Att sälja handlar till stor del om att formulera alternativen. Den som frågar sin präst om det är okej att han ber samtidigt som han röker lär få ja betydligt fler gånger än den som frågar sin präst om det är okej att han röker samtidigt som han ber. En kund köper hellre lätt onödiga tillbehör för några tusenlappar om han precis har köpt en bil för några hundra tusen.
En managers jobb består ofta av att sälja. Vad en manager säljer är oftast en idé eller ett projekt. De som köper vad en manager säljer är egna spelare, möjliga spelare, supportrar, media, till och med den egna klubbledningen. Även här handlar det om att formulera alternativen på ett bra sätt. Hur idén säljs in påverkar förväntningarna på produkten.
Jürgen Klopp är självklart medveten om detta. Det är precis lika självklart inte någon tillfällighet att han väljer att formulera sig som att Liverpool inte vill övertyga spelare att komma till klubben med hjälp av pengar, utan genom framgång och framsteg. Kanske är det ingen tillfällighet att han säger det kort efter att PSG verkar ha ryckt Julian Draxler från under hans näsa.
Det är lätt att se cyniskt på detta. För inte är det så att de klubbar som erbjuder spelare av den här kalibern högre löner inte samtidigt övertygar spelaren med löften om framsteg och framgång, tvärtom så brukar det ena hänga ihop med det andra. Vad Jürgen Klopp i själva verket säger men ändå inte säger är att det finns en kaliber av spelare som Liverpool helt enkelt inte kan övertyga.
Men genom att formulera sig som han gör så ersätter Jürgen Klopp en frustration bland supportrarna över att Liverpool inte lyckas värva vissa spelare med en kanske inte alla gånger helt rationell stolthet och trotsighet över att inte vara drivna av pengar, även om den kritiske betraktaren möjligen skulle påpeka att pengar spelar rätt stor roll också för Liverpool.
Det handlar till stor del om att förmedla en bild över den klubb Liverpool är och vill vara. Det handlar framför allt om att skapa en sådan bild som är gemensam för ägare, klubbledning, spelare och supportrar. De interna problem som uppstår i stora fotbollsklubbar beror oftast just på att ingen sådan gemensam bild existerar, att där finns flera olika bilder.
Det är rimligtvis också ett strategiskt ganska klokt val. När man inte är världens rikaste fotbollsklubb, eller åtminstone en av världens rikaste klubbar, så är det oklokt att försöka konkurrera med hjälp av ekonomiska villkor. Det gäller med andra ord att positionera sig korrekt på marknaden, vilket inte minst inkluderar vilken kaliber av spelare man som klubb riktar in sig på att värva.
Liverpool brottas förvisso med ungefär samma typ av dilemma som Arsenal, om än inte på ett riktigt lika uppenbart sätt. Nämligen att det ligger ett beslut framför klubben att revidera sin lönepolicy för att kunna behålla och attrahera en ännu högre kaliber av spelare. Det ekonomiska utrymmet finns helt säkert, men vad vill klubbens ägare?
Den diskussionen har varit aktuell i åratal för Arsenal, men där har ägarna, under de senaste fem åren Stan Kroenke, haft ett rejält skydd av Arsene Wenger som med en kombination av resultat och retorik har mildrat eller i alla fall splittrat kritiken mot klubbledningen. Det kan sägas råda delade meningar om detta har varit till Arsenals fördel eller nackdel.
Kanske är det en diskussion som kommer visa sig bli lika långdragen för Liverpool och kanske visar det sig bli så att Jürgen Klopp fungerar som samma typ av skydd för Liverpools klubbägare som Wenger i Arsenal. Retoriken tyder redan på ett mycket liknande mönster och om Klopp dessutom kan leverera resultat i form av Champions League-spel så är pjäserna onekligen uppställda.
Som var frågeställningen för en av bloggarna under sommaren – är Jürgen Klopp egentligen Arsene Wenger, fast på tyska?!
Det går ändå inte att vara alltför kritisk över hur Jürgen Klopp har värvat spelare under sin tid i Liverpool. Visst finns frågetecken kring det defensiva men överlag är det värvningar som har förstärkt Liverpool och fått centrala funktioner i Klopps lagbygge. Det är inte svårt att se en metod och ett system bakom Jürgen Klopps beslut på transfermarknaden.
Där finns också ett rätt vettigt förhållningssätt. Där mängder av supportrar och experter ropar på en värvning för att ersätta Sadio Mané när denne ger sig av till afrikanska mästerskapen så menar Jürgen Klopp att det vore dumt att göra något i januari som man inte också skulle ha gjort under sommaren. Klokt, inte minst givet att Mané som mest är borta under en månad.
Det finns naturligtvis nog med spelare i Liverpools spelartrupp för att kunna hantera Sadio Manés frånvaro under en månad. Någon extraordinär värvning känns i vilket fall som helst inte nödvändig. Kanske kan man till och med tycka att om det nu menas allvar med den där ”pathwayen” från akademin till a-laget så vore väl detta ett alldeles utmärkt tillfälle att visa det.
Generellt verkar inte Jürgen Klopp alldeles förtjust i att värva spelare under januarifönstret. Behovet att värva spelare måste sägas ha varit betydligt större för Liverpool förra säsongen, både med en svagare spelartrupp i största allmänhet men också med ett betydligt tuffare spelschema. Ändå värvades aldrig någon omedelbar förstärkning den gången.
Då hade Jürgen Klopp i och för sig bara varit några månader i Liverpool. Kanske ansåg han sig då inte redo att börja agera på transfermarknaden, något han verkar ovillig att göra utan att ha tänkt igenom beslutet noga och hur det passar ihop med hans planer för spelartruppen. Frågan är om det blir annorlunda under detta januarifönster.
En som uppenbarligen inte ingick i Jürgen Klopps planer för Liverpools spelartrupp var Joe Allen. Detta trots att han långa stunder under förra säsongen var Liverpools kanske bäste spelare. Allen hamnade istället i Stoke där han får sägas ha gjort något av succé. Ett Stoke som efter en bedrövlig inledning på säsongen har gjort en rejäl uppryckning.
Ikväll återvänder Joe Allen till Anfield. Jürgen Klopp har beskrivit Allen som en trevlig kille. Det återstår att se om Klopp även efter kvällens match uttrycker sig lika obesvärat och neutralt positivt om Joe Allen eller om det, som så många gånger förut, visar sig att släkten som alltid är värst. En känsla som såhär efter julhelgen borde vara ganska många rätt välbekant.