Jürgen Klopp har inga svar på varför Liverpool presterar så relativt mycket sämre mot Premier Leagues så kallade mindre klubbar. Så låter rubrikerna efter Hulls överraskande vinst mot Liverpool, även om det kanske inte var riktigt lika överraskande att Liverpool förlorade. Historien förtäljer inte om rubrikerna låter så för att Klopp saknar svar eller bara är ovillig att delge omvärlden dem.
Det har letats förklaringar på olika håll. Framför allt Sadio Manés frånvaro har setts som betydelsefull. Detta trots att Liverpool uppvisat samma typ av problem även innan Mané åkte iväg till de afrikanska mästerskapen, och mycket riktigt var det inte problem som försvann med hans återkomst. Samma sak kan mer eller mindre sägas om Joel Matip.
Trötthet har varit en annan faktor som lyfts fram som en förklaring. Det känns däremot ganska bisarrt att Liverpool, som har haft ett av Englands luftigaste spelscheman den här säsongen, skulle vara tomma i tanken efter bara lite drygt en halv säsong. Vad var i så fall idén med all den där konditionsträningen som Jürgen Klopp lät spelarna gå igenom under sommaren?
Andra har pratat om attityd. Att det kan finnas en slags inställning att Liverpool ska vara överlägsna de mindre klubbarna och att matcherna mot dem därför kommer ordna sig. En inställning som reducerar intensiteten i arbetsinsatsen på planen. Liverpool föredrar att spela mot storlag sägs det, kanske för att de då slipper hantera pressen att bära favoritskapet.
Taktiska förklaringar har inte varit lika vanliga. Om något har Liverpools resultat setts som ett taktiskt dilemma. Till synes har Liverpool dominerat matcherna så totalt att resultaten därmed blir svåra att förstå. Liverpools bollinnehav i dessa matcher där de har förlorat poäng har varit mellan 70-75%. Normalt sett är detta något som ska tala för vinst.
Men det finns skäl att söka taktiska förklaringar. Offensivt har Liverpool trots allt sitt bollinnehav haft väldigt svårt att skapa stora och farliga målchanser varje gång de möter ett kompakt och välorganiserat försvar. Anfallsspelet saknar framför allt variation och rörelse, vilket gör Liverpools anfall förhållandevis lätta att läsa för motståndarna.
Det är den taktiska förklaringen till att Liverpool har svårt att göra mål. För det är ett problem de har. Här hjälper inte försvaret att Liverpool tillsammans med Arsenal har gjort flest mål i ligan. Liverpool har helt säkert inte saknat förmågan att göra många mål i vissa matcher, men de har å andra sidan också kört fast under flera matcher. Dessa matcher har börjat bli fler och fler.
Liverpools problem är emellertid inte så enkelriktat att enbart handla om ett problem att göra mål. Liverpool gjorde två mål mot både Sunderland och Swansea utan att vinna någon av dem. Liverpool har släppt in två mål mot Hull, Wolves och Southampton och förlorat alla tre. Även defensivt måste det alltså gå att hitta taktiska förklaringar till Liverpools plötsliga formsvacka.
Några viktiga punkter bland dessa taktiska förklaringar måste bli lagets balans och spelarnas positioner på planen. Liverpools offensiv bygger till stor del på att ytterbackarna trycker på framåt i planen för att ge Liverpool bredd i sitt anfallsspel. Detta blir ofta extremt i matcher med högt bollinnehav. Detta lämnar stora öppna ytor bakom Liverpools ytterbackar.
Det är en brist som motståndarna inte har varit sena att försöka utnyttja. Southampton och Wolves erbjöd båda två i praktiken rena instruktionsvideos för hur det bäst går att skapa farliga målchanser mot Liverpool, genom att snabbt kontra på ytorna bakom ytterbackarna. Det här var en taktisk metod som även Hull och Chelsea jobbade på att dra nytta av.
Det här har inte varit samma problem för Liverpool i matcher där de inte har samma höga bollinnehav, då lagets ytterbackar inte alls befinner sig lika högt upp i planen. Detta är självklart en förklaring varför det på så vis faktiskt passar Liverpool bättre att spela mot storlag som pressar på mot dem, då de inte alls i sådana matcher blottar sig lika tydligt defensivt.
Problemet med ytterbackarnas höga positioner på planen är däremot något som försvåras av Jürgen Klopps taktiska balans på mittfältet. Till skillnad från flertalet övriga klubbar runt toppen av tabellen väljer Klopp att bara spela med en enda sittande mittfältare istället för två. En ensam mittfältare kan aldrig själv täcka ytorna bakom båda ytterbackarna. Minst en yta blir alltid öppen.
Om den ensamme mittfältaren dessutom väljer att försöka täcka upp en av ytorna så blir det snabbt en öppen yta centralt i banan. Sammantaget är detta något som gör Liverpool betydligt mer utsatta och känsliga för motståndarnas kontraattacker än exempelvis Chelsea, Tottenham, Man Utd och till och med Arsenal.
Man City har i viss mening ett så pass formidabelt anfall att det för dem kan vara rationellt att göra en liknande avvägning i taktisk balans. Anfallet kompenserar för defensiva brister. Men inte ens Man City lyckas riktigt leva upp till den tanken. Det är i själva verket inte realistiskt att de ska lyckas med det i match efter match. Än mindre realistiskt är det för Liverpool.
Snarare än att fokusera på frånvarande spelare och på inbillad eller verklig trötthet bör det alltså vara de taktiska förklaringarna till Liverpools plötsliga kräftgång som sätts i förgrunden. Det är de som måste åtgärdas. Antingen genom en annorlunda taktisk balans. Eller genom att Jürgen Klopp lyckas konstruera ett betydligt mycket mer dynamiskt mittbackspar än han nu har.
Båda dessa möjliga taktiska lösningarna förutsätter däremot att Jürgen Klopp faktiskt har några svar klara för sig angående varför Liverpool presterar relativt mycket sämre mot de mindre klubbarna än mot storklubbarna. Annars blir det svårt att se någon förbättring.