Som närmast har blivit brukligt i Premier League den här säsongen så ägnas lördagarna till stor del åt nedflyttningsstriden. Kanske för att lördagarna enligt känd Skylogik är inte riktigt lika super som söndagarna. Hur som helst så är det ännu en viktig och potentiellt omvälvande omgång för Crystal Palace, Hull City, Sunderland, Swansea med flera som alla spelar idag.
Men det händer också saker med relevans för toppen av tabellen. Stoke satte som bekant en rejäl käpp i hjulet för Man Citys förhoppningar genom att klara oavgjort på Etihad. Kan de göra detsamma för Chelsea på hemmaplan? För Arsenal gäller det att visa att de faktiskt har ryckt tag i sig själva igen, och att det inte bara gäller mot motståndare från amatörligan.
Mycket spänning hittar vi också i våningen undanför, i The Championship, där det fortsätter vara högdramatiskt runt strecken i toppen av tabellen. Redan igår kväll spelade tre av de inblandade klubbarna, men Newcastle brottas med en svår bortamatch mot Birmingham, Fulham har en mycket viktig match hemma mot Wolves, och sist ikväll möter Leeds Brighton på Elland Road.
Det är med andra ord en riktigt sexig engelsk fotbollslördag vi har framför oss, och vad passar då bättre än att, utan någon större tanke på sammanhang, sammanfatta den på förhand i sex punkter?!
Tony Pulis har passerat 40-strecket
West Brom har haft en alldeles lysande säsong och jag har haft skäl att berömma deras insatser vid flera tillfällen. De har parkerat på tabellens övre halva med en europeisk cupplats som en möjlighet. Där fanns onekligen en känsla av att West Brom har tagit ett kliv framåt i utvecklingen. En insats av Tony Pulis som krävde respekt.
Men de senaste veckorna har kommit med en jobbig påminnelse varför det finns skäl att vara skeptisk till Pulis. West Brom nådde fram till 40 poäng i slutet av februari. Direkt därefter har West Brom plötsligt förlorat två raka matcher, mot Crystal Palace och Everton, utan att göra ett enda mål. Som om någon plötsligt tryckt på lagets off-knapp.
Det är i grund och botten den anledning till att jag aldrig har lärt mig att fullt ut uppskatta Tony Pulis. Allt handlar om att nå fram till 40 poäng, om att bara hålla sig kvar, där verkar inte finnas några ambitioner utöver det. Det kanske inte ska ses som garanterat riktigt än, men mycket talar för att West Broms säsong i praktiken tog slut när de nådde 40 poäng.
Dags för Leicester att ta showen on the road
Vilka veckor det har varit för Leicester och för Craig Shakespeare, lagets tillförordnade manager. Två raka vinster i ligan, mot Liverpool och mot Hull City, och naturligtvis den strålande segern mot Sevilla och avancemanget till kvartsfinal i Champions League. Hemma på King Power Stadium har Leicester vänt säsongen från fiasko till framgång.
Men det har varit hemma det. Leicester och Craig Shakespeare har ju haft den fördelen att de har fått spela tre raka matcher på hemmaplan sedan myteriet mot Claudio Ranieri. Men nu måste de alltså lämna hemmets trygga härd och visa att de klarar det också i fientlig miljö. De måste också visa att de har landat efter succén i Champions League.
Graeme Souness satt i TV-studion och lyfte fram en intressant aspekt om Leicesters myterister. ”They’ve let us down once, they will let us down again!” Leicesters spelare har redan vikt ned sig i motgång, redan haft intrycket av att vara större än sina skor, de vet att det ”fungerar” att lasta ansvaret på tränaren. Har det hänt en gång, händer det lättare en andra gång.
Nytt på båda bänkarna i Brian Clough Trophy
En tidig match i The Championship är East Midlands Derby, mellan Nottingham Forest och Derby County, ett förhållandevis ettrigt engelskt derby som även går under namnet och titeln Brian Clough Trophy. Och nu slumpar det sig alltså som så att båda klubbarna går in till den här matchen med nya managers. Här kan vi alltså tala om att slängas in i hetluften.
Under veckan blev det alltså först klart att Gary Rowett tar över Derby County sedan Mel Morris zamparinade Steve McClaren. Bara några timmar senare bekräftade Nottingham Forest att de anställer Mark Warburton, tidigare i Rangers, som sin nye manager. Båda anställningarna uttalar en ambition om en mer långsiktig satsning. The Championship tätnar alltså ytterligare.
Derby Countys snabba anställning av Gary Rowett säger oss kanske något om fotbollens växelverkan. Många häpnade ju över Mel Morris snabba sparkning av McClaren. Men Norwichs beslut att sparka Alex Neil tvingade förmodligen Morris att spela sina kort snabbare än vad som var tänkt. Morris ville inte tappa Rowett till Norwich.
West Ham brottas med sina quick fixes
Det är en lurig säsong för West Ham. Deras flytt till en ny arena har knappast gått smärtfritt. Flytten har varit planerad i flera år men har inte genomförts på ett särskilt välplanerat sätt. Formen har sviktat. Nyckelspelare har svikit och spelstrejkat och lämnat klubben. Laget har inte nått upp till förra säsongens höjder då man utmanade om en Champions League-plats.
West Ham är en klubb med både potential och ambition. Men en klubb vars potential och ambition inte motsvaras av dess strategiska planering. West Ham är en klubb som har satt i system att leta genvägar. Den nya arenan är bra business men kulturellt som att vilja ta en trappa i ett enda steg. Klubben har ingen långsiktig policy på transfermarknaden utan lappar och lagar.
Konsekvensen blir att West Ham snubblar fram från säsong till säsong snarare än att följa någon långsiktig utvecklingsplan. Arenabrådskan tvingar klubben att istället släcka ständiga småbränder. En ogenomtänkt värvningspolitik ger en felbalanserad spelartrupp som brister på flera positioner. Ständiga spelarlån fostrar kortsiktighet utan att ge West Ham något ekonomiskt värde.
Romelu Lukaku gör en ”Rooney”
Bomben slog ned under veckan att Romelu Lukaku säger sig inte vilja skriva på något nytt kontrakt med Everton. För detta kan så klart finnas både det ena och det andra skälet men centralt för Lukaku verkar i alla fall vara att han vill spela i Champions League och att han inte känner att Everton har eller visar den ambitionen som krävs för detta.
Det rörde naturligtvis om rejält i grytan. Mino Raiola har tidigare uttalat sig om att ett nytt avtal var en 99,99%-ig säkerhet. Det hela kan självklart vara föga mer än ren förhandling. Men det har naturligtvis satt både media i brand och till synes andra klubbar på full beredskap. Det pratas om mångmiljonflyttar till både Chelsea och Man Utd.
Ronald Koeman sade sig vara allt annat än glad med Lukakus uttalande. Men något får mig att undra om han ändå inte är rätt nöjd med det. Han flyttade till Everton inför säsongen bland annat med löften från Evertons ägare Farhad Moshiri och ledning om en investering och en rejäl satsning. Något som ännu inte riktigt visat sig. Lukakus ultimatum kan vara en knuff i rätt riktning.
Hissen uppåt eller nedåt för Leeds?
Två oavgjorda matcher i rad för Leeds inför den här matchen. Först en surt tappad vinst i slutminuten borta mot Fulham, och därefter en rätt trög 0-0-historia hemma mot QPR. Två resultat som ger Leeds samma känsla som ett flygplan efter dess stigning, då tyngdlösheten skapar en obehaglig illusion av att planet både kan fortsätta framåt eller falla nedåt igen mot marken.
Och ikväll är det inte vilken match som helst. Leeds spelar på Elland Road mot Brighton, tvåa i tabellen. Således en tuff match för Leeds men också en match där tre poäng är viktigt både för deras tabellplacering, helst sedan både Sheffield Wednesday och Huddersfield förlorade igår kväll, och för deras status inför ett eventuellt men ändå troligt playoff.
Leeds facit mot övriga sex klubbar som för närvarande är realistiska deltagare i jakten på uppflyttning är inte alldeles imponerande. Leeds har endast vunnit tre av dessa nio matcher och förlorat fyra. Helt säkert ett facit Leeds vill putsa till under sina tre återstående dylika matcher innan playoff. Ikväll kan de ta en bra skalp mot Brighton.