystal Palace speglar i de större dragen samma utveckling som hans sejourer hade i West Ham, Charlton, Southampton och Newcastle. En lovande inledning som vissnar efterhand, med långa förlustsviter som återkommande mönster snarare än isolerade händelser.
Och med Premier League som en mer attraktiv managermarknad än någonsin tidigare så vore det närmast att betrakta som oansvarigt av Crystal Palaces ägare och klubbledning att inte sondera terrängen efter bättre alternativ till managerposten. Och det är svårt att i så fall undvika känslan att det bara är en tidsfråga innan Alan Pardew får sparken av Crystal Palace.
Frågan är bara vem som i så fall tar över. Det beslutet kommer säga mer än något annat om Crystal Palaces långsiktiga ambitioner.