Det har pratats mycket om Sunderlands överlevnadsinstinkt. Sunderlands spelare, bland dem Sebastian Larsson, har pumpat upp sig själva med hur deras motståndare i botten av Premier League-tabellen räds Sunderlands erfarenhet av nedflyttningsstrider och förmåga att komma ur dem med skinnet i behåll. Vi har gjort det förr, går resonemanget, alltså gör vi det igen!
Kanske är det i huvudsak sig själva de försöker övertyga. För mycket lite tyder egentligen på att någon oroas eller än mindre räds Sunderlands närvaro där nere i Premier Leagues nedflyttningsstrid. Det är dessutom väldigt lite av den där så kallade överlevnadsinstinkten som faktiskt syns när Sunderland spelar fotboll. Vad som snarare märks är en känsla av uppgivenhet.
Mars är annars månaden då Sunderland normalt sett börjar röra på sig i botten av tabellen. Normalt sett eftersom mars har varit månaden då Sunderland har tagit för vana att mer eller mindre i panik byta manager. Något sådant managerbyte verkar däremot inte vara nära förestående den här säsongen och några marsianska livstecken syns heller inte till.
Stadium of Light var för inte så länge sedan en av de tuffare arenorna att åka till som bortalag. Stämningen kunde bli både tät och elektrisk i en symbios mellan spelare och publik. Sunderland var kanske aldrig något av de bättre lagen men ändå en hotfull motståndare på hemmaplan. Att spela på Stadium of Light är inte längre hotfullt, symbiosen finns där inte längre.
Ellis Short fick den manager han ville ha inför säsongen när han till sist lyckades anställa David Moyes. Vilket verkade som ett inspirerat val sedan Sam Allardyce pocherats av England. Men fick David Moyes den klubb och den ägare han hade trott och hoppats på? Inget tyder på detta. Kort efter anställningen lät Short meddela att inga pengar fanns och att han planerar sälja klubben.
David Moyes tog alltså över ett redan mycket svagt fotbollslag och har blivit begränsad på spelarmarknaden till att försöka hitta spelare som är lediga som fria agenter. Det vill säga spelare som i praktiken kasserats av sina tidigare klubbar och inga andra klubbar var intresserade av. Det är inte så konstigt att Moyes har samlat gamla Evertonspelare på hög.
Det är heller inte särskilt konstigt att Sunderland inte längre har tuffheten som ändå alltid funnits där tidigare. Där finns för många unga och orutinerade spelare kombinerat med för många gamla och slitna spelare. Laget visar tendenser till bra spel men inga tendenser att omvandla detta spel till mål och poäng. Minsta pust av motvind och laget faller samman.
Framgång föder heller inte framgång. Sunderland har under säsongen hela tiden misslyckats med att följa upp ett positivt resultat och på så vis bygga upp något momentum. Triumfer har varit tillfälligheter. Den ena veckans 4-0 blir till den andra veckans 0-4. Där har aldrig byggts upp någon trygghet i det egna spelet och i lagets egen prestation.
Uppgivenheten har blivit institutionaliserad genom hela klubben. Ägaren är inte längre engagerad i klubben och har räknat hem nedflyttning. David Moyes började redan tidigt på säsongen prata om faran för nedflyttning och kanske managera sina egna förväntningar. Spelarna vet att de befinner sig på ett långsamt sjunkande skepp. Supportrarna vet vad som väntar.
Mer värt än så är alltså inte detta prat om överlevnadsinstinkt. Det har blivit en ramsa ingen längre tror på. Vi har dessutom sett samma resonemang om att ha varit där förut möta sitt ofrånkomliga slut. Det pratades likadant om Wigan, som ju alltid klarade sig kvar som det hette. Men man kan bara placera sitt huvud i krokodilens gap så många gånger innan käftarna slår igen.
Den grop Sunderland har grävt åt sig själv är för djup. Väggarna sluttar för brant. Den här säsongen kommer inte Sunderland ta sig ur den. Deras tabellposition är i själva verket sämre än någon gång tidigare. De har 19 poäng efter 27 omgångar. De har aldrig tidigare haft sämre än 23 poäng vid samma tidpunkt. Det är inte de som börjar vinna matcher, utan konkurrenterna.
Hör ett bom bom bom som bankar för Sunderland? Det är The Championship som bultar med en järnnäve på portarna.
Följer David Moyes med Sunderland ned i The Championship? Den bistra sanningen är att han förmodligen inte har mycket till val. Hans aktier i engelsk fotboll kan knappast stå lägre, ett sorgligt fall. Hans bästa chans till upprättelse är att bli kvar med Sunderland, bygga om klubben och laget från grunden och ta dem tillbaka till Premier League. Men hur lätt blir den uppgiften?
Nedflyttade Premier League-lag brukar kunna klara sig förhållandevis bra i The Championship visar en statistisk genomlysning. Det gäller däremot bara de klubbar som har organisation och ekonomi i ordning. Klubbar som brottas med besvär antingen med ägare eller skuldsättning, eller kanske med både och, brukar däremot få det desto tuffare.
Sunderlands närmaste motsvarighet, i termer av tid, av storlek på klubben och av situationen i klubbens ledning och spelartrupp, är troligtvis Aston Villa. En klubb som åkte ur Premier League, hade förhoppningar om att kunna ta sig omedelbart tillbaka, men där verkligheten snabbt drabbade dem som ett hårt slag i ansiktet.
Sunderland sitter med hög skuldsättning till en ägare utan något intresse av att investera mer i klubben men med ett uttalat intresse att sälja den. Det kanske lyckas, kanske inte lyckas, under sommaren, men oavsett vilket så kommer det vara en turbulent tid för Sunderland, liksom det var för Aston Villa, Wolves med flera. Förberedelserna för The Championship kommer inte vara optimala.
Sunderlands enda förhoppning om värdefull stabilitet inför en kommande säsong i The Championship är på managerposten. Det vill säga att David Moyes väljer att stanna kvar och följa med Sunderland ned i The Championship. Det hade varit ett lättare beslut med en stabil ägarsituation, men Moyes kan inte ens vara säker på att en eventuell ny ägare vill ha honom kvar.
Sunderland är en klubb i desperat behov av omstart och ombyggnation från sin själva grund. Det är svårt att åstadkomma i Premier League där hotet om nedflyttning är så nära påtagligt. Få klubbar har likt Sunderland under de senaste åren kanske verkligen har behövt en tid i The Championship lika mycket som just Sunderland behöver.
Men det var tio år sedan Sunderland senast tog sig upp till Premier League från The Championship, då efter en period med många raka nedflyttningar och påföljande uppflyttningar. Sunderland kan inte räkna med att det ska vara lika lätt att ta sig tillbaka den här gången. Sunderland har alla yttre förutsättningar som klubb att lyckas, men knappast några inre förutsättningar.
Inte minst en klubb- och lagkultur som måste anpassas till att dominera sin serie från att som under de senaste fem-sex åren vara så ensidigt kalibrerad enbart på att överleva i sin serie. Vad Sebastian Larsson och övriga spelare i Sunderland väljer att prata om som överlevnadsinstinkt kanske i själva verket, i alla fall på sikt, bara råkar vara gammal vanlig förlorarmentalitet.
Den håller inte i The Championship.