Sam Allardyce har gjort sig känd som en manager som innebär en garanti att undvika nedflyttning. Det är ett rykte som grundas på att han aldrig har åkt ur Premier League. På hans innehållsförteckning står stämplat med stora, röda bokstäver: ”Open only in case of emergency!” Han har vid upprepade tillfällen och i tur och ordning lyckats hålla Bolton, Blackburn, West Ham och Sunderland kvar i Premier League.
Av alla klubbar att misslyckas med – ska Sam Allardyce då verkligen misslyckas med Crystal Palace? En klubb som många anser har den spelare för spelare bästa spelartruppen utanför de sex superklubbarna, som anses kunna vara kapabla att utmana om platserna på den övre halvan, om Europa. Men som av skäl som inte är helt lätta att förklara ändå dyker upp i nedflyttningsstriden säsong efter säsong.
Sam Allardyces första tid i Crystal Palace tyder inte på bättre. Han tog över Crystal Palace strax innan julhelgen. Crystal Palace har sedan dess spelat åtta ligamatcher, förlorat sex av dem och vunnit en enda. Ett Crystal Palace som då befann sig på sjuttonde plats strax ovanför nedflyttningsstrecket befinner sig nu näst sist i tabellen, med två poäng upp till strecket, och en formkurva som pekar spikrakt nedåt.
Hans första tid i Crystal Palace har gått så illa att en allvarlig frågeställning är om Sam Allardyce på något sätt har tappat sin mojo i samband med att han i höstas under nesliga former fick sparken från sitt drömjobb som Englands förbundskapten. Som om någon del av hans aura och självförtroende gick förlorad, eller möjligen hans auktoritet bland spelarna, eller att han själv helt enkelt inte längre kan uppbåda och utstråla samma glädje och motivation.
Nu kan det vara lätt att dra för stora och för snabba slutsatser av en begränsad tidsperiod. Sam Allardyce hade naturligtvis svaga perioder med långa sviter av dåliga resultat också i Sunderland och i sina tidigare klubbar. Det vände då och kan naturligtvis även vända i Crystal Palace. Det är ändå oroväckande hur den rädsla och misstagsbenägenhet som Crystal Palace har visat upp hela säsongen inte har påverkats det minsta av managerbytet.
Den rädslan är paradoxalt nog allra mest framträdande för Crystal Palace hemma på Selhurst Park. Paradoxalt eftersom det allmänt anses som en av Premier Leagues mest atmosfäriska hemmaarenor, med hög ljudnivå och ett positivt förhållningssätt till laget. Ändå har Crystal Palace under de senaste fyra säsongerna regelbundet varit ett av Premier Leagues svagaste hemmalag, med 22 vinster och 37 förluster på totalt 69 hemmamatcher.
https://www.theguardian.com/football/the-agony-and-the-ecstasy/2017/feb/22/crystal-palace-fan-premier-league-sam-allardyce
Det mönstret återkommer den här säsongen i förvärrat format då Crystal Palace har förlorat nio av hittills tolv hemmamatcher. Sam Allardyce har inte på något sätt lyckats bryta mönstret. Nu har förvisso Crystal Palace bara spelat tre av hans åtta ligamatcher på hemmaplan, men samtidigt också förlorat dem allihopa. De enda poäng Crystal Palace har tagit under Sam Allardyce, mot Watford och Bournemouth, har kommit på bortaplan.
Det är ett mönster som Crystal Palace naturligtvis inte har råd att låta fortsätta på samma vis. Särskilt som det är ett hemmafacit som även börjar få de annars väldigt lojala hemmasupportrarna att tappa humöret. Deras frustration har börjat ta både verbala och fysiska former mot spelarna som de anser inte gör skäl för tröjan. Det hela har tvingat Steve Parish, Crystal Palaces ordförande, att mer eller mindre skälla ut sin egen spelartrupp.
Vad som självfallet har orsakat mest skada med dessa svaga insatser hemma på Selhurst Park är att två av förlusterna har kommit mot Swansea och Sunderland, två klubbar som Crystal Palace slåss med i nedflyttningsstriden och som de rimligtvis hoppas kunna hålla bakom sig. I synnerhet debaclet mot Sunderland, där Crystal Palace föll sönder och samman under en katastrofal första halvlek, väckte ont blod och gav en känsla av fritt fall.
Sam Allardyces förmåga att hålla sina lag kvar i Premier League är baserad på två enkla parametrar: Att inte förlora fotbollsmatcher, samt att inte släppa in mål. Det ena ger så klart det andra. När Allardyce förra säsongen höll kvar Sunderland förlorade de bara två av sina sista fjorton matcher. Hittills har Crystal Palace alltså förlorat sex av Allardyces åtta ligamatcher, och bara hållit nollan i en enda av dessa matcher.
Med ett sådant facit kan inte Sam Allardyce längre erbjuda någon garanti mot nedflyttning. Det måste åtgärdas. Vad som också måste åtgärdas, och här är det inte lätt att säga vad som är hönan respektive ägget, är Crystal Palaces benägenhet att släppa in sena och avgörande mål, mot Everton, mot Swansea med flera, nio insläppta mål de sista tio minutrarna som kostat Crystal Palace nio poäng. En produkt av osäkerhet som producerar ännu mer osäkerhet.
Två av förlusterna hemma på Selhurst Park har alltså kommit mot två direkta nedflyttningskonkurrenter. Idag spelar Crystal Palace och Sam Allardyce sin tredje match hemma mot Selhurst Park mot en direkt nedflyttningskonkurrent, Middlesbrough. Onekligen en match som Crystal Palace av en mängd olika skäl behöver vinna, och definitivt inte har råd att förlora. Tredje gången gillt för Sam Allardyce eller slår rädslan och osäkerheten till en tredje gång?
Tiden talar på många sätt emot Sam Allardyce. Dels har han kortare tid på sig att vända skeppet med Crystal Palace än vad han hade med Sunderland. Dels avslutar Crystal Palace säsongen med sina tre sista bortamatcher mot Liverpool, Man City och Man Utd, och gjorde nog alltså klokast i att ha nått trygg mark till dess. Sam Allardyce har inte råd att låta tiden läka alla sår, han måste kort och gott sätta Crystal Palace i chockterapi.
Det har Allardyce utifrån januarifönstret också bestämt sig för att göra. Crystal Palace var den klubb i Premier League som spenderade mest av alla i januari och fyra nya spelare hämtades in. Mamadou Sakho på lån från Liverpool, Luka Milivojevic från Olympiakos, Jeffrey Schlupp från Leicester och Patrick van Aanholt från Sunderland. De båda sista med lyckad erfarenheter från tidigare säsongers nedflyttningsstrider. Dessa fyra spelare måste göra avtryck.
Sparkad efter några månader från sitt drömjobb som Big Boss i England. Att direkt därefter bli av med sin allra stoltaste egenskap, den punkt på meritförteckningen som alltid garanterat honom ett jobb, att alltid hålla sina lag kvar i Premier League. Det hela har artat sig till något av en mardrömssäsong för Sam Allardyce. Kommer han lyckas dra både sig själv och Crystal Palace bort från katastrofens rand?
Dagens match mot Middlesbrough kommer inte kunna ge något svar på den frågan. Men kanske kan den ge en ledtråd.
:::
Samtidigt som Premier League rullar vidare så har vi en glödhet helg i The Championship framför oss.
Dagens tidiga match, dessutom innan Premier League-matcherna drar igång, är Yorkshire-derbyt tillika toppmötet mellan Leeds och Sheffield Wednesday. Det kommer koka på Elland Road. Båda lagen behöver vinna för att inte helt tappa kontakten med de automatiska uppflyttningsplatserna, men även för att hålla ett jagande Fulham bakom sig.
Det är däremot inte dagens enda Yorkshire-derby. Några timmar senare drabbar Barnsley samman med Huddersfield i ännu ett möte mellan två lag högt upp i tabellen. För Huddersfield handlar det om att jaga Newcastle och Brighton ovanför dem. För Barnsley att inte ramla för långt ifrån playoff-platserna.
Kvällsmatchen är ännu ett toppmöte, mellan Brighton och Reading. Brighton vill befästa sin plats i toppen av tabellen men bakom dem jagar bland andra just Reading som fortfarande har ett gott hopp om att kunna nypa en automatisk uppflyttningsplats. Väldigt värdefulla tre poäng för båda lagen.
Den tidiga söndagsmatchen går inte av för hackor den heller. Ett East Anglia-derby mellan Norwich och Ipswich på Carrow Road. En otroligt betydelsefull match för framför allt Norwich som fortfarande har förhoppningar om att kunna jaga till sig en playoff-plats. Men Ipswich har satt käppar i hjulen för flera topplag på sistone.
Det är en fantastisk liga.