Man kunde tro att allt skulle vara frid och fröjd i Newcastle. Det har trots allt varit en säsong som till största delen har gått helt i enlighet med deras mål och förhoppningar. Efter 29 avklarade omgångar leder laget The Championship, med som sämst sex-sju poängs marginal ned till jagande lag under strecket, och är fortsatt favoriter för uppflyttning till Premier League.
När Newcastle för ganska snart ett år sedan anställde Rafa Benitez var läget ett helt annat. Laget låg då näst sist i Premier League och såg ut att vara givna för nedflyttning. Stämningen i staden och på läktarna var mörk och dyster, det låg en känsla av uppror i luften. Det fanns inte så mycket annat att göra än att hoppas att Rafa Benitez skulle rädda kvar Newcastle i Premier League.
Det blev inte så. Men Benitez effekt på laget var ändå markant. Från att bara ha tagit 0,85 poäng per match innan Rafa Benitez anställdes tog Newcastle därefter 1,3 poäng per match. Men det räckte inte. Det var få som trodde att Rafa Benitez skulle stanna kvar i Newcastle, men Benitez skrev med löften om full kontroll över Newcastles transferbeslut på ett nytt kontrakt.
Det var ingen ljus stund vare sig för Newcastles ägare Mike Ashley eller för klubbens inflytelserike chefsscout Graham Carr. Dessa båda var arkitekterna bakom den transferpolicy som resulterat i två nedflyttningar från Premier League på sju år, och fem år av mediokritet däremellan. Det var knappast läge för dem att hålla annat än låg profil och lämna över rodret till Rafa Benitez.
Newcastle befann sig i svårigheter, nedflyttade till The Championship. Ändå var det som om solen började skina för Newcastles supportrar. Mike Ashleys choke hold på klubben var till synes till ända. Med Rafa Benitez som manager såg framtiden helt plötsligt ljus ut. Äntligen fanns en möjlighet att Newcastle skulle kunna uppnå klubbens potential också i resultat och i tabellen.
Benitez inledde ett idogt arbete att rensa ut mycket av det skrot som fanns kvar i spelartruppen efter åratal med en dysfunktionell transferpolicy. Tiotalet spelare såväl såldes som köptes till en nettovinst om £30m. Till Newcastle kom bland annat seriens skyttekung så här långt, Dwight Gayle, och en av seriens främsta offensiva mittfältare i Matt Ritchie.
Det var ett naturligt avsteg från Newcastles etablerade transferpolicy att enbart värva spelare under 25 år med höga återförsäljningsvärden. Benitez utgick istället från vad som skulle ge Newcastle bästa och bäst balanserade spelartrupp. Flera av hans viktigaste värvningar var över 25 år, vissa till och med runt 30-strecket. Men det gav också effekt.
Säsongen började förvisso hackigt för Newcastle som förlorade sina två första ligamatcher. Men det visade sig vara högst tillfälligt. Newcastle fann snabbt rytmen och trummade snabbt upp sig i tabelltoppen. Allt annat än omedelbar och automatisk uppflyttning för Newcastle har ända sedan dess sett fullständigt osannolik ut, och gör så fortfarande.
Det politiska snöväder som alltså dolde Mike Ashleys och Graham Carrs idéer och fick dem att hålla en låg och tillbakadragen profil har alltså efter att solen har strålat på Newcastle det senaste halvåret förbytts i töväder. Den kris deras transferpolicy försatt klubben i ser ut att vara löst. Därmed verkar det vara läge att gräva fram dessa idéer igen.
De senaste månaderna verkar därför Mike Ashley och Graham Carr ha snackat ihop sig. De vill återuppliva Newcastles gamla transferpolicy där endast spelare under 25 år värvas med höga återförsäljningsvärden. En högst påtaglig konsekvens av denna inställning är det blev plötsligt stopp i maskin under januarifönstret för Newcastle och Rafa Benitez. Ingen spelare värvades.
Det var inte riktigt vad Rafa Benitez hade förväntat sig. Enligt uppgift hade han blivit lovad att kunna värva spelare för £30m inför säsongen, och under sommaren gjorde han istället en nettovinst om £30m. Av dessa sammanlagt £60m investerades dock inte ett pund under januari. Benitez hade framför allt förväntat sig att Andros Townsend skulle värvas från Crystal Palace.
Townsend är däremot över 25 år gammal. Dessutom kan man i och för sig tänka sig att Mike Ashley inte precis blev överdrivet imponerad av Benitez vilja att omedelbart köpa tillbaka en spelare som han sålt så sent som i somras, och då förmodligen till ett högre pris. Kanske menade också Ashley att Newcastle hade en bra nog spelartrupp som det är.
Så kan så klart också vara fallet. För Rafa Benitez är det däremot både en fråga om ett brutet löfte och den mer allmänna frågan om var någonstans kontrollen över klubbens transferpolicy egentligen ligger. Den frågan ligger nämligen till grund för den betydligt större frågan om transferpolicyns själva syfte och vad Newcastle som klubb egentligen har för ambitionsnivå.
Det kan till synes låta oskyldigt med en transferpolicy att bara värva spelare under 25 år. Vad är så farligt med det kan tyckas? Rafa Benitez skulle svara att syftet med att göra värvningar för honom är att göra Newcastle som lag så bra som möjligt och med rätt balans, och att nämnd transferpolicy redan tidigare resulterat i en obalanserad och omotiverad spelartrupp.
Det finns också ett fundamentalt problem för en klubb som Newcastle att värva spelare uttryckligen med syfte att sälja dem vidare. Det innebär att klubben drivs som en mäklarfirma snarare än ett fotbollslag, spelare värvas som enskilda tillgångar snarare än som delar av ett lag. Syftet med verksamheten blir att göra ekonomisk vinst snarare än att nå sportslig framgång.
Det institutionaliserar på samma gång klubbens underordning och avsaknad av ambitionsnivå. Att sätta i system att vilja sälja vidare sina bästa spelare tyder på en ambitionsnivå som enbart handlar om att befinna sig i Premier League, inte att faktiskt åstadkomma något väl där. Det lag som vill hävda sig i Premier League måste ha som ambition att kunna behålla sina bästa spelare.
Att sälja spelare kommer naturligtvis av olika skäl vara nödvändigt för Newcastle oavsett, precis som för alla andra klubbar i Premier League, men det är en annan sak än att ha som policy och verksamhetsidé att spelare ska säljas vidare. Det speglar helt säkert inte den ambitionsnivå som Rafa Benitez har med Newcastle, och därom kommer också maktkampen att stå.
En maktkamp som borde skapa en del orosmoln på himlen för Newcastles supportrar. De har i själva verket att se fram emot en intensiv och spännande vårsäsong där Newcastle kommer kriga för att ta sig tillbaka till Premier League men där, även om Newcastle som verkar troligt lyckas med den uppgiften, de ändå kommer sitta där med den något besvärande frågeställningen:
Men sedan då?