Det var i den 73:e minuten på Ramon Sanchez Pizjuan för ganska precis tre veckor sedan som Leicesters säsong till synes tog en vändning från det smått katastrofala till det märkbart bättre. Jamie Vardy avslutade då en lång måltorka genom att stöta in reduceringsmålet till 1-2 mot Sevilla, vad som också skulle visa sig vara ett mycket viktigt bortamål.
Matchen slutade också 1-2. Något dygn senare fick Claudio Ranieri chockartat sparken av Leicesters styrelse. Anledningen var uppenbar och okomplicerad, nämligen lagets mycket utsatta position i nedflyttningsstriden och risken att åka ur Premier League. Craig Shakespeare, assisterande tränare sedan flera år i klubben, tog för stunden över Ranieris uppgifter.
Det var en förändring som gav en till synes omedelbar effekt. Leicester har därefter passat på att kvickt vinna sina två ligamatcher, först mot Liverpool och därefter mot Hull. Hastigt och lustigt fick Leicester därmed luft mellan sig själva och nedflyttningsstrecket och ser helt plötsligt ut att ha goda chanser att hålla sig kvar i Premier League igen.
Det var med andra ord en rejäl sväng mot det bättre som tog fart den där onsdagskvällen i Sevilla. Men här kan så klart också finnas alla skäl att för första gången den här veckan prata om så kallade falska illusioner, något som vi kommer få skäl att återkomma till för övrigt. För det där målet och dess efterspel har resulterat i en del ganska märkliga tankegångar.
För det första kan det konstateras att Leicester faktiskt bara har spelat två matcher sedan matchen mot Sevilla. Båda på hemmaplan. Vilket naturligtvis var en fördel. Liverpool var vänliga nog att spela på ett sätt som passade Leicester alldeles utmärkt. Hull var ett beskedligt motstånd. Det är inga väldiga svårigheter som Leicester har ställts inför sedan dess.
För det andra var det som om målet fick både den ena och den andra betraktaren att utnämna Leicester till favoriter i åttondelsfinalen. Det var som om Jamie Vardy hade gjort 2-1 istället för 1-2. Det kunde kanske vara på sin plats att påpeka att Leicester faktiskt inleder kvällens match i underläge, och blev i allt väsentligt utspelade under stora delar av första matchen.
Visst, det är inget omöjligt läge för Leicester. Bortamålet innebär exempelvis att 1-0 är ett resultat som räcker för dem. Och Leicester har bevisligen blivit bättre sedan Claudio Ranieri fick sparken. Det kan diskuteras i evighet vad, vem eller vilka det beror på, men så är det hur som helst. Självförtroende och moral spelar så stor roll i sådana här sammanhang.
Men naturligtvis är Sevilla fortfarande stora favoriter att ta sig vidare till kvartsfinal här. De är ett topplag i La Liga och har tonvis av europeisk cuperfarenhet av en vinnande karaktär. Idén att Leicester skulle lyckas hålla nollan mot Sevilla får mig nästan att fnittra oanständigt. Och då måste Leicester helt plötsligt börja jaga mål.
Craig Shakespeare fick bara för någon dag eller två sedan veta att han har fått jobbet som Leicesters manager i alla fall säsongen ut. De båda vinsterna mot Liverpool och Hull tryggade det utfallet. Skulle Leicester lyckas frambringa en tredje raka hemmavinst, mot Sevilla, och lyckas ta sig till kvartsfinal i Champions League så kan det bara beskrivas som helt sensationellt.
Mer sannolikt är så klart att vad som startade mot Sevilla för tre veckor sedan får ett brutalt stopp just mot Sevilla ikväll. Att Jamie Vardys mål på bortaplan visade sig vara just precis den hägring om ett hopp som varje nykter betraktare måste ha sett det som, och att Leicesters Champions League-äventyr tar slut som väntat i åttondelsfinalen mot Sevilla.
Och liksom det första resultatet mot Sevilla fick följdverkningar för Leicesters kommande matcher och resultat så kan detsamma självfallet komma att gälla också för det andra resultatet. Framstegen för Leicester med Craig Shakespeare bygger mycket på medvind, magi och momentum. En motgång kan snabbt och effektivt sätta stopp för en sådan utveckling.
Och med ett flertal kommande viktiga och svåra ligamatcher under den närmaste tiden, som till stor del kommer att avgöra om Leicester håller sig kvar i Premier League, så kommer det att vara en dramatisk period för Leicester och för Craig Shakespeare. Deras stora styrka under den perioden vore att kunna elda sitt sista bränsle från deras fantastiska fjolårssäsong.
Men när Leicester åker ur Champions League, då finns det inte längre något sådant bränsle kvar att elda. Då är det sagorna slut. Då är det tillbaks till den bistra och karga verkligheten. Så frågan vi ställer oss inför kvällen är kanske följande: Kan Leicester ge oss ännu en saga?!