När en manager sparkas inom fotbollen så handlar det ju i själva verket om en mycket mild form av ”sparkning” där klubben fortfarande är skyldig att fullfölja kontraktets ekonomiska villkor. Men för John Sheridan var det alltså frågan om en hård sparkning, det vill säga sparken på riktigt. Det formella skälet var grovt tjänstefel, sedan Sheridan gått till våldsam verbal domarattack.
Det var under Notts Countys match mot Wycombe den 10 december, en match som Notts County förlorade med 0-2, som incidenten inträffade. Wycombe hade precis gjort sitt andra mål runt den 55:e minuten, ett mål som Sheridan ansåg var offside. Han lämnade då sitt tekniska område, tillsammans med sin assistent Marc Crossley, för att klaga på linjemannen.
Fjärdedomaren Matthew Donohue går då fram till John Sheridan och säger åt honom att han måste stanna kvar inom sitt tekniska område. Sheridan var helt tydligt inte på rätt humör att bli tillsagd detta utan skriker rakt in i Donohues ansikte: ”You’re a f—ing c—. A c…” Donoue tillkallar domaren Eddie Ilderton som visar upp Sheridan på läktaren.
John Sheridan tog inte riktigt utvisningen på bästa möjliga sätt. Hans replik till Ilderton blir följande mindre väl vald svada: ”You’re a f—ing disgrace, you’re f—ing useless, you’ve not f—ing got anything right today, you should be f—ing ashamed, you’re f—ing shit, my kids aren’t going to get any f—ing Christmas presents because of f—ing you.”
På väg upp på läktaren vänder sig Sheridan återigen till fjärdedomaren Matthew Donohue och säger: “You really are a c—. I’m gonna knock you out you c—.” Det hela rapporterades naturligtvis av domarna till FA. Fem dagar senare medger John Sheridan det inträffade och bad förbehållslöst om ursäkt för sitt beteende. Sheridan stängdes av i fem matcher av FA.
Alan Hardy, Notts Countys nye ägare och ordförande från och med årsskiftet, ansåg vare sig denna ursäkt eller denna sanktion som tillräcklig. Bara några dagar efter att han formellt tagit över klubben gav han alltså Sheridan sparken med motiveringen att Notts County strävade efter att vara en familjevänlig klubb och att Sheridans beteende underminerade klubbens samhällsuppgift.
Det är ett beslut som John Sheridan därefter har dragit inför rätta. LMA, det vill säga tränarfacket, gjorde ett uttalande som visar att Sheridan bestrider att hans sparkning enbart hade att göra med grovt tjänstefel, att den alltså hade mer att göra med resultaten, och att sparkningen alltså ägde rum 23 dagar och fem matcher efter den aktuella händelsen, efter ännu en 0-4-förlust.
Alan Hardy var allt annat än imponerad av beskedet att Sheridan beslutat sig att överklaga. I ett skarpt ordat uttalande hänvisar han till sin rätt att driva sin egen klubb, att FA gav Sheridan ett av de strängaste straffen i sin verktygslåda, hur det går emot FA:s koncept om ”respekt” inom engelsk fotboll, och hur beteendet inom proffsfotbollen påverkar barn- och ungdomsspelare.
Det är svårt att inte känna viss respekt för Alan Hardys inställning. Ska det finnas någon som helst kraft i allt prat om respekt, och vill man uppnå genuin förändring, så kräver det att klubbar och ägare tar sådan här ställning. Frågan som emellertid gnager i bakhuvudet är ju om Hardy hade fattat samma beslut om Notts County istället hade legat i andra änden av League Two-tabellen.
Något behöver onekligen göras. Och ansvaret måste börja utkrävas också betydligt högre upp i seriesystemet än League Two. Det har varit en säsong utav hejdlösa domarpåhopp från många managers. Domare har blivit knuffade och stångade. Domarna används konsekvent och systematiskt av kända managers i alla färger som mattor att sopa sina egna problem under.
