Det är lätt att vara cynisk när det kommer till Chelsea och managers. Det är svårt att vara något annat med en klubb som har gjort tio managerbyten bara under de senaste tio åren, som har haft två olika perioder med två av dessa managers, och dessutom gett några sparken under till synes både förhastade och förnedrande former.
Inte för att det inte har varit framgångsrikt. Under samma tidsperiod är det bara en enda engelsk klubb som skulle kunna göra anspråk på att ha varit mer framgångsrika. Det är inte precis ett dåligt facit för Chelseas modell men de jämförs så klart något orättvist med Alex Fergusons Man Utd, vilket kanske är att jämföra med undantaget snarare än regeln.
Det är naturligtvis också frestande att anta att Chelseas historik med sina managers avslöjar hur de kommer behandla dem fortsättningsvis. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta som uttrycket lyder. Det är också ett vanligt kognitivt bias att utgå från att saker kommer vara i framtiden som de är nu eller har varit i dåtid. Men det kan leda tankarna fel.
Vilket känns som fallet för närvarande. Några av de mer absurda ryktena som har snurrat runt den senaste veckan är att Antonio Conte skulle vara på väg till Inter. Varför Conte skulle vara intresserad av att göra ett sådant byte framgår naturligtvis inte, det gör det aldrig med sådana här rykten. Men givet Chelseas historik ges ändå ryktena någon slags upplevd trovärdighet.
Det bortser från att Chelsea i själva verket har sökt efter en större stabilitet på tränarposten egentligen under de senaste tre-fyra åren. Det var vad de försökte uppnå med att återanställa José Mourinho. Det slutade inte som det var tänkt, trots att Mourinho var i Chelsea i två och en halv säsong, men sådant händer utan att det förändrar vad som var själva grundtanken.
Antonio Conte är inte det elfte exemplaret i Chelseas slit- och slängkultur. Han är något förenklat det tredje försöket av Chelsea att skapa något mer stabilt och hållbart. Andre Villas-Boas var det första försöket som misslyckades för att han försökte förnya ett lag som inte var redo att förnyas. José Mourinho var det andra försöket som kanske snarare gick ut på att blicka bakåt än framåt.
Blir det tredje gången gillt med Antonio Conte? Mycket talar för detta. Dels gör han så klart succé redan under sin första säsong i klubben vilket bör ge honom en stark ställning och bra plattform för framtiden. Dels är Conte i någon mening syntesen av de två tidigare försöken. Han är ett tydligt försök att titta framåt snarare än bakåt, samtidigt som Chelsea nu är mer redo för förnyelse.
Framför allt är det dock två saker som talar starkt för att Antonio Conte kan komma att bli långvarig i Chelsea, i alla fall med en modern måttstock, kanske inte långvarig jämfört med Arsene Wenger och Alex Ferguson, men det blir å andra sidan ingen:
För det första har Antonio Conte satt ett taktiskt system i spel i Chelsea som kommer fungera utmärkt i både ligaspel och i europeiskt cupspel. Det är ett system som bygger på defensiv styrka med ett anfallsspel baserat på fart och kreativitet. Det är ett taktiskt system som gör Chelsea svåra att besegra och ger dem en hög lägstanivå i sina prestationer. Det är också ett system med tydliga taktiska roller vilket gör rotation mindre besvärligt och mer effektivt.
För det andra har Antonio Conte format en stark och positiv relation till spelartruppen, utan att för den sakens skull kompromissa med sin egen auktoritet gentemot spelarna. En relation är så klart på många sätt en färskvara men han har också fått Chelseas stjärnspelare på sin sida genom att ge dem kreativ frihet i anfallsspelet och ett tydligare onus än tidigare att fortsätta spela en attackerande fotboll också i överläge.
Båda dessa punkter ger Antonio Conte en stark ställning hos de tre grupper av intressenter som rimligtvis påverkar hans position i klubben – styrelsen med ägaren i förgrunden, spelartruppen samt supportrarna. En position han även har möjlighet att stärka ytterligare genom att göra vad Chelsea i sin moderna historia aldrig har lyckats med, att ge sina unga spelare chansen.
Grunden för Antonio Contes position i Chelsea kommer som alltid och som för alla managers vara resultaten. Här finns däremot alla skäl i världen att känna optimism för Chelsea. De går in till kvällens derby mot West Ham med ett dominant försprång i Premier League-tabellen. De kommer gå in till nästa säsong i Premier League och Champions League med en mycket stark ställning.
Och med Antonio Conte.