Ännu en förlust för Bournemouth. Det var i själva verket Bournemouths fjärde förlust på sex ligamatcher under 2017, vid sidan av två oavgjorda. En resultatrad som oroar sett till att Bournemouth löper allt större risk att snart se sig själva indragna i en nedflyttningsstrid de allra flesta under stora delar av hösten ansåg dem vara lite för bra för.
Det är kinkigt att vara alltför kritisk mot Eddie Howe. Det är trots allt han som har tagit Bournemouth från botten av League Two till Premier League. Man käftar liksom inte med en sådan meritförteckning. Men när nu Bournemouth ändå befinner sig i Premier League, och rimligtvis vill etablera sig där, finns viktiga skäl att inte bli överdrivet sentimental.
Det finns några managers i Premier League för närvarande som har uppnått någon slags status av untouchables, där att sparka dem eller byta ut dem på grund av deras tidigare meriter trotsar någon allmän uppfattning om moralisk anständighet. Arsene Wenger med sin obesegrade ligasäsong. Claudio Ranieri med bragden med Leicester. Eddie Howe med Bournemouth.
Att ge moralen plats i samtalet behöver inte vara fel. För en klubbledning med ansvar för klubben gäller dock att fatta de för klubben bästa besluten med blicken framåt. Wenger kan inte tillåtas somna in på sitt jobb för lång och trogen tjänst. Ranieri kan inte få vara kvar enbart som tack för kaffet. Howe måste visa sig ha verktygen och kunnandet att frodas i Premier League.
Har Eddie Howe det? Han och hans Bournemouth får naturligtvis ofta beröm för en positiv offensiv som ofta är småtrevlig att titta på. Desto mer oroande är däremot Bournemouths defensiva facit. Bara Swansea har släppt in fler mål än Bournemouth den här säsongen. Bara Aston Villa släppte in fler mål än Bournemouth förra säsongen.
Inte heller blir det bättre. Förra säsongen släppte Bournemouth in i snitt 1,76 mål per match. Hittills den här säsongen i snitt 1,96. Sammanlagt förra säsongen släppte Bournemouth in tre mål eller fler tolv gånger. Den här säsongen har Bournemouth släppt in tre mål eller fler lika många gånger efter enbart 25 omgångar. Försvaret är för vekt och för passivt.
De enda andra lag i Premier League som har släppt in så många mål så många gånger under en säsong är lag som blivit nedflyttade. Med drygt en och en halv säsong i Premier League har Bournemouth hittills lyckats undvika den nesan, men det kan inte hålla för jämnan. Redan nu börjar alltså nedflyttningsstrecket närma sig underifrån med obehaglig fart.
Bournemouths strategi mot Premier Leagues storklubbar är på något sätt talande. Vi såg något prov på den igår kväll mot Man City och vi såg tydliga prov på den mot Liverpool och Arsenal. Bournemouths enda chans, i och med att deras försvar är så svagt att de inte kan organisera en shutout, är att försöka vinna genom en shootout.
Det är en strategi som visade sig fungera mot både Liverpool och (halvt) mot Arsenal. Till största delen på grund av deras respektive defensiva brister, och delvis bristande koncentration offensivt. Den fungerade inte mot Man Utd som var kompetenta både defensivt och offensivt. Inte heller mot Man City som förvisso är defensivt öppna, men offensivt överlägsna.
Det är en strategi som har sina goda skäl. Det är Bournemouths bästa chans att plocka poäng från dessa matcher. Men det är samtidigt en strategi vars framgång hänger mer på motståndarnas svagheter än på det egna lagets styrkor. Bournemouth hade exempelvis aldrig vunnit mot Liverpool om inte Liverpool hade visat sig vara defensivt huvudlösa.
Det är strategi utan kontroll, mest en förhoppning om att mackan ska landa med den smöriga sidan uppåt. Samma brist på kontroll, oförmågan att kunna organisera en shutout, kostar också Bournemouth dyrbara poäng i matcher mot övriga klubbar i Premier League. Matcher som Bournemouth i ännu högre utsträckning borde kunna vinna men alltför sällan vinner.
Det kan inte hålla i längden. Min gamla teori att klyschan inte stämmer utan att det i själva verket är anfall som vinner engelska ligatitlar fick anses bekräftad för ett par veckor sedan. Den andra delen av den teorin är att det är försvar som håller klubbar kvar i Premier League. Mycket lite i form av empiri har framkommit som talar för att den delen av teorin bör förkastas.
Defensiv är inte riktigt på modet. Det har växt fram en felaktig föreställning att ett defensivt skickligt lag är detsamma som ett defensivt lag. Vilket naturligtvis inte behöver stämma, med mängder av exempel. Något har det kanske också blivit ett sätt för spelare och managers att dölja sitt lags brister, att etikettera defensiven som något negativt och betona sin positiva offensiva identitet.
Eddie Howe är en manager som gärna pratar om sådant som filosofi och identitet. Och det är förvisso inget fel alls med en filosofi som utgår från en offensiv spelidé. Men det vare sig behöver eller i längden kan stå i motsats till defensiv skicklighet. Hittills är det dock en mycket synlig motsats i Eddie Howes spelidé. Hans lag är offensivt på tydlig bekostnad av defensiven.
Den motsatsen behöver Eddie Howe lösa om han ska kunna motsvara sin egen reklambroschyr som the next big thing bland engelska tränare. Den motsatsen behöver Eddie Howe lösa om Bournemouth ska kunna fortsätta hålla sig kvar i Premier League, än hellre etablera sig där. Lyckas inte Eddie Howe med detta måste Bournemouth börja överväga någon som klarar av det.
Om nu inte Bournemouth anser Eddie Howe vara untouchable.