Avbytarbänken:
Victor Valdes, Middlesbrough
Michael Keane, Burnley
Joel Ward, Crystal Palace
Jake Livermore, West Brom
Christian Eriksen, Tottenham
Wilfried Zaha, Crystal Palace
Jamie Vardy, Leicester
:::
OMGÅNGENS VINNARE
Crystal Palace. Efter att ha förlorat de båda tidigare nedflyttningsmatcherna hemma på Selhurst Park mot Swansea och Sunderland så var det mer eller mindre nödvändigt för Crystal Palace att vinna mot Middlesbrough. Och vann gjorde de. Tre väldigt viktiga poäng för Crystal Palace i tabellen och en otroligt viktig seger för lagmoralen.
Everton. Det är ett riktigt intressant fotbollslag som Ronald Koeman är på väg att sätta ihop i Everton. Det var kanske inte den helt mest självklara inledningen på säsongen men vad säsongen har lidit har Koemans satsning på yngre spelare börjat ge resultat. Även värvningarna har visat sig mycket bra. Att det samtidigt blev klart att chanserna till europeiskt cupspel ökade rejält i helgen bidrar till en lyckad omgång för Everton.
Leicester. Det är svårt att säga om man ska berömma Leicesters spelare för att ha producerat en riktigt bra insats i ett tufft läge, eller om man ska fördöma dem för att inte ha kunnat prestera något liknande tidigare. Hur som helst får man konstatera i alla fall på kort sikt att beslutet att sparka Claudio Ranieri fick vad vi får förmoda var avsedd effekt. Det var back till basics för Leicester som drog fram alla de gamla hitsen.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES
Stoke. Tottenham är onekligen inte Stokes favoritmotståndare. De tre senaste matcherna har nu i själva verket slutat med 0-4-förluster. Den här matchen var över innan den knappt hunnit börja. Utan att förminska Tottenhams anfallsspel så får man konstatera att Stokes försvarsspel lämnade mycket övrigt att önska, i vad som för Stoke såg ut som ett återfall till lagets besvär under säsongens inledningsskede.
:::
OMGÅNGENS MANAGER
Tony Pulis. Man måste imponeras av vad Pulis har lyckats uppnå med West Brom, som har etablerat West Brom på tabellens övre halva och börjar se ut att ha allt bättre chanser att faktiskt ta sig till Europa League. Vad som krävs är att något av lagen ovanför dem i tabellen vinner FA-cupen, vilket det väl finns minst sagt goda chanser för. West Brom nådde dessutom den magiska 40-poängsgränsen i helgen, vilket är det tidigaste som något av Tony Pulis lag någonsin har klarat. Förhoppningsvis innebär inte det att West Brom börjar slappna av utan fortsätter trumma på.
OMGÅNGENS MÅL
Harry Kane, Tottenham 2-0, Stoke (h). Teknik, akrobatik, fart, placering. Harry Kanes andra mål mot Stoke hade mer eller mindre allt som går att kräva av ett mål av det här slaget. Det var dessutom målet som i allt väsentligt kväste motståndet och stängde matchen.
:::
TRE PUNKTER
Fabregas. Det pratades om Cesc Fabregas inför säsongen mer eller mindre som vore han slut som spelare. Han hade också svårt att slå sig in i Antonio Contes nya Chelsea. Sakta men säkert har han dock jobbat sig tillbaka. När Fabregas spelade mot Swansea istället för Nemanja Matic så var det nog inte enbart en tillfällighet, utan ett tidens tecken. Fabregas ger Chelsea något de annars saknar. Fabregas är outstanding i passningsspelet i Premier League på så vis att han är den som lyckas med flest passningar samtidigt som han också levererar passningar med hög svårighetsgrad. En väldigt viktig egenskap att ha som mittfältare i ett topplag.
Gabbiadini. Det har sagts från lite olika håll att det är svårt att hitta riktiga anfallare nu för tiden. Inte minst har det kanske märkts i Premier League där många anfallare har haft svårt att hävda sig mot alltmer välorganiserade försvar. Men Manolo Gabbiadini motsäger denna bild. Kanske är det inte någon tillfällighet att en sådan anfallare återfanns i Serie A, den liga i världen kanske mest känd för taktisk smartness. Och är det något Premier League behöver nu mer än kanske någon gång tidigare så är det anfallare med taktisk smartness, så kanske gjorde fler klubbar det klokt att vittja Serie A:s anfallarbestånd.
Forster. Fraser Forster har under några år ansetts som en av Englands allra bästa och mest lovande målvakter. Inte utan anledning så klart, men ändå något märkligt när man tar med i beaktningen att Forster har en benägenhet att släppa in betydligt fler mål än han borde på chanser rakt framifrån. Hur han släpper in Zlatan Ibrahimovics frisparksmål i Ligacupfinalen är ett mycket tydligt exempel på varför. Frisparken kommer långt utifrån, det är hyfsat fri sikt, och skottet kommer inte intill stolpen. Forster bör ta den bollen men gör det ändå inte. Anledningen är ett svagt fotarbete. Framför allt Forsters benägenhet att göra ett litet skutt innan han börjar röra fötterna och slänga sig gör att han tappar värdefull tid vilket översätts i tappade centimetrar och därmed fler insläppta mål.
:::
FÖR ÖVRIGT
Det är ändå lite lustigt hur det så ofta är vissa fans till storklubbar som knappt aldrig vinner som envisas med att säga att vissa titlar inte är värda att vinna.
Idrissa Gana Gueye, Morgan Schneiderlin och Tom Davies – väldigt spännande mittfältstrio i Everton.
Liverpool var tillbaka från sitt improviserade vinteruppehåll – eller var de?
Till sist visade det sig ändå att Leicesters fans var mer lojala med klubben än vad de var med sin manager. Som sig bör!