Om någon för några år sedan hade sagt att det den här säsongen skulle vara Leicester och Man Utd som från och med kvartsfinalerna ensamma skulle försvara de engelska färgerna i det europeiska cupspelet, så hade denne någon förmodligen blivit tittad konstigt på. Om någon dessutom sagt att det var Leicester i Champions League och Man Utd i Europa League så hade det blivit tvångströja och madrasserade väggar.
Utgångspunkten för de båda klubbarna är naturligtvis väsensskild. Leicester är kraftigt nederlagstippade inför sina kvartsfinaler och måste självfallet betraktas som turneringens skrällgäng. Man Utd ses å sin sida som överlägsna favoriter att vinna inte bara kvartsfinalen utan hela turneringen, i en utsträckning som kanske inte känns helt verklighetsförankrad. Utgångspunkten är annorlunda delvis på grund av respektive turnering, delvis beroende på de båda lagen.
Barcelona, Dortmund, Bayern München, Juventus, Real Madrid, Atlético Madrid och Monaco. Det känns naturligtvis lätt sinnessjukt att addera Leicester till den skaran av fina och anrika europeiska storklubbar. Men är det något som Champions League har varit i behov av i många år så är det kanske lite av chat shit and get banged! Den stundtals tråkigt saniterade turneringen skulle helt klart kunna må bättre av mer variation.
Om förhandsfavoriterna har hållit sig kvar i Champions League så har flera av Europa Leagues förhandsfavoriter fallit ifrån. Roma, Shakhtar Donetsk, Tottenham, Inter, Villarreal, Fiorentina är några exempel. Kvar att lottas mot för Man Utd är Ajax, Lyon, Celta Vigo, Schalke, Besiktas, Genk och Anderlecht, en både varierad och eklektisk samling av europeiska klubbar. Någon lätt resa till Stockholm blir det inte för Man Utd.
ATLÉTICO MADRID – LEICESTER (10%)
Om vi utgick från att Leicester egentligen oavsett motstånd nästan helt säkert kommer åka ur Champions League i kvartsfinalen så fanns i alla fall förhoppningen att de skulle göra det och alltså få chansen att spela mot någon av kontinentens erkända superklubbar. Atlético Madrid var kanske på så vis en något småtrist lottning för Leicester. Om Leicester istället hade hoppats på att ta sig vidare så hade Dortmund eller Monaco varit en bättre lottning.
Men istället får Leicester alltså möta något av sin egen spegelbild, eller åtminstone sin spanska motsvarighet. Förvisso en motsvarighet med helt andra resurser i ryggen och en spelartrupp med en betydligt högre kvalitetsnivå från straffområde till straffområde. En motsvarighet med en nutida rutin av sådana här matcher som Leicester inte är i närheten av. En motsvarighet också i avseendet att Atlético även bygger sitt spel från en defensiv grundstruktur.
I någon mening kunde Leicester utnyttja Sevillas bristande rutin från matcher i Champions League, deras så kallade lack of composure, och i viss mening deras offensivlust och defensiva naivitet. Inget av detta kommer att vara i spel mot Atlético Madrid, vilket gör dem både till en mer formidabel motståndare och en motståndare som passar just Leicester desto sämre. Att Leicester slog ut Sevilla var ingen superskräll. Att slå ut Atlético vore det.
ANDERLECHT – MAN UTD (70%)
Man Utd spelar matcher. Många matcher, och matcher långt bort. Och det finns ingen ände på hur jobbigt José Mourinho tycker det är, vilket blir lite jobbigt att lyssna på om ungefär tre månader sedan. Den här lottningen kan Mourinho knappast klaga på. Belgien är nära och fint, motståndet är bra utan att vara bland det mest besvärliga som återstår i Europa League, Anderlecht är en gammal, fin och traditionsrik engelsk klubb.
Det var några år sedan Anderlecht vann den belgiska ligan. Men de är alltid en av de belgiska toppklubbarna, den överlägset mest framgångsrika belgiska klubben, och leder för närvarande serien som precis ska ge sig in i sitt playoff-skede, där de sex bästa klubbarna ställs mot varandra i en slags mästerskapsserie. De har hittills eliminerat bland andra Mainz, Zenit och APOEL i Europa League. De är inte något blåbärsgäng.
Det är naturligtvis inte Man Utd heller. Och med returmötet hemma på Old Trafford igen så är det självklart en kvartsfinal som Man Utd måste förväntas ta sig vidare ifrån. Att Anderlecht inte är en klubb som ska underskattas ens för engelska storklubbar kan däremot Arsenal bära vittne om. Och visst vore det frestande att se någon form av möjlig Brexit-symbolik i att en engelsk klubb stupar mot en klubb från Brüssel av alla städer.