Hur i hela friden ska Leicester kunna vinna mot Sevilla? Sevilla som efter att ha imponerat under så många säsonger i rad i europeiskt cupspel den här säsongen har följt upp detta med att imponera även i La Liga. Leicester som å sin sida aldrig förut har spelat i Champions League och vars säsong i Premier League mest av allt liknar en bilolycka.
Lukten av bränt gummi i luften, rykande och förvridna bildelar som manglats in i varandra på ett onaturligt sätt, fastklämda och utslängda människokroppar, brandmän och sjukvårdare i försök att få kontroll över situationen, en passerande och avstannande ström av människor som vill titta bort av obehag men är oförmögna att titta bort.
En på många sätt träffande liknelse över Leicesters säsong. Redan när lottningen av Champions Leagues slutspel gjordes i december var det uppenbart att Leicester var att betrakta som underdogs mot Sevilla, att det vore något av en skräll om de vann. Leicester säsong har därefter gått från usel till direkt katastrofal. En vinst mot Sevilla vore nu chockerande.
Leicester har inte vunnit en enda ligamatch sedan årsskiftet. De har inte ens lyckats göra ett enda mål. Leicester har sladdat över till fel vägfil och befinner sig på rak och blixtsnabb kollisionskurs med nedflyttningsstrecket. Helt nyligen har Leicester åkt ut FA-cupen mot League One-klubben Millwall. Med en man mer på planen under halva matchen.
Leicesters ljuspunkt den här säsongen har varit Champions League. Att ta sina första steg i turneringen är aldrig lätt men Leicester tog sig ändå redan på sitt första försök vidare ur gruppen och tog sig till slutspel. Men något av Leicesters kvarvarande magi i den turneringen dog kanske också när Claudio Ranieris massroterade startelva blev hackade och styckade i småbitar av Porto.
Hur kan då Leicester vinna mot Sevilla? Vi vet att det finns mängder av skäl varför Sevilla bör och kan vinna mot Leicester. Men det är ju inte Leicesters och Claudio Ranieris uppgift att tänka på dem ikväll, utan istället måste de leta efter de halmstrån som de ändå kan klamra sig fast vid. Taktiskt, tekniskt, psykologiskt – vilka punkter ingår i Ranieris lagprat ikväll?
Champions League. Visst, det var knappast någon snygg avslutning av gruppspelet som Leicester svarade för mot Porto, men då var de å andra sidan redan klara för slutspel som gruppvinnare. Champions League har varit en slags ventil för Leicester den här säsongen, det är där de har svarat för sina främsta insatser. Vad man än anser om att det är på det viset så har Leicesters stjärnspelare svarat för sina bästa matcher där. Visst kan det vara så att spelarna är lite mer på tårna, lite mer hungriga i Champions League. Kanske är det också lite psykologiskt, att Leicester inte har samma press på sig som de har haft i ligaspelet. Leicester har kunnat spela med glädje i Champions League, det är viktigt för Claudio Ranieri att få fram denna glädje.
Måste inte vinna. Att vinna fotbollsmatcher har varit riktigt besvärligt för Leicester under mest hela säsongen, men i synnerhet efter årsskiftet. Det märks hur Leicesterspelarna mer eller mindre slår knut på sig själva i viljan att vinna. Men här har vi en match som Leicester i själva verket inte behöver vinna, att bara spela oavgjort vore ett strålande resultat. Det är till och med helt acceptabelt att ta en förlust så länge siffrorna inte tillåts rulla iväg. För Leicester räcker det att bara hålla mötet levande till hemmareturen. Det kan ge matchen en annan dynamik som passar Leicester bättre för närvarande. Det sätter också ett litet hårdare tryck på Sevilla.
Pressen på Sevilla. Med tre raka Europa League-segrar så vore det naturligtvis oerhört fånigt att säga något annat än att Sevilla har mängder av rutin från europeiskt cupspel. Men just i Champions League har de knappast någon större erfarenhet av att spela på den här nivån. Det är med andra ord i alla fall till viss del något nytt också för dem. Inte minst finns det en press på dem att de förväntas vinna och gå vidare i Champions League. Den typen av press kan leda till misstag och felaktiga beslut på planen som Leicester bör ha möjlighet att kunna utnyttja.
En för alla, alla för en. En stor del av gruppdynamiken i Leicester förra säsongen byggde på att de var sådana tydliga underdogs, räven som slogs mot den stora elaka vargflocken. Den gruppdynamiken har inte riktigt funnits på samma sätt den här säsongen. Alla vet naturligtvis att Leicester inte har samma förutsättningar som superklubbarna, men i bakhuvudet finns ändå en uppfattning hos de allra flesta att Leicester trots allt är regerande mästare, och det blir en helt annan sak. Men i Champions League är de fortfarande rejäla underdogs, inte minst mot ett av La Ligas allra mest framstående fotbollslag, och därmed finns det här ett utrymme för Leicesters gamla gruppdynamik.
Fart och furiöst. Mot slutet av bollinnehavets tidevarv så gav Leicester prov på och nådde framgång med den totalt motsatta spelmodellen. Det var med en rakhet i spelet och med en hiskelig fart i omställning från ett djupt välorganiserat försvar till målinriktade anfall som Leicester vände upp och ned på fotbollsbegreppen samtidigt som diverse managergenier kliade sig i skallen. Deras spelidé har i stor utsträckning lästs av i Premier League, men i Champions League har den burit frukt och kan fortsätta göra det. Sevilla är ett mycket bra fotbollslag men rent taktiskt har de ett spel liknande det som Leicester lyckades exploatera många gånger förra säsongen. Det kan bli en matchbild som Leicester helt plötsligt känner igen med glädje.