Det var helt säkert inte menat på det sättet, men när liemannen gjorde ett framträdande på Goodison Park under Evertons match mot Man Utd under våren 2014 så skulle det vara närmast profetiskt för David Moyes karriär. Inom några dagar skulle han vara Man Utds före detta manager, detta skulle följas av ett år i Real Sociedad innan han fick sparken där, innan Moyes nu befinner sig i ett Sunderland vars framtida öde framstår som alltmer oundvikligt.
Det är minst sagt ett snabbt fall utför för den manager som var så hyllad under sin tid med Everton, och som utsågs till The Chosen One och som den manager som skulle ersätta Alex Ferguson. Konsekvensen av detta misslyckande är att han förmodligen alltid i första hand tämligen orättvist kommer hänvisas till som före detta manager i Man Utd. Även om han förmodligen tog på sig ett av fotbollens allra tuffaste jobb.
Det kommer alltid cirkulera två frågeställningar kring David Moyes beslut att ta på sig det till synes omöjliga uppdraget. Dels om det helt enkelt är så att vissa jobb är omöjliga att tacka nej till även om man förmodligen själv vet att risken att misslyckas gränsar till garanti och man kanske till och med tvivlar på sin egen förmåga att lyckas. Dels hur omfattande Moyes misslyckande med Man Utd egentligen var, sett till lagets problem under åren därefter.
Att David Moyes misslyckades är uppenbart. Resultatmässigt var det Man Utds sämsta säsong under hela Premier League-eran, en säsong till vilken de gick in som regerande ligamästare. Det långsiktigt betydligt värre misslyckandet är att det var under David Moyes som eroderingen inleddes av klubbens vinnarkultur som fortfarande plågar laget. Moyes anställdes kanske i första hand för att bevara Alex Fergusons värderingar, men hade inte styrkan för uppgiften.
Men hade någon kunnat lyckas med den uppgiften? Det är en tämligen för givet hållen sanning att oavsett vem som än hade tagit över direkt efter Alex Ferguson hade varit en dead man walking. Att försöka ersätta det som inte går att ersätta är ingen avundsvärd arbetsuppgift. Utifrån förutsättningarna framstår Louis van Gaals misslyckande med Man Utd som betydligt grövre än Moyes i alla avseenden – resultatmässigt, spelmässigt och kulturellt.
Louis van Gaal är däremot till viss del skyddad av sitt namn, som under årtionden varit en del av den europeiska fotbollsadeln. Han har varit manager i stora klubbar som Ajax, Barcelona och Bayern München. Något sådant skydd har inte David Moyes. Han har ju bara varit manager för Everton. All skuld för misslyckandet i Man Utd faller på hans axlar även om ansvaret för just detta misslyckande förmodligen var mindre än van Gaals.
Den sorgliga ironin är självklart att David Moyes själv har blivit det främsta argumentet i beviskedjan för att brittiska managers inte är kapabla uppgiften att ha hand om Englands största klubbar. Det är självklart ett resonemang som bygger på väldigt grova förenklingar. Självklart skulle ingen få för sig att mena att Louis van Gaals misslyckande i samma klubb betyder att holländska tränare inte kan ha hand om engelska storklubbar.
För David Moyes handlar det med andra ord i nuläget främst om att renovera sitt eget renommé och rykte. Han har förvisso fått chansen att göra det med Sunderland, en klubb han tog över inför säsongen i en situation som påminde väldigt mycket om den situation i vilken han tog över Everton för ganska precis 13 år sedan. En sovande, lågpresterande och i flera avseenden misskött storklubb med en stor portion orealiserad potential.
Det verkade vara början på ett lyckligt äktenskap. Sunderlands ägare Ellis Short yttrade sig entusiastiskt om hur han i själva verket vid ett flertal tidigare tillfällen försökt anställa Moyes, men att han först nu hade lyckats. Men som så många gånger förr med Sunderland så visade sig de stora orden vara lite för bra för att vara riktigt sanna. Bara ett halvår senare har Short meddelat sin vilja att sälja klubben och har därmed fryst klubbens pengar för spelarköp.
Det bakbinder naturligtvis David Moyes, som redan från början hade en splittrad och svag spelartrupp att arbeta med. Huruvida sedan Moyes hade haft någon större lycka under transferfönstret är kanske mer oklart givet bristen på kvalitet som Moyes lyckades värva i somras, även om han då anställdes först i slutet av juli. Väldigt få om någon av Moyes värvningar har faktiskt lyckats i Sunderland, något som gjort lagets position ännu mer utsatt.
Moyes har självklart ändå goda skäl att känna sig lurad. Ellis Short kan omöjligtvis ha varit helt ärlig med honom under anställningsintervjun. Det försätter självklart Moyes i en besvärlig situation då Sunderland för honom förmodligen utgör hans sista bästa chans till upprättelse inom den engelska fotbollen. Kanske var det i själva verket vad Short räknade med, en manager som inte riktigt skulle ha råd att be honom dra åt helvete.
Men möjligen är låset på kassakistan också vad som bryter Sunderland ut ur den onda cirkel klubben har befunnit sig under närmare ett årtionde där managerbyte efter managerbyte har resulterat i en splittrad, felbalanserad och svag spelartrupp. Det gör nödvändigt ett mer långsiktigt arbete. Klubbens VD Martin Bain har också betonat just detta och Sunderland kommer helt säkert inte att sparka David Moyes ens om nedflyttning blir verklighet.
Det är på sitt sätt en möjlighet för David Moyes. Han kommer få tid att bygga om Sunderland, oavsett kortsiktiga resultat, och att en nedflyttning till The Championship inte måste vara något omedelbart negativt behöver han inte titta längre än någon mil nordväst för att få ett bra exempel på. Vad Moyes självklart får hoppas på är att Ellis Shorts försäljning av Sunderland inte blir lika utdragen och plågsam som Randy Lerners försäljning av Aston Villa.
Den större ambitionen för David Moyes måste vara att genom att lyckas med Sunderland kunna sudda ut beskrivningen av honom som i första hand före detta manager för Man Utd. Att det misslyckandet fortfarande gnager honom verkar uppenbart. Han anser inte att han fick tillräckligt med tid, pengar och stöd för att verkligen lyckas. Det har han förmodligen rätt i, även om han samtidigt bidrog med ytterst få argument för varför han skulle få detta stöd.
Dessa argument saknades inte när Man Utd beslutade sig för att anställa David Moyes. Det var ett riskfyllt, modigt och kanske till och med lite vackert beslut, men inte på något vis ett omotiverat beslut. Moyes insatser i och med Everton var verkligen beundransvärda. Dessa insatser var hans argument. David Moyes måste visa med Sunderland att dessa argument fortfarande är giltiga och kanske framför allt tidsenliga.
Fyra segrar på de sju senaste ligamatcherna. Sunderland har i alla fall börjat röra på sig i ligatabellen. Argumenten är åtminstone inte förkastade. En vinst på Old Trafford mot Man Utd skulle däremot vara en riktig injektion för Sunderland, och en rejäl prestigevinst för David Moyes.