Det är en säsong som till viss del har präglats av prat om så kallade fördelar med hemmaplan. Jürgen Klopp har viftat värre än en speedad trafikpolis för att få igång publiken på Anfield. José Mourinho har i omgångar pratat om att få publiken på Old Trafford att vara med på planen. Och så naturligtvis West Ham vars flytt till London Stadium har skapat en initial känsla av hemlöshet.
Det finns skäl att titta med viss oro på West Hams problem den här säsongen för två andra Londonklubbar. Tottenham håller sedan ett tag tillbaka redan på att bygga sin nya arena och kommer efter den här säsongen att under ett tag spela på Wembley. I dagarna har också Chelsea fått sitt tillstånd att starta bygget av sin nya arena.
Två Londonklubbar ska alltså flytta in i nya och större hem, men kanske framför allt ska de lämna sina gamla hem. Farhågan är självklart att de ska komma att drabbas av samma känsla av hemlöshet som West Ham nu åtminstone inledningsvis har gjort. Något som kan bli dyrbart i en liga där det inte längre finns några marginaler eller utrymme för svaghet.
Det har pratats mycket om den väldigt gynnsamma affär West Ham gjorde när de tog över London Stadium. En arena med en kapacitet om 60,000 åskådare byggd och finansierad med offentliga medel för vilken West Ham betalar en mycket beskedlig årshyra, inkluderandes kostnader för underhåll. Finansiellt kan det mycket väl komma att beskrivas som århundradets affär.
Men har flytten också inneburit en kulturell kostnad? Det är för tidigt att säga något alltför definitivt för West Ham. De kommer säkert att växa in i sitt nya hem, om inte annat för att de är därtill nödda och tvungna. Men att det pågår en tid för anpassning och omställning är obestridligt, liksom att detta kommer att fortsätta för en tid framåt.
West Ham är naturligtvis inte den första Londonklubben under senare år att flytta till en ny och större arena. Arsenal har genomgått samma process. Även de hade en viss omställning om än inte i samma utsträckning som West Hams omställning. Tottenham och Chelsea måste självklart hoppas att de kan följa Arsenals exempel snarare än West Hams.
Där finns en viktig faktor som talar till Tottenhams och Chelseas fördel i det här avseendet. Precis som Arsenal så bygger de själva sin nya arena och bär själva dess finansiering. Det kan ju låta finansiellt besvärligt så klart. Kulturellt är det däremot samma skillnad som att flytta in i en hyresrätt och i eget hus. Det kommer redan från början vara deras nya hem, deras arenor.
West Ham har i praktiken fått sin nya arena. Klubben har knappast investerat något finansiellt i London Stadium och därför ska man kanske inte bli förvånad om dess supportrar inte heller har investerat något emotionellt i klubbens nya arena. Flytten och den nya arenan har inte inneburit någon större ansträngning eller arbete, ingen kostnad, därmed blir också dess värde osäkert.
Så kommer det inte vara för Tottenham och Chelsea. Så var det inte för Arsenal för ett drygt årtionde sedan. De flyttar in i sin egen arena, en arena som dessutom är byggd av dem och specifikt för dem. Det kommer självklart vara något nytt men inte lika obekvämt och främmande som för West Ham. Deras nya arenor kommer ha ett värde för dem som inte är det minsta osäkert.
Det finns alltså mindre skäl för Tottenham och för Chelsea att känna någon större oro långsiktigt för sina pågående arenaprojekt. Däremot kan det vara mer angeläget både i tid och i sak att förbereda sig för att spela på Wembley under en övergångsperiod. Inte minst för Tottenham har ju det visat sig vara ett större problem redan den här säsongen än vad man kunde tro.
Än har dock inte Tottenham lämnat sitt gamla hem. Det är deras allra sista säsong på White Hart Lane. Och ska de lyckas göra mesta möjliga av den här titelstriden så är det helt nödvändigt att de för en sista gång verkligen gör sitt hem till en borg. Matcherna hemma på White Hart Lane måste, möjligen med några få undantag längs vägen, vinnas.
Tottenham har självklart redan visat mot Man City och Chelsea att det inte på något sätt är någon omöjlighet. Det gjorde Tottenham emellertid också förra säsongen. Men det var inte mot någon av storklubbarna som benen slogs undan för Tottenhams titelutmaning den gången. Det var istället på White Hart Lane mot West Brom, som i matchens slutskede lyckades stjäla två poäng.
Idag möter Tottenham alltså samma motståndare på White Hart Lane. Liksom i förra omgången mot Chelsea måste nu Tottenham visa att de har lärt sig en värdefull läxa av slutspurten från förra säsongens titelstrid. De har inte råd att tappa poäng på hemmaplan mot en motståndare som West Brom om de ska ha en fortsatt realistisk chans på ligatiteln den här säsongen.
Tottenham har dock att räkna med en tuffare uppgift än förra säsongen. West Brom är fortsatt ett defensivt mycket välorganiserat lag men har samtidigt blivit betydligt starkare offensivt. En anledning till det är inte minst Nacer Chadli som West Brom värvade från just Tottenham inför säsongen. Något många Tottenhamfans ångrade under en målsnål höst.
De kan självklart komma att ångra detta igen idag. Släkten tenderar som bekant alltid vara värst. Hemmaplan måste dock vara avgörande för Tottenham under återstoden av säsongen, och vad det innebär mot motståndare som West Brom är först och främst att lära sig att stänga matcherna. Det var vad Tottenham misslyckades med förra säsongen.
Vill Tottenham säga tack och adjö till White Hart Lane, deras hem sedan 118 år tillbaka och under tre olika århundraden, med klubbens första ligatitel på 56 år så måste de lyckas den här säsongen.