Gary Neville passade på att hamna i rejält blåsväder efter matchen mellan Chelsea och Arsenal då han i mycket hårda ordalag fördömde några av Arsenalfansens protester efter matchen mot Arsene Wenger. ”Enough is enough. Time to go!” lät det på en av affischerna. Pinsamt tyckte Neville och avfärdade de protesterande som idioter.
Kanske var det så att käften galopperade iväg snabbare än omdömet hann med på Gary Neville där. Hade han fått göra om så hade han förmodligen valt att formulera sig på ett annat sätt. Åtminstone förmodar jag det. Det är svårt att vinna några pluspoäng på att kalla andra människor för idioter, oavsett graden av sanningshalt, tvärtom ger det bara motståndarna ammunition.
Mycket riktigt formade detta också reaktionen på Nevilles synpunkter. Det var lätt för både den utpekade supportern och för Arsenal Fan TV, som också fick sin skopa ovett, att utmåla Neville som en kostym i Skystudion utan koll på hur det är att vara supporter. Henry Winter med flera journalister menade att Neville saknade respekt och inte hade rätt att kalla supportrar för idioter.
Men bortom just detta trams så finns en intressant diskussion att ha gällande supporterprotester, dess former och dess innehåll. För det är naturligtvis viktigt för supportrarna att göra sina röster hörda, inte minst inom engelsk fotboll där supportrarna väldigt sällan har en röst i klubbens styrelse. Naturligtvis blir allmänna protester då den metod som supportrarna begränsas till.
Nu menar kanske inte Gary Neville att supportrar inte ska ha någon rätt att protestera eller uttrycka sin uppfattning. Han väljer, skulle jag tro, i första hand att ta Arsene Wenger i försvar, som han menar inte förtjänar den behandling och den kritik han får genom dessa protester. Att sedan kritisera de som går till match med på förhand producerade affischer är självklart enkelt.
Frågan är emellertid om inte Gary Neville något faller i fällan att reflexmässigt motsätta sig varje krav på managerbyte. Det har gått någon slags stolthet i en sådan uppfattning, som vore det ideologi. I själva verket är den reflexen lika tanklös som reflexen att omedelbart ropa på managerbyte. Och man undrar om Neville resonerat likadant utan sina många år under Alex Ferguson.
Det är dessutom en ståndpunkt inte helt förenlig med Gary Nevilles egna analyser. Neville har själv kommit fram till samma sak som många andra, och det som många Arsenalsupportrar också har landat i, nämligen Arsenals återkommande kulturella, mentala och taktiska brister, hur dessa aldrig riktigt åtgärdas, och Arsene Wengers ansvar för detta.
Jaha, så vad blir då den operativa slutsatsen av denna analys? Gary Neville verkar göra analysen men drar inte slutsatsen att förändring är nödvändig, att vad som inte åtgärdats på tio år plötsligt ska bli löst. Men är inte den mest rimliga slutsatsen i själva verket att efter tio år av stagnation så är till sist radikal förändring i form av ett managerbyte ett nödvändigt ont?
Det vore osäkert om Gary Neville skulle agera i sin egen vardag med samma dissonans som finns i hans resonemang. Mycket riktigt har också Salford City, där Neville är en delägare, gjort ett managerbyte efter kort tid med hänvisning till dåliga resultat. Det är som studioexpert lätt att framföra ideal, oavsett hur väl de hänger ihop. För supportrar måste dock idealen möta praktiken.
Det är ett tungt skäl varför supporteropinionen är viktig. De är investerade i sin klubb på ett sätt som kanske inga andra egentligen är. Det betyder inte på något sätt att supportrarnas åsikter alltid är de rätta, eller sakrosankta som lite för många journalister av egenintresse ibland framställer det som, men det är ett perspektiv som måste finnas med i diskussionen kring varje klubb.
Genom sociala medier har supporteropinionen fått helt nya sätt att nå ut till en större publik och få en större genomslagskraft. Naturligtvis är detta både på gott och på ont. Det goda är bland annat att en demokratisering av samtalet där åsikter möts på en marknadsplats på vilken de starkaste åsikterna och argumenten överlever.
Det tvingar klubbarna att faktiskt bemöta kritiken på ett intelligent sätt. Det är också en kritik som står utanför klubbarnas kontroll. Det kan på så vis vara ett mer effektivt sätt att framföra ett supporterintresse än att försöka driva det inom ramen för klubbens egen hierarki, som ofrånkomligen till stor del kommer att kontrolleras av klubbledningen.
Utöver att reducera klubbarnas möjlighet att kontrollera opinionen så reducerar det också journalisternas tolkningsföreträde för denna opinion. Vad supportrarna fick för bild av klubben präglades tidigare mer av journalisternas rapporter. Samma journalister var och är dock samtidigt delvis beroende av sin goda relation till klubben och dess manager.
Med nya möjligheter kommer självklart ett större ansvar. Alla supporterkanaler kommer självklart inte ta detta ansvar. Desto viktigare blir det då att inte marginalisera och förlöjliga de trots allt seriösa supporterkanaler som faktiskt försöker ta sitt ansvar. Snarare lyfta upp dem. Därför hoppas jag Gary Neville gör verklighet av sitt löfte att ställa upp i Arsenal Fan TV.
Det vore så klart dumt av Arsenal Fan TV att tacka nej till en sådan möjlighet som skulle höja dem till en helt ny nivå. Förhoppningsvis förstår de att göra det bästa av möjligheten. Det vill säga ta tillfället i akt att ta en seriös diskussion med Gary Neville om Arsenals situation och synen på supporteropinion. Inte ödsla tid och energi på att gå i självförsvar angående tramsigheter.
Upp till bevis för Gary Neville med andra ord. Att stå upp för sina ord och sina åsikter. Men samtidigt också upp till bevis för Arsenal Fan TV och den här typen av supporterdrivna sociala medier. Att faktiskt våga ta sig an utmaningen och dessutom genomföra den på ett bra och seriöst sätt. Annorlunda uttryckt, att visa sig mogna uppgiften och ansvaret.
Om inte så var det kanske bara uppmärksamhet de i själva verket var ute efter.