Det kan vara svårt att känna någon sympati för John Sheridan. Hans beteende och sätt att uttrycka sig är naturligtvis helt oacceptabelt, alldeles oavsett omständigheter. Att han står upp och ber om ursäkt omedelbart efteråt vägs till hans fördel. Han är numer manager i Oldham i League One. Men på ytan kan han knappast, utifrån sitt beteende, invända mot att få sparken.
Det hela beror så klart på vad han fått för instruktioner tidigare. Om ägaren aldrig tidigare nämnt att han ansåg hur en manager uppför sig och uttrycker sig vara särskilt viktigt, kanske hade den tidigare ägaren en annan uppfattning, så hade kanske böter och en offentlig reprimand varit en mer lämplig bestraffning vid en första förseelse.
Jag fastnar emellertid också vid en av de mer udda delarna av John Sheridans utbrott på domarna. Hur hans barn inte kommer få några julklappar på grund av domaren. En bisats som förlöjligats något i efterhand på twitter men som känns så apart och märklig i sitt sammanhang att jag inte kan hjälpa att känna att den faktiskt är helt genuin, att det är så Sheridan känner.
I så fall är det hjärtskärande snarare än löjeväckande. Man måste fråga sig vad detta säger om de arbetsvillkor som managers i lägre divisioner egentligen jobbar under. Om deras ekonomiska trygghet, och de har familjer och barn att försörja med all den press det medför, är så omedelbart och direkt kopplad till kortsiktiga resultat och enskilda vinster, blir upprörda känslor mer förståeliga.
Det här är naturligtvis inte något hållbart argument för att försvara managers i Premier League eller även i The Championship, som förvisso är satta under stor press även de men där de å andra sidan är ekonomiskt välkompenserade för denna press, men längre ned i seriesystemet blir det mer hållbart. Det pratas mycket och ofta om respekt inom engelsk fotboll.
Kanske blir det svårt för att inte säga omöjligt att verkligen uppnå respekt för domarna inom engelsk fotboll utan att först eller i alla fall också uppnå respekt för spelare och managers. And everything hangs together, som min gamle professor i mikroekonomi brukade avsluta varje föreläsning på mycket bred skånska.
Meanwhile så har livet börjat se ljusare ut för Notts County, den engelska fotbollens allra äldsta fotbollsklubb. Efter de nio raka förluster som avslutade John Sheridans tid i klubben har Notts County vunnit sex av sina följande ligamatcher och tagit 21 poäng på dessa 14 matcher. Med åtta omgångar kvar av säsongen ligger de nu nio poäng ovanför nedflyttningsstrecket.
Humöret i och runt klubben har även höjts sedan Alan Hardy köpte klubben av den tidigare ägaren, Ray Trew. Trew var mycket uppskattad i början av sitt ägande efter att ha räddat Notts County från bluffmakarna i Munto Finance, som lockade bland andra Sven-Göran Eriksson och Sol Campbell till klubben, med löften om stora investeringar och kommande framgångar.
https://footballpink.net/2017/03/10/turbulent-times-at-notts-county-whats-been-going-on-at-the-football-leagues-oldest-club/
Under Ray Trews drygt femåriga ägarskap har Notts County hunnit med att flyttas ned från League One och tämligen omedelbart därefter se ut att riskera nedflyttning även från League Two och Football League. Notts County har haft ekonomiska problem under dessa år, en kvarleva från Muntos ägarskap, och Trew har varit ovillig att investera egna pengar i klubben.
Nya personer i klubbledningen har gett Notts County och dess supportrar friskt hopp. Alan Hardy kommer från området och är supporter till klubben sedan barnsben. Han anställde kvickt Kevin Nolan som ny manager efter att ha sparkat John Sheridan. Några löften om guld och gröna skogar har inte utfästs, men det kanske är lika bra. Notts County har hört sådana förut.
De låter sig helt säkert nöja, i alla fall för stunden, med att Englands äldsta och fortfarande aktiva professionella fotbollsklubb inte för första gången i sin snart 155-åriga historia åker ur Football League och engelsk proffsfotboll. Det vore bra som försenad julklapp för en klubb och för supportrar som inte på många år har fått några julklappar.
Och det har nog svurits en hel del över det.