Det tog Middlesbrough sju år från det att de åkte ur Premier League 2009 att ta sig tillbaka till Premier League, och det var knappast utan sina sorger, bekymmer och besvär längs vägen. Det kan alltså vara på sin plats att ge ett erkännande till Aitor Karanka, den manager som till sist faktiskt tog dem tillbaka till Premier League.
Det går samtidigt inte att bli alltför förvånad över nyheten under dagen att Middlesbrough och klubbens ordförande Steve Gibson har beslutat sig för att ge Aitor Karanka sparken. Det är i själva verket ett beslut som har legat i luften i minst ett år, ända sedan Karanka under ett par dagar förra säsongen blev beordrad att lämna klubben efter bråk med spelartruppen.
Aitor Karanka gjorde ett väldigt bra The Championship-lag av Middlesbrough, en av de bättre nykomlingarna i Premier League på många år. Men taktiskt har steget upp till Premier League inte varit lätt. Karanka uppnådde en vinstprocent om 52% i The Championship, en vinstprocent som har sjunkit till ohållbara 15% i Premier League.
Middlesbrough har inte gjort mycket väsen av sig under säsongen. De har inte brottats med samma krisstämpel som Sunderland, Swansea och stundtals Leicester. De har inte varit oförutsägbara på samma sätt som Hull City och Crystal Palace. Luften har långsamt sjunkit ur Middlesbrough och de har sakta men säkert pyst ned under nedflyttningsstrecket.
Mycket har att göra med Aitor Karankas taktiska mindset. Som bara kan beskrivas som i första hand defensivt. Vilket inte måste ses enbart i ett negativt ljus. Utan att ha spenderat några stora pengar har Middlesbrough i själva verket presterat ligans fjärde bästa defensiv. Karanka kan organisera ett försvar, en nödvändig egenskap i botten av Premier League.
Men det har samtidigt tagits till sin överdrift och skett på en för stor bekostnad på anfallsspelet. Middlesbroughs matcher är målfattiga matcher, med ett målsnitt under två mål. Middlesbrough har bara gjort två ynka mål ända sedan årsskiftet. Middlesbrough producerar lägst antal skott och chanser av alla lag i Premier League. De gör minst mål av alla lag i den engelska ligafotbollen.
Det är i själva verket inte något nytt fenomen. Middlesbrough hade redan förra säsongen vad som rimligtvis borde ha betraktats som det starkaste anfallet i hela The Championship. Ändå presterade Middlesbrough bara 63 mål på 46 ligamatcher. Den här säsongen har Newcastle jämförelsevis redan gjort 70 mål på 37 matcher.
Det fanns en frustration kring Middlesbrough och Aitor Karanka redan då. Alla spelare vill spela fotboll och försöka göra mål. Vi kan vara rätt säkra på att det var precis vad förra säsongens bråk med bland andra Stewart Downing också handlade om, synen på hur laget spelade fotboll. Ett bråk som bara för några dagar sedan blossade upp igen.
Frustrationen har också varit påtaglig hos Middlesbroughs supportrar som från läktarna har vädrat sitt missnöje och sin vilja att se ett mer offensivt spel från Middlesbrough. Aitor Karanka gjorde sig här inga tjänster alls genom att kritisera supportrarna för att vilja spela långbollar, när det i själva verket är hans egen taktik som helt isolerat en skicklig anfallare som Alvaro Negredo.
Frustrationen blev inte det minsta mycket mindre när Middlesbrough mer eller mindre kastade bort kvartsfinalen i FA-cupen mot Man City, möjligheten att få spela på Wembley och en teoretisk chans till en cuptitel. Det var åtta dagar till nästa ligamatch, det var ett reservbetonat lag. Det var en bortkastad chans och inte ens ett allvarligt försök. Få saker är mer demoraliserande.
Aitor Karanka har genomgående varit en kantig figur i Middlesbrough. Utöver kritiken mot supportrarna så riktade han en skarp känga till sin styrelse efter att de inte värvat alla spelare han ville ha i januari. Där har varit utbrotten både mot spelartruppen som helhet och mot enskilda spelare. Samtidigt verkar spelartruppen alltmer ha tappat förtroendet för Karanka.
Steve Gibson, Middlesbroughs ordförande, har gjort sig känd genom åren för att vara mycket lojal med sina managers. Han har också vid ett flertal tillfällen genom åren lugnat ned situationen och räddat kvar Aitor Karanka på sitt uppdrag. En fin attityd och en riktigt bra ordförande att jobba för, men kanske var beslutet att sparka Karanka ett beslut som borde ha fattats tidigare.
Med elva matcher kvar på säsongen finns inte mycket att jobba med för Middlesbrough för att rädda sig själva kvar i Premier League. De hoppas så klart få samma effekt som Hull City och Swansea fick. Eller kanske snarare som Leicester fick med Craig Shakespeare. För liksom Leicester så befordrar nu Middlesbrough sin assisterande tränare, Steve Agnew.
Precis som Shakespeare så är Steve Agnew spelarnas manager. Hans taktik kan bara gå ut på att frigöra glädjen hos sina spelare, deras känsla av frihet och anfallslust, och hoppas att den entusiasmen kan bära Middlesbrough till tillräckligt många poäng för att hålla sig kvar i Premier League. Vi kan alltså räkna med ett mer offensivt Middlesbrough som jobbar som kaniner.
Det kan fungera. Det har i alla fall bättre förutsättningar att fungera än vad alternativet bevisligen har haft. Och även om vi absolut bör ge Aitor Karankas dennes erkännande för att ha tagit Middlesbrough tillbaka till Premier League så måste vi också konstatera detta: Att Middlesbrough verkligen inte ska behöva ligga i farozonen för att åka ur Premier League!
Att de ändå gör det är ett misslyckande. Ett misslyckande som kan vara för sent att hinna reparera. Men nu har Middlesbrough åtminstone gett sig själva chansen. Engelska storklubbar skulle helt tydligt må bra av att bli bättre defensivt och sluta betrakta defensiv kompetens och organisation som något omodernt och fult att hålla på med, mot all tradition och allt förnuft.
Men Aitor Karanka tog å sin sida defensiven för långt.