Det var viktigt att Man Utd inte släppte in något mål, menade Juan Mata, direkt efter den första semifinalen mellan Man Utd och Hull som alltså slutade 2-0 till Man Utd, eftersom bortamål är otroligt viktiga i sådana här cupmatcher. En kommentar som även om den är till viss del förståelig fick mig att vilja huka mig ned i fosterställning och gråta.
Bortamål är nämligen knappt någon fördel alls i Ligacupen, åtminstone inte innan en eventuell förlängning, eftersom bortamålsregeln inte är i bruk i Ligacupen, annat än just direkt efter en förlängning. En engelsk fotboll som alltså är allt annat än förtjust i regelmässiga nymodigheter är förutsägbar så till vida att visst gillar man inte bortamål, men ännu mindre gillar man straffar.
Och det bidrar till att göra den här semifinalreturen klart mer oviss än vad den annars hade varit. Det var den allmänna uppfattningen direkt efter den första semifinalen att Man Utd var i praktiken klara för final. Många artiklar inför gårdagens semifinal utgick från frågan vilka som skulle få möta Man Utd i finalen. Men det är långt ifrån omöjligt för Hull att vinna med två mål.
Man Utd har redan spelat två matcher mot Hull den här säsongen. Det är två matcher med två saker gemensamt. Dels att Man Utd har vunnit dem. Dels att Hull i båda matcherna har förtjänat bättre än vad de i slutänden fick. Hull förtjänade inte att förlora ligamatchen i augusti. Hull förtjänade inte att förlora med 0-2 på Old Trafford i den första semifinalen.
Vad som framför allt ger Hull en realistisk chans i den här semifinalen hemma på KCOM Stadium är Man Utds stora svaghet den här säsongen. Det vill säga förmågan att göra mål. Inte förmågan att skapa stora chanser, där är Man Utd snarare bra med i tabellen, utan förmågan att göra mål på sina stora chanser, där Man Utd tvärtom är sämst i hela Premier League.
![table-premier-league2016-171]()
Jodå, sämst i Premier League på att omsätta stora chanser i mål. Inte ett enda lag är sämre på just detta. Inte Hull, kvällens motståndare. Inte Southampton, ett annat lag i ligan med notoriska målskytteproblem. Jämfört med de övriga fem storklubbarna ligger Man Utd långt efter i effektivitet. Arsenal är den enda andra klubben under 50% men fortfarande långt före Man Utd.
Zlatan Ibrahimovic tillhör topptrion i skytteligan och har gjort 42% av Man Utds mål under säsongen. Han ligger däremot också i topp vad gäller antal missade stora målchanser. Han bär knappast ensam skulden i det avseendet. Paul Pogba, Henrik Mkhitaryan, Anthony Martial, Wayne Rooney med flera har även de slösat otroligt med målchanserna.
Det har stått Man Utd dyrt hittills under säsongen. Om något får Man Utd att missa Champions League så är det just ineffektiviteten. Med helt i onödan tappade poäng mot Stoke två gånger om, Burnley, West Ham, Everton, Arsenal och Liverpool så kan man även med tillämpad försiktighetsprincip säga att det var där som Man Utds titelstrid fann sin tidiga grav.
Det är förvisso ett betydligt mycket mer angenämt problem på sikt att skapa chanser men inte lyckas utnyttja dem, än att inte förmå skapa chanser alls, som snarare har varit fallet tidigare säsonger. Framstegen är uppenbara och utvecklingen går åt rätt håll. Men bristen på effektivitet får Man Utd just nu att vara obehagligt sårbara också mot förhållandevis svagt motstånd som Hull.
Om Man Utd hade varit bara genomsnittligt effektiva i sitt tillvaratagande av chanser så hade det varit i det närmaste omöjligt att se Hull vända det här semifinalmötet. De hade kanske gjort något eller några mål men garanterat också släppt in ett par. Om Hull gör ett eller möjligen två mål nu går det inte att känna sig lika säker på att Man Utd lyckas replikera – oavsett spelövertag.
Det är med andra ord en semifinal som fortfarande lever. Man Utds ineffektivitet har redan kostat dem titelstriden. Ikväll kan den kosta dem Ligacupfinalen.