Ännu en manager har fått sparken med vad man bara behöver en nypa av god vilja för att kalla för märklig timing. Det var i fredags eftermiddags som Norwich meddelade att de och Alex Neil gick skilda vägar. Ett beslut som kom bara några få timmar sedan Neil själv suttit på en presskonferens och förklarat varför han var rätt manager att leda Norwich framåt.
Märklig timing i det lilla således. Men också märklig timing i det stora. Att Norwich skulle kunna tänka sig att sparka Alex Neil var något som diskuterades redan för tre-fyra månader sedan när det började se ut som om Norwichs säsong var på väg att falla samman. Om Norwich hade hoppats få någon betydelsefull effekt av sitt beslut så var det kanske då det skulle ha fattats.
Istället fattar alltså Norwich detta beslut i mitten av mars i ett läge där deras förhoppningar om playoff-spel ser så små ut att det bara kan beskrivas som rent önsketänkande. Det viktiga med att fatta beslut handlar inte bara om att fatta bra beslut utan minst lika mycket om att fatta besluten i rätt tid, att inte vänta för länge.
Beslutet kom antingen för sent om Norwichs styrelse ville ha någon effekt på utfallet den här säsongen. Om inte så hade det kanske varit snyggare att låta Alex Neil spela av säsongen med Norwich och göra en förändring innan sommaren. Beslutet är alltså inte fattat i rätt tid. Den återstående frågan är således om beslutet var bra?!
Alex Neil är en av den engelska fotbollens yngsta managers. Han är i själva verket bara 35 år gammal och han var 34 år gammal när han lite från ingenstans tog upp Norwich till Premier League igen, genom att vinna playoff-finalen mot Middlesbrough i maj 2015. Då hyllades han som en hjälte. Därefter har glorian fallit något på sned.
Där finns naturligtvis resultaten som under de två följande säsongerna inte har gått Norwichs väg. För det första åkte de omedelbart ur Premier League igen efter en tämligen svag säsongsavslutning där laget till stor del verkade dränerat på energi. För det andra har den här säsongens mål att slåss om automatisk uppflyttning förbytts i troligtvis missat playoff-spel.
Men där finns även annat vid sidan av resultaten som med tiden har talat till Alex Neils nackdel. Hans ringa ålder och bristande erfarenhet har gjort det svårt för honom att hantera spelartruppen, i synnerhet några av Norwichs äldre spelare som inte är mycket yngre än Neil själv. I en krävande miljö som The Championships toppenstrid blir detta en belastning.
Norwichs supportrar har slitits mellan hopp och förtvivlan under säsongen där Alex Neil har skiftat mellan både taktiska uppställningar och laguttagningar från match till match. En konsekvens av detta har blivit ett svagt försvarsspel. Inte heller är det något som ingjuter auktoritet och förtroende i spelartruppen, istället ger det intryck av en manager som inte riktigt vet vad han vill.
Alex Neils agerande på transfermarknaden har också förbryllat många och desillusionerat både spelare och supportrar. Många undrade om det verkligen var rätt beslut redan sommaren 2015 att sälja Bradley Johnson, lagets mittfältsmotor, till Derby County. När Neil i januari i ett svep sålde både Martin Olsson och Robbie Brady var det ett beslut som bara väckte förvirring.
Det var beslut som allihopa indikerade ett förhållandevis svagt grepp om trupplanering. Det blev inte bättre av att Alex Neil under några matcher sedan han sålt Martin Olsson fick spela högerbacken Steven Whittaker som vänsterback. Där har också värvats ett överflöd av mittfältare samtidigt som flera av Norwichs yngre spelare har hållits utanför laget.
Alla managerbeslut måste till största delen handla om framtiden. Norwichs styrelse måste fråga sig om de anser att Alex Neil är rätt manager att leda lagets fortsatta utveckling under den här säsongen och inför kommande säsonger. De har inte råd att fastna i sentimentaliteter om att Neil är en ung och poppig tränare som dansade en vår.
Det är svårt att inte känna att Norwich fattade ett bra beslut. Det är däremot också svårt att känna att de fattade beslutet i rätt tid.
Alan Irvine tar därför över Norwich på ställföreträdande basis. Irvine med tidigare om än tämligen kortlivad erfarenhet från West Brom. Hans start blev halvbra givet att Norwich åtminstone tog en poäng hemma på Carrow Road mot Blackburn, en match där Blackburn hade ledningen med 2-1. Men det var inte ett resultat som tog Norwich närmare något playoff-spel.
Men vem tar över Norwich därefter? Det här har varit den tuffaste säsongen i The Championship på väldigt länge, kanske någonsin. Det enda vi kan säga med någon form av säkerhet är att det kommer inte bli lättare, i all synnerhet inte nästa säsong. Minst hälften av de klubbar som nu imponerar i toppen av tabellen kommer vara kvar i serien. Andra klubbar kommer bli ännu bättre.
Några namn har naturligtvis nämnts. Gary Rowett inte minst, men det är å andra sidan ett namn som har nämnts i samband med mer eller mindre varenda engelsk klubb som har sparkat sin manager sedan han nesligen fick sparken av Birmingham för några månader sedan. Mark Warburton, som lämnade Rangers under mystiska former, pratas det också om.
Intressant nog pratas det också om betydligt större namn än så. Telegraph rapporterade exempelvis att Norwich hade stora förhoppningar om att anställa Alan Pardew som nästa manager. Andra källor lät meddela att Roy Hodgson även han var ett aktuellt namn. Det här är managernamn som vi vanligtvis förknippar med Premier League snarare än med The Championship.
Men med en väsentligt ökad konkurrens om managerposterna i Premier League på senare år, inte minst från och med den här säsongen, så kan det vara på väg att bli ändring på det. Är managers som Alan Pardew, Harry Redknapp, Roy Hodgson, David Moyes med flera framöver intresserade av att jobba i England så är det troligtvis i The Championship de kommer hitta jobben framöver.
Det är där de kommer hitta de lediga jobben i några av de riktigt stora klubbarna i England. Norwich har en tradition som definitivt kan räkna in dem bland dessa klubbar. Där finns jobben. Det enda som krävs är att de sväljer sin egen prestige, kavlar upp skjortärmarna och gör skitjobbet. Gräddfilen i Premier League är i vilket fall som helst på väg att ta slut.
Världens bästa andraliga är däremot inte fy skäms det heller.