Leicester ligger före Swansea i tabellen och har så gjort under hela säsongen med undantag för under dess allra första omgångar. Men det är Swansea som går in i dagens supermatch i bottenstriden med allt momentum. Med tre vinster på sina fem senaste matcher, lika många som under sina första 19 matcher, och med förlusterna mot Arsenal och Man City.
Symboliken ska alltså inte underskattas om Swansea lyckas besegra ett oerhört formsvagt Leicester hemma på Liberty Stadium och för första gången på länge passerar dem i tabellen. Dels skulle det fast förankra Leicester tillsammans med övriga lag i nedflyttningsstriden. Dels skulle det ge Swansea känslan att passera inte bara Leicester utan även Middlesbrough upp till femtonde plats.
Det vore naturligtvis kronan på en näst intill perfekt inledning för Paul Clement som Swanseas nye manager. Både han och Marco Silva har åtminstone delvis mot allmän förväntan kommit in och höjt både Swansea och Hull City och på så vis spetsat till nedflyttningsstriden betydligt mer än vad som såg ut att bli fallet för bara någon månad sedan.
Den stora skillnaden i Swansea är att laget nu spelar med en helt annan bestämdhet och målmedvetenhet. Tydligast syntes kanske det paradoxalt nog i en match som slutade med förlust, i förra omgången mot Man City. Swansea släppte in ett tidigt mål. I mer eller mindre alla tidigare matcher under säsongen hade det varit början på ett sammanbrott. Inte den här gången.
Paul Clement har mycket riktigt också utsetts till månadens manager i Premier League under januari. Han har fått flera spelare att växa. Fernando Llorente har hittat en ny dimension i sitt spel. Alfie Mawson har tagit stora steg som stabil och produktiv mittback. Januarivärvningarna Luciano Narsingh, Tom Carroll och Martin Olsson har även de gjort ett snabbt och positivt avtryck på laget.
Sammantaget har Swansea alltså fått en väldigt positiv effekt med sitt byte av manager. Deras andra för säsongen. Bättre sent än aldrig skulle man så klart kunna tycka men det väcker självklart ändå funderingen hur det nu hade sett ut för Swansea om de amerikanska ägarna tillsatt Paul Clement redan i oktober som var tänkt, snarare än att först föredra en landsman.
Med sina två managerbyten är Swansea på sitt sätt också den raka motbilden till dagens motståndare Leicester, som ju tidigare i veckan gav ett så kallat förtroendevotum till Claudio Ranieri, och alltså ser ut att, i alla fall för stunden, hålla fast vid honom som manager. Leicesters ägare har säkert tittat på Hull och Swansea och noterat den effekt de har fått genom sina managerbyten.
Men landat i en annan slutsats. En bidragande orsak är helt säkert att dagens match mot Swansea har legat så nära i matchkalendern. En match som Claudio Ranieri har pratat om som Leicesters viktigaste match även under Leicesters två senaste matcher, mot Man Utd och Derby County. Det har inte rått någon tvekan om vilken match det är som Leicester siktar på att vinna.
Och var det inte tydligt nog utifrån vad Ranieri valde att säga så blev det måhända övertydligt när Ranieri till veckans FA-cupomspel mot Derby County valde att rotera hela sin startelva. Tio spelare var helt utbytta när Leicester vann på hemmaplan med 3-1 efter förlängning. Hur klokt det var återstår att se, Derby County illustrerade igår massrotationens tvivelaktiga värde.
Swansea har en tydlig agenda för resten av den här säsongen. Att hålla sig kvar i Premier League. De har inga andra bekymmer, sorger och besvär. Inget återstående cupspel, inga europeiska åtaganden. Bara 14 ligamatcher på vilka de ska försöka ta sig upp ovanför nedflyttningsstrecket och hålla sig kvar där ovanför. Idag kan de lösa det första ledet i den ekvationen.
För Leicester är det desto besvärligare. De ska samtidigt med en ångestladdad nedflyttningsstrid hantera både FA-cupen och Champions League. Åtminstone under de närmaste veckorna. Med undantag för Middlesbrough som är kvar i FA-cupen är det bara Leicester av de sex klubbarna för närvarande indragna i nedflyttningsstriden som jobbar med dubbel dagordning.
I den utsträckning det bedöms som en stor fördel att slippa europeiskt cupspel i toppstriden så måste det bedömas som en desto större fördel i en nedflyttningsstrid. Även om det naturligtvis känns udda att ens behöva tänka i de termerna i en nedflyttningsstrid. Men sådan är nu ändå situationen i och med Leicesters tvära kast mellan mirakel och misär.
Swanseas egen säsong bär för all del även den en prägel av pendling mellan mirakel och misär. Den inleddes och fortsattes i en misär som såg ut att leda rakt ned i The Championship. Huruvida det ska betraktas som ett mirakel om Paul Clement lyckas hålla Swansea kvar i Premier League är kanske en öppen fråga, men scenförändringen efter årsskiftet framstår som smått mirakulös.
Den scenförändringen är Paul Clements förtjänst, som så här långt visar att Derbys sparkning av honom förra säsongen kan ha varit något förhastad. Swansea har något oväntat vunnit tre av sina första fem matcher med Clement, vilket har gett momentum i nedflyttningsstriden. Mot Leicester måste Swansea och Clement visa att de kan lyckas med vad som ofta är svårare.
Att vinna även när de förväntas vinna.