Här och nu är det alltså tänkt att Premier League ska avgöras. Ettan mot tvåan mot fyran i ligan inom loppet av mindre än en vecka. Chelsea ska först möta Liverpool på Anfield för att därefter ta emot Arsenal hemma på Stamford Bridge. Två möten till vilka de går in med ett försprång om åtta poäng till Arsenal och tio poäng till Liverpool.
De flesta verkar mena att om det ska finnas någon chans för någon annan klubb att komma ifatt Chelsea så måste något ske under någon eller båda av dessa omgångar. Arsenals fromma förhoppning är exempelvis att Liverpool lyckas vinna på Anfield och att de sedan själva därefter kan besegra Chelsea, och att Chelseas försprång därefter är reducerat till blott två poäng.
Det säger så klart något om styrkan i Chelseas position för närvarande. Även om det för dem absolut värsta utfallet inträffar så kommer de fortfarande leda ligan med minst två poäng. Lyckas de däremot bara vinna hemma på Stamford Bridge så kommer deras försprång i tabellen som minst vara sex poäng efter de båda omgångarna.
Förlora inte mot något av topplagen och se till att vinna mot alla andra klubbar, är en vanlig taktik för att vinna engelska ligatitlar. Det är en taktik som Chelsea och Antonio Conte har lyckats att i alla fall delvis följa. De har förvisso förlorat tre av fem matcher mot övriga topplag hittills den här säsongen, men å andra sidan vunnit två av dem.
Men även om Chelsea ligger back tre poäng i möten med övriga topplag så är det i möten med alla andra lag som Chelsea har tagit ett tydligt kommando i titelstriden. De har i själva verket bara tappat poäng i en enda sådan match, mot Swansea, och vunnit 15 av dessa 16 matcher. Två förlorade poäng att jämföra med exempelvis Liverpools femton tappade poäng.
Den ironin är så klart kanske särskilt påtaglig den här dagen. Liverpool är nämligen bäst av alla topplag i den interna tabellen. Om topplagen bara mötte varandra skulle Liverpool just nu vinna ligan. Men av dessa sex topplag är Liverpool samtidigt sämst av alla mot övriga lag. Vilket sätter det här med vilka matcher som egentligen är allra mest avgörande i ett annat ljus.
Effekten av denna asymmetri uttrycks kallt och brutalt i tabellen i form av tio poängs försprång. Jämfört istället med Arsenal som har tappat nio poäng mot andra lag så är försprånget i tabellen åtta poäng. Chelsea är något sämre mot topplagen men desto bättre mot alla andra. Det där sätter naturligtvis saken lite på sin spets inför dessa båda möten.
Därför att om Chelsea lyckas få till den andra delen av planen under dessa båda möten – att inte förlora mot övriga topplag – så börjar det onekligen se riktigt mörkt ut för övriga titelkonkurrenter. Deras enda rimliga chans är att besegra Chelsea när de själva möter dem. Det enda alternativet är att Chelsea lika plötsligt som oväntat ska börja tappa massor av poäng mot övriga lag.
Det är mycket lite som talar för att så ska bli fallet. Tittar vi tillbaka i historien så finns vissa attribut hos de klubbar som genom åren har tappat stora försprång i tabellen under våren. De har fått kämpa med europeiskt cupspel, de har saknat erfarenheten och hårdheten att ta sig över mållinjen, de har tappat i fokus och blivit alltför liknöjda, eller de har varit hård skadedrabbade.
Inget av dessa fyra attribut passar in på Chelsea den här säsongen, och de ligger egentligen bara i farozonen för ett enda av dem. Chelsea har fördelen att inte behöva brottas med europeiskt cupspel. Chelsea har mer erfarenhet och hårdhet att ta sig över mållinjen än för närvarande något annat lag i ligan. Och om förra säsongens fiasko är en garanti för något så är det fokus.
I så fall återstår bara skador som skulle kunna få Chelseas säsong och titelstrid att spåra ur. Men det är svårt att se skador ha både den omfattningen och den betydelsen för Chelsea under säsongens avslutande månader. Chelsea har därtill fördelen att arbeta med ett förhållandevis enkelt spelsystem och därtill ha en bra bredd i spelartruppen också utanför själva startelvan.
Ska någon eller några andra klubbar ta upp kampen med Chelsea så förutsätter det med andra ord nästan att Chelsea förlorar mot Liverpool och därefter i alla fall inte vinner mot Arsenal. Samt att dessa båda matcher inte bara leder till tappade poäng utan också till att Chelsea tappar sin air av överlägsenhet, och att detta får dem att börja tappa poäng också mot övriga lag.
Men det är alltjämt svårt att se bubblan brista riktigt på det viset. Det förutsätter dessutom att Chelseas konkurrenter själva slutar tappa så många poäng mot övriga lag. Konkurrenter som själva antingen har europeiskt cupspel eller saknar erfarenheten och hårdheten. Chelsea är inte behäftade med de frågetecken som exempelvis omgärdade Leicester förra säsongen.
Dessutom är Chelsea svårbedömda i sin status mot övriga topplag. Två av de tre matcher Chelsea har förlorat mot direkta konkurrenter i tabelltoppen skedde innan Antonio Contes stora taktiska reform. Det var just Liverpool och Arsenal i den ordningen som tillfogade Chelsea dessa förluster. Därefter har Chelsea i själva verket positivt facit också mot topplagen.
Tottenham visade däremot för bara några veckor sedan att Chelsea inte på något sätt var oslagbara. Å andra sidan visade Chelsea också därefter att den förlusten inte hade några allvarligare men på deras förmåga att fortsätta vinna ligamatcher. Det räcker tydligen inte med en enda smäll för att kunna störa Chelsea den här säsongen.
Liverpool och Arsenal för hoppas att en dubbelsmocka lyckas bättre. Om inte, eller om det i själva verket blir Chelsea som delar ut smockorna på Anfield och Stamford Bridge, så börjar det bli utomordentligt svårt att se hur Chelsea ska kunna förlora den här ligatiteln. En annan insikt som borde vara till hjälp för Chelsea i dessa båda matcher är denna:
Chelsea har råd att förlora de här matcherna. Liverpool och Arsenal har det absolut inte.