Manchester mot Frankrike. Den kombinationen kommer vi få vänja oss vid under de närmaste veckorna. Dels då Man City drabbar samman med Monaco i Champions League. Dels då mötet i Europa League mellan Man Utd och Saint Etienne som inleds redan ikväll. På det viset slumpade sig alltså lottningarna i det europeiska cupspelet.
Kanske ska vi för ovanlighetens skull inte utgå från att fransmännen bara ger upp? Både Monaco och Saint Etienne har tillräckligt mycket krut i baguetten för att ställa till med rejäla besvär för de engelska storklubbarna. Monaco leder naturligtvis för närvarande Ligue 1, men Saint Etienne ligger femma och jagar värsta konkurrenterna Lyon i hälarna för en av Europaplatserna.
Det är inget oproblematiskt spelschema som Man Utd och José Mourinho har att brottas med. De är den enda engelska klubben som fortfarande har spel på fyra fronter. Hur sker balansen och prioriteringen mellan dessa fronter? Det går inte att slänga bort Europa League, då den potentiellt kan erbjuda en plats i Champions League, men det går inte heller att lägga allt krut där.
I det läget gäller det att se möjligheterna. Man Utd har trots allt en bred och bra spelartrupp, dags att använda sig av den. Ligan är en given närvaro under säsongen. Att ta sig långt i cuperna är och måste ses som något fundamentalt positivt. Dessutom hänger prestationerna ihop. Exemplen är många där svaga cupinsatser översätts i försämrad ligaprestation.
Det är därför minst sagt frustrerande att tvingas lyssna på José Mourinho prata om hur svårt och jobbigt spelschemat är. Det kanske det är, men det finns knappast något positivt värde med att prata högt om det. Dels ger det en gnagande känsla att han helst hade sluppit i alla fall någon match. Dels ger det ett intryck av att han vill hedga sina bets – om det skulle gå illa.
Ingen tuff uppgift har någonsin blivit lättare av att man först ojat sig över hur jobbig den är. Tvärtom. Vill José Mourinho att spelarna ska visa glädje på planen så måste han i sin tur ge dem en anledning att känna glädje. Nu är han förvisso något av en buttersmurf som personlighet, så man ska inte alltid läsa in djävulskap i allt han säger eller hur han säger det.
I sina tidigare stadier är Europa League något av ett chicken race. Gruppspelet är ren transportsträcka, med slutspelet blir det skarpt läge. Egentligen är det däremot först vid kvartsfinalerna som det börjar bli lönt att verkligen satsa fullt ut på Europa League. Guldet vid regnbågens slut är då närmare. Innan dess gäller konsten att vara bara precis tillräckligt bra för att inte åka ur.
Den balansgången måste nu Man Utd vandra under de närmaste veckorna och de en eller två snabba slutspelsomgångarna som utgör sextondel och åttondel i Europa League. De har en viss fördel av att sextondelen omgärdas av inhemska cupmatcher. Man Utd har till och med fått lite draghjälp av UEFA och får spela sitt returmöte mot Saint Etienne på onsdag nästa vecka.
Det formella skälet till den draghjälpen torde vara att Man Utd har att spela cupfinal söndagen efteråt. Den cyniske tänker kanske att UEFA så gärna vill ha kvar Man Utd i Europa League att de för allt i världen vill undvika att Man Utd roterar bort turneringen helt. En Ligacupfinal i handen byter man naturligvis inte bort mot Europa League. Inte i det här läget.
(För inte tusan var UEFA så vänliga att ge Tottenham samma fördel för två år sedan, när de skulle spela sextondel mot Fiorentina och tre dagar senare Ligacupfinal mot Chelsea.)
Ändå gör nog Man Utd klokast i att försöka skaffa sig ett så bra utgångsläge som möjligt från Old Trafford inför returen. Inte bara för att lätta på trycket inför ett returmöte några dagar inför en cupfinal. Men också för att Man Utds bortafacit i europeiskt cupspel under senare år är rent bedrövligt. De höll i själva verket på att missa slutspelet efter två bortaförluster i gruppen.
Samtidigt har José Mourinho en krånglig balansgång framför sig just de här dagarna. Han vill nog ställa ut ett riktigt starkt lag ikväll. Samtidigt måste han hålla höjd inför en tuff bortamatch i FA-cupen på söndag, det regionala derbyt mot Blackburn. En match han självklart inte vill förlora, men heller inte spela oavgjort eftersom det då blir omspel och ännu en match.
Läget måste gillas! Europa League känns trots allt lite speciellt. Det är så klart ofrånkomligt att koppla samman en vinst där med Champions League. Men faktum är att det också är en turnering i sig väl värd att vinna. Det är om inte annat en turnering som Man Utd faktiskt aldrig lyckats vinna, av antingen det ena eller det andra skälet. En märklig lucka i titelskåpet.
Europa League är helt enkelt en pot worth winning. Det är så Man Utd måste se på turneringen, och på chansen till europeiska cupkvällar under våren, och hitta glädjen i detta. Där det finns glädje i matchandet så blir inte spelschemat längre ett lika stort problem. Europa League må orsaka en del praktiska problem, men är en stor möjlighet.
Det är dags för Man Utd och för José Mourinho att reservationslöst börja se det på det sättet. För vem vet, det är ju inte precis omöjligt att Man Utd och Europa League kommer att återse varandra igen.