Vi lever i en tid där klubbägare blir alltmer materialistiska. Den ofrånkomliga effekten av den stora mängd pengar som nu finns inom den engelska och europeiska fotbollen. Vi ser det i ägare som struntar fullständigt i cupdrömmar i utbyte mot någon eller några betydelselösa tabellplaceringar. Vi ser det i ägare som inte rör en fena eller höjer ett ögonbryn så länge en storklubb fortsätter håva in Champions League-intäkter.
Därför är det ändå lite uppfriskande när Stokes ägare och ordförande Peter Coates för någon vecka sedan höjde rösten i missnöje sedan Stoke för andra gången den här säsongen blivit överkörda av Tottenham. Den typen av högröstad kritik är inte helt vanlig från engelska klubbägare men därför fick den kanske också desto tydligare effekt. Kanske var det i själva verket ett uttryck för konstruktivt ledarskap.
Peter Coates har vid flera tillfällen vädrat sin uppfattning att Stoke för tillfället har den starkaste spelartruppen i klubbens historia. Det är svårt att ha några större invändningar mot den bedömningen. Men med den uppfattningen följer naturligtvis förväntningar. Dessa förväntningar går inte ut på att bli överkörda av lagen på tabellens övre halva, som hänt för ofta den här säsongen. De går istället ut på att utmana om europeiska cupplatser.
Det går inte att vara alltför kritisk mot den utveckling som Stoke har haft under Mark Hughes som manager. Tre raka niondeplatser i ligan kan förvisso ses på två sätt. Dels som att Stoke faktiskt aldrig har slutat högre upp i tabellen i modern tid. Dels som att Stoke i viss mening verkar ha fastnat och stagnerat på den nivån. Inför kvällens tuffa bortamatch mot Man City återfinner vi mycket riktigt Stoke på just nionde plats i tabellen.
Men det går kanske ändå att förvänta sig mer av Stoke. Det finns många importer i Stoke som kostade en hel del i transfersumma och som kostar sin runda summa i lön. Samtidigt är det flera av dem som inte riktigt presterar eller får det genomslag som förväntas. Gianelli Imbula har varit mer eller mindre misslyckad. Xherdan Shaqiri blandar och ger. Wilfried Bony har varit en stor besvikelse både på och vid sidan av planen.
Bojan Krkic har redan lämnat Stoke. Flera andra spelare ryktas redan vara på väg bort från Stoke till sommaren. Det är helt säkert en kombination av två omständigheter. För det första att Stokes styrelse inte är intresserade att ha högavlönade spelare i klubben som inte presterar och lyfter laget. För det andra att det kan vara svårt att som fastkört mittenlag behålla utländska spelare av en viss kaliber.
Där finns naturligtvis även ljuspunkter. Joe Allen har blivit en succé på Stokes mittfält. Marko Arnautovic hade en tuff säsongsinledning men visar att han alltjämt är en mycket skicklig spelare. Stoke lyckades till sist värva Saido Berahino som trots allt som hänt honom är en talangfull anfallare, en spelartyp som Stoke desperat behöver. I Ramadan Sobhi verkar Stoke ha hittat en offensiv yttermittfältare av mycket högt snitt.
Det är alltså blandad kompott för Mark Hughes. På fotbollsplanen där Stoke å ena sidan har gått fram som en ångvält mot klubbarna på tabellens nedre halva men blivit överkörda av klubbarna ovanför dem i tabellen. I tabellen där Stoke förvisso vårdar sin niondeplats utan att för den sakens skull ge intryck av att gå framåt eller röra sig uppåt. På transfermarknaden där spännande fynd varvas med dyrbara missbedömningar.
Kritiken från Peter Coates är en tydlig signal att han förväntar sig mer från Mark Hughes än vad han hittills har sett. Kritiken visar däremot i sig även att Coates helt säkert kommer ge Hughes en möjlighet att demonstrera att han kan ta den till sig och lyfta Stoke vidare. Kritiken hade varit överflödig om Coates hade planerat för ett managerbyte. Men Mark Hughes kommer vara den som även nästa säsong försöker ta Stoke vidare.
Det är ändå en uppfriskande känsla att hitta en klubb i mitten av Premier League, i dess ingenmansland, där dess ägare och ledning faktiskt inte är nöjda med situationen. Som inte är nöjda bara med att slippa den spänning som finns i en nedflyttningsstrid utan aktivt söker spänningen i jakten på europeiska cupplatser. Som inte är nöjda med menlösa uttåg ur de båda cuperna, utan hoppas på cupframgångar.
Det finns ambitioner i Stoke. Det kanske inte hjälper dem just ikväll borta mot Man City men det kan definitivt inte vara till skada för dem heller. Däremot är det på längre sikt en värdefull tillgång för Stoke som klubb. Vi har sett många exempel i engelsk fotboll under senare år, både ovanför och nedanför Stoke i tabellen, på hur en brist på ambition kan leda till kulturell förlamning och många gånger ett ras nedåt i tabellen och seriesystemet.
Stoke måste bara bli bättre på att hitta spelare som motsvarar och omfamnar dessa ambitioner. Stokes facit så här långt har varken varit väldigt bra eller väldigt dåligt. Men deras medelmåttighet i det här avseendet begränsar dem till medelmåttighet också i ligatabellen.