Avbytarbänken:
Heurelho Gomes, Watford
David Luiz, Chelsea
John Stones, Man City
Leroy Fer, Swansea
Kevin De Bruyne, Man City
Raheem Sterling, Man City
Andre Gray, Burnley
:::
OMGÅNGENS VINNARE
Crystal Palace. På den sjätte matchen smäller det. Man har gått och väntat på att Crystal Palace ska leverera en typisk Sam Allardyce-match, och här kom den till sist mot Bournemouth. Alla visste redan i helgen att det var den här matchen som betydde allra mest för Crystal Palace, en match de nästan var piskade att vinna. Ännu viktigare när andra bottenlag också tar poäng.
Swansea. Att vinna på Anfield är naturligtvis en höjdare och något som höjer självförtroendet. Det riskerar dock bli mer eller mindre meningslöst om man inte följer upp det resultatet med fler vinster. Men det var precis vad Swansea gjorde hemma mot Southampton. Väldigt viktiga tre poäng för Swansea och Paul Clement på hemmaplan.
Watford. Med en bedrövlig form, inte en enda vinst på sju ligamatcher, så var det inte många som gav Watford någon som helst chans mot Arsenal. Den första halvleken Watford presterade var dock en av deras absolut bästa halvlekar den här säsongen, och när laget behövde gräva ned sig i skyttegravarna under den andra halvleken så gjorde de det. Viktig vinst som stoppar Watfords fall i tabellen.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Arsenal. Vill man vinna en ligatitel, eller åtminstone ge sig själva chansen att vinna en ligatitel, så fungerar det helt enkelt inte att förlora den här typen av matcher. Vi har i ärlighetens namn sett flertalet liknande prestationer tidigare under säsongen av Arsenal med den skillnaden att de då många gånger har lyckats krångla sig till något slags resultat ändå. Den här gången kom däremot verkligheten ifatt dem.
:::
OMGÅNGENS MANAGER
Marco Silva. Har på kort tid fått rejäl ordning på Hull som svarade för en mycket inspirerad defensiv insats på Old Trafford. Dock inte muskler utan taktisk intelligens. Hull pressade högt upp i banan på ett mycket effektivt sätt men var väldigt välorganiserade i sitt försvarsspel när Man Utd väl spelade sig igenom pressen. Välförtjänt poäng för Hull som om lyckan verkligen hade stått dem bi hade kunnat lämna Old Trafford med alla tre poäng.
OMGÅNGENS MÅL
David Luiz, Chelsea 1-0, Liverpool (b). Det finns många olika sätt att utses till omgångens mål. Det finns snygga mål, skickliga mål, fräcka mål, viktiga mål, och så finns det smarta mål. Det är kanske framför allt i den senare kategorin jag placerar det här frisparksmålet. Luiz visar upp en väldigt god överblick över situationen och har i själva verket hundraprocentig koll både på att Simon Mignolet inte ser hela kartan och när Mignolet rör sig. Ett frisparksmål som dessutom kändes väldigt välscoutat.
:::
TRE PUNKTER
Det ordnar sig aldrig. Det är naturligtvis helt på sin plats att tro att man ska kunna vinna mot Chelsea borta, men det gäller ju också att komma ihåg att vinna mot Watford hemma. Jag vet inte vilken säsong i ordningen den här läxan glöms bort. Det händer Arsenal mest hela tiden. Jag är tvärsäker på det är en faktor för laget att de tittade framåt mot matchen mot Chelsea på lördag och utgick, uttalat eller ej, från att matchen mot Watford skulle ”ordna sig”. Det händer naturligtvis andra lag ibland, men det händer Arsenal för ofta för att det bara ska vara en blipp eller ett olycksfall i arbetet. Arsene Wenger säger efter matchen att de inte var mentalt förberedda. Vems jobb är det att hålla dem mentalt förberedda?
Tuff Moor. Vem hade inför den här säsongen kunnat tänka sig att Turf Moor skulle vara en av Premier Leagues allra svåraste bortaarenor? Om Premier League-tabellen endast skulle gälla hemmamatcher så skulle Burnley för närvarande ligga trea. Smått fantastiskt. Nu ligger förvisso nia i tabellen, vilket i sig borde göra Sean Dyche till kandidat för årets tränare. Sjätte segern i rad nu på Turf Moor. Men det är inte bara vinster, en vana att avgöra genom sena mål och få hjälp i avgörande lägen av felaktiga domslut, har gett Burnley och Turf Moor en omisstagbar air av storklubbsarena.
Maskning. Ett fenomen väldigt många irriterar sig på så klart. Men ofta riktas ilskan åt fel håll. I den utsträckning maskning är ett problem så är det domarnas uppgift att stävja det genom att lägga till tid. Men när domarna så sällan gör det, därför att de vanligtvis är för rädda att frångå sina fasta tumregler för antal minuter som läggs till, så belönar de i praktiken maskning som beteende. Där finns alltså problemet, om man nu anser att det är ett problem. Inte hos de försvarande och maskande lagen som tvärtom gör sitt jobb och dessutom har fräckheten att göra det rätt bra.
:::
FÖR ÖVRIGT
Märkligt hur det är möjligt att förlora ligamatcher man ska vinna även tre dagar efter cupmatcher i vilka man vilat sina viktigaste spelare.
”Liverpool’s owners’ and Jürgen Klopp’s strategy of developing a side that will compete for the Premier League title on a regular basis.” – Varför jag blir trött på journalister… Det där är inte strategi, det är en målsättning.
Det verkar som om Sam Allardyce har drabbats av Crystal Palaces dance bug.
West Ham förlorar med 0-4 på hemmaplan samtidigt som Roberto Mancini sitter på läktaren och kollar. Akta jobbet, Slaven Bilic!
Facking Leeds!
Man City rätt stora vinnare den här omgången också. Tillsammans med lagen i botten av tabellen.