”Det finns många spelare som är mycket bra fotbollsspelare, men som inte är Millwallspelare” menar Neil Harris. En manager som med 380 matcher som spelare för Millwall under bältet mer än kanske någon annan vet precis vad det innebär och vad som krävs för att spela för Millwall. Att det krävs något mer än enbart tekniskt fotbollskunnande.
Millwall är beläget i Londons södra delar, i ett område baserat till stor del kring hamn- och varvsindustrin, en grogrund för både en hård arbetarklasskultur och social utslagning. Det är en smältdegel som genom åren har gett Millwall en speciell supporterbas vars dåliga rykte har fått vingar. Men det är en kultur som inte bara har taggarna utåt utan även taggarna inåt.
Det är en kultur som ställer särskilda krav på sina spelare. Spelare som jobbar hårt, spelar med kroppen och inte klagar och gnäller är sådana som uppskattas på The Den. Det läggs samtidigt inte heller några fingrar emellan i kritiken mot spelare som inte anses motsvara dessa krav. Det håller alltså inte att vara någon ömfoting om man ska spela i Millwall, man behöver vara stark.
Det är ett skäl till att Millwall inte har för vana, till skillnad från många andra klubbar i Football League, att låna unga spelare från storklubbarna i Premier League. Det händer men är inte alls lika vanligt. Millwall har inte normalt sett visa sig vara en miljö som passar dessa spelare särskilt bra, och det är få som har gjort något riktigt avtryck.
En av dem som däremot lyckades göra avtryck och som frodades i den miljön är Harry Kane. Tottenhams alldeles egen star striker med andra ord. Han befann sig under våren 2012 på lån i just Millwall, som då kämpade för att hålla sig kvar i The Championship. En tuff tid och en tuff miljö. Men det var en miljö som passade en då 18-årig Harry Kane utmärkt.
Sju mål på Millwalls 14 sista matcher höll dem kvar i The Championship, bland annat ett matchvinnande mål mot Portsmouth. I slutet av säsongen utsågs Kane till säsongens unga spelare av Millwall, en utmärkelse som verkligen inte i normala fall delas ut till inlånade spelare. Men med hårt arbete och en stark attityd var det omöjligt att inte ge honom priset.
Idag möts de så igen. Och det är kanske inte så konstigt att Harry Kane har visat sig så framgångsrik för just Tottenham, ett lag som under Mauricio Pochettino även det bygger så mycket av sin identitet och sin framgång på kollektivt och hårt arbete. Precis som Millwall så bygger Tottenham också mycket av sitt lag runt unga och ofta hemlagade spelare, stöpta i klubbens kultur.
Tottenham har sina Harry Kane, Danny Rose, Harry Winks med flera. Millwall har sin egen kärna av hemlagade unga spelare i Fred Onyedinma, Aiden O’Brien och Ben Thompson. Spelare som är uppväxta i och runt Millwall och som har fostrats i Millwalls klubbkultur sedan barnsben. De är inte bara mycket lovande fotbollsspelare, de är också lovande Millwallspelare.
Neil Harris har alltså, kanske utifrån egen erfarenhet valt att tillämpa en utpräglat lokal klubbmodell för Millwall. Det är en modell som dessutom har börjat fungera riktigt bra. Millwall är obesegrade i ligaspelet sedan veckan innan jul, när de förra helgen släppte in ett mål mot MK Dons var det första målet Millwalls släppte in sedan den 21 januari.
Samtidigt som Millwall är obesegrade i League One sedan mitten av december, och som en följd arbetat sig upp till playoff-plats, har de alltså arbetat sig hela vägen fram till den sjätte omgången av FA-cupen. Vilket naturligtvis betyder att de inte har förlorat i cupspel heller. Det är ingen tillfällighet att Neil Harris precis utsågs till månadens manager i League One.
Millwalls resa i FA-cupen har knappast heller varit den lättaste. Om Arsenal kan utses till den här säsongens pyttedödare i FA-cupen så vore det lätt att utse Millwall till jättedödarna, eller i alla fall Premier League-dödarna. Tre Premier League-klubbar har begett sig till The Den, tre Premier League-klubbar har åkt ur FA-cupen en efter en – Bournemouth, Watford och Leicester.
Men nu blir det naturligtvis tuffare. Dels är Tottenham naturligtvis en betydligt svårare motståndare än någon av de tre tidigare motståndarna, dessutom ett Tottenham som rimligtvis borde vara rätt sugna på den där FA-cuptiteln. Dels måste nu alltså Millwall för första gången den här säsongen lämna tryggheten i sitt eget hem, lämna The Den och istället spela på White Hart Lane.
En cupsaga fick sitt slut igår när Lincoln City begav sig till en annan arena i norra London och till sist fick se sig besegrade med 0-5. Det mesta talar så klart för att nästa cupsaga tar slut idag och att Millwalls resa i FA-cupen slutar mot Tottenham, på White Hart Lane och i kvartsfinal. Samtidigt finns det en styrka som kanske alla Millwallspelare bär med sig.
Vetskapen att om de klarar av att spela fotboll på The Den så klarar de helt säkert också av att spela fotboll på White Hart Lane. Och klarar de av att spela fotboll på The Den och på White Hart Lane så klarar de också av att spela fotboll på Wembley. Och den vetskapen kan inte ens alla Tottenhams spelare säga sig ha.
Men så har inte alla av dem tillbringat ett halvår på The Den och med Millwall heller. Det har däremot Harry Kane. Och chansen får väl sägas vara ganska god att Millwall den här gången får se sig själva på den spetsiga änden av Harry Kanes målskytte. Han är måhända inte en av dem. Men han lärde sig ett och annat av dem